Annons

När utseendet är allt

Vi har alla tänkt på hur vi ser ut någon gång. Frågor som huruvida kläderna sitter snyggt, hur näsan ser ut eller om man ser okej ut på bild är vardag för de flesta. Men för vissa blir frågorna så påträngande och obehagliga att de tar över livet.

Oron och ångesten kring utseendet blir så påtaglig att det börjar styra vardagen. Mer och mer tid går åt till att kontrollera utseendet. När ångesten och tankarna kring hur man ser ut blir så här störande så brukar man prata om dysmorfofobi. Diagnosen ställs utifrån kriterierna i diagnosmanualen DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) där det benämns som Body Dysmorphic Disorder, varför man ibland även kallar diagnosen för BDD.

Anna är 42 år och bor med sin son och sambo. Hon har ett jobb hon trivs med och är nöjd med livet. Vi talas vid över telefon och Anna beskriver att livet inte alls var så lätt för några år sedan. Anna vet inte riktigt när hennes tankar om utseendet gick över från ”vanliga tankar” till en fixering. Hon hade en linje i mitten av näsan som hon tyckte såg konstig ut, och fokuserade på denna mer och mer. Hon fotade sig ofta i olika vinklar för att kontrollera hur hon såg ut, och allt kantades av panikartade ångestkänslor. Anna inväntade pengar från ett arv, och började planera för att använda dem för en plastikoperation. Hon tänkte hela tiden att det skulle lösa obehaget hon bar på. Alla tankar kring hur hon såg ut tröstades med att hon snart skulle operera sig.

BDD innebär att man lider extremt mycket av sin uppfattning om sitt utseende, så till den grad att ens sociala liv och vardag blir lidande. BDD drabbar cirka 2 procent av befolkningen i Sverige. Det betyder att runt 210 000 personer i landet lider av ångest kopplat till utseendet, i sådan omfattning att det skapar lidande och hindrar i vardagen. BDD debuterar ofta i tonåren, och kan därför lätt förväxlas med ”vanliga” tonårsproblem – vem oroar sig inte för sitt utseende i tonåren? Men för de med BDD är den här oron extrem och man är så fixerad vid sitt utseende att det skapar stora problem. Vissa slutar gå till skolan eller tillbringar timmar med att försöka ändra sitt utseende.

Anna säger att det inte bara var tankarna kring utseendet som skapade lidande för henne. Att ständigt kastas mellan lugn och plötslig panikartad ångest om hon råkade se sig i spegeln tog mycket energi och ledde till känslor av sorg och rädsla. Hon säger att utseendet blev kopplat till hennes identitet och det kändes direkt livsavgörande. Hon tänkte ofta att ”Jag behöver inte vara snygg, om jag bara kan få se acceptabel ut”. Samtidigt kunde inte hennes familj och vänner se de ”fel” hon själv såg.

När man har BDD fixerar man ofta på en eller flera kroppsdelar, snarare än att man oroar sig för utseendet generellt. Man kan man fixera på vilken kroppsdel som helst. Vissa har samma fixering hela tiden och för andra kan det variera. Fixeringen handlar inte om vikt och viktnedgång, vilket oftast förklaras av annan problematik. Det vanligaste är tankar kring huden, håret, näsan eller ansiktsformen, men man kan även vara fixerad vid hur ens höfter ser ut, att man har rynkor, att man är för blek eller asymmetrisk, eller att man har för lite muskler. Upplevelsen av att vara ful eller se konstig ut möts ofta med oförståelse från vänner och familj, som inte håller med om eller kan se den ”fulhet” som den med BDD beskriver. Men att försöka försäkra personen om att hen inte ser annorlunda, konstig eller ful ut leder sällan någonvart.

Foto: iStock.

Fixeringen leder till att man försöker hantera utseendet på olika sätt. Man kanske fastnar i ritualer gällande hudvård, träning eller att man ofta fotar sig i olika vinklar för att kontrollera att man ser okej ut. Man kan ha rutiner kring hur man klär sig eller vilken väg man tar till skolan för att undvika speglande fönster. Vissa hamnar i att helt isolera sig för att undvika att andra ska se dem. Kanske har man olika ”säkerhetsbeteenden” som att alltid ha mössa för att dölja håret, eller keps för att dölja ansiktet. Kanske planerar man för att ”lösa problemet” genom plastikoperationer.

