Fuskforskaren som hade rätt
Ett namn värt att nämna när man talar om genetisk forskning, arv och miljö är engelsmannen Cyril Burt (1883–1971). Han kan beskrivas som en av 1900-talets mest inflytelserika psykologer eftersom han bidrog starkt till utvecklingen av intelligenstestning, pedagogisk psykologi och faktoranalys. Men han är egentligen mest känd för sina tvillingstudier om intelligensens ärftlighet – och kanske framför allt för kontroverserna kring dessa.
Cyril Burt ville undersöka hur stor del av skillnaderna i intelligens som beror på gener respektive miljö och gjorde detta genom att studera enäggstvillingar som vuxit upp i olika familjer (en forskningsdesign som i allra högsta grad fortfarande används).
Han kunde se mycket höga likheter i IQ mellan enäggstvillingar, även när de vuxit upp åtskilda, och tolkade resultaten som att intelligens till stor del är ärftlig.
Efter Burts död 1971 började dock forskare granska hans data närmare och en del märkligheter kom fram: till exempel att de numeriska sambanden mellan tvillingars IQ i Burts studier förblev i princip identiska, även när urvalet påstods växa kraftigt, vilket är osannolikt. Dessutom saknades originaldata och delar av dokumentationen gick helt enkelt inte att verifiera.
Psykologen Leslie Hearnshaw skriver i sin officiella biografi om Cyril Burt från 1979 att anklagelserna om forskningsfusk sannolikt var berättigade.
Ytterligare en grupp forskare gjorde på 1990-talet en ny genomgång av Burts forskning i boken Cyril Burt: Fraud or Framed? där de menade att såväl försvarare som kritiker hade överdrivit sina argument. Vissa anklagelser mot Burt verkade svajiga, men samtidigt upptäcktes nya omständigheter som gjorde det svårt att helt fria honom. De drog då slutsatsen att delar av hans sena forskning sannolikt innehöll manipulerade data, även om omfattningen inte gick att fastställa.
Trots allt detta – som kommit att kallas Burt-affären – har senare, och betydligt bättre genomförda tvillingstudier bekräftat Cyril Burts huvudpoäng: intelligens påverkas i hög grad av genetiska faktorer. Det innebär alltså att Burt drog en i huvudsak korrekt slutsats – trots att hans egna data alltså var väldigt opålitliga.
Cyril Burt är känd för sina tvillingstudier om intelligens och ärftlighet. Trots att hans metoder var opålitliga drog han en i huvudsak korrekt slutsats.
***
Läs även: När utseendet är allt