Forskaren och psykologen Daniel Rautio arbetar på BUP OCD och Karolinska institutet. Han har lång klinisk erfarenhet av BDD och har även doktorerat i ämnet, och berättar att man uppskattar att uppemot 15–20 procent av de ingrepp som görs inom plastikkirurgi utförs på en person med misstänkt BDD. Tyvärr uteblir det förväntade resultatet ofta, man blir inte nöjd och fixeringen finns kvar.

Anna hade väntat i ett år på arvet och kunde äntligen genomföra operationen. Till en början var hon nöjd, även om vänner och familj inte kunde förstå varför hon velat operera näsan till att börja med. Glädjen blev kortlivad och det som följde var ökade kontroller av näsan – såg det rätt ut nu? Ångesten över utseendet blev värre, och hon besökte läkare om och om igen för att söka lösningar. Efter ett tag släppte fokuset på näsan men en ny fixering tog plats. Tankar kring att hon såg ut att vara äldre än sin ålder ökade, och de tog snabbt över hennes vardag. Hon kunde sitta i timmar och jämföra bilder hon tagit den dagen med tidigare bilder. Ungefär vid den här tidpunkten fick hon höra talas om BDD och kände igen sig direkt. Hon kände hopp igen. Hon tänkte att ”om det är en sjukdom kan jag bli fri från den”.

Bedömning och behandling för BDD kan vara svårt att få tillgång till. Begränsad kunskap om diagnosen tillsammans med att personen som lider av BDD ofta söker för annat än oro för utseendet gör att BDD kan vara svårt att upptäcka och behandla. Personer med BDD söker ofta för problem såsom depression, ångest, social fobi eller för önskan om hudvårdsinsatser eller plastikkirurgi. Utan behandling verkar förloppet ofta vara kroniskt. Det betyder att BDD inte är något som växer bort, utan behöver behandlas för att bli bättre. Att få rätt bedömning och behandling är viktigt, då risken för självskada och självmord är högre i gruppen som diagnosticerats med BDD jämfört med de som inte har BDD. Det är också vanligt med samsjuklighet såsom exempelvis depression och social ångest, och sammantaget blir lidandet stort för såväl individen som hens anhöriga.

”Att göra kosmetiska ingrepp hjälper inte den med BDD, tvärtom”

Behandlingstillgången i landet är begränsad, men det finns effektiv behandling för BDD. Kognitiv beteendeterapi, kbt för BDD har visat sig effektivt för att behandla problemen. I kbt arbetar man med att bryta det överdrivna fokuset på utseendet och de vanor som inte är hjälpsamma för en, för att kunna ta tillbaka sitt liv och inte styras av idéerna kring ens utseende. Även SSRI, det vill säga antidepressiva läkemedel, har visat sig kunna hjälpa. Att försöka behandla sig själv med kosmetiska ingrepp gör oftast saken värre. Daniel Rautio berättar att tidigare forskning även visat att internetförmedlad behandling, så kallad ikbt, fungerar för vuxna med BDD och att det i dagsläget även genomförs forskning kring detta för barn och unga.

Anna berättar att hon sökte internetbehandling och efter en bedömning fick hon starta behandling. Hon beskriver att det var ett hårt jobb att gå i KBT, men hon hade stöd av sin behandlare. Det var utmanande att gå emot sina rädslor men hon arbetade vidare i behandlingen och blev mycket förbättrad. Anna säger att det är ett kontinuerligt jobb att hantera sina tankar och känslor även idag. Hon betonar hur viktigt det var för henne att få rätt behandling, och säger att ”Det är lika jobbigt att må dåligt som det är att göra jobbet”, med poängen att behandlingen är värd att genomgå även om det kan kännas svårt.

Vad som gör att man får BDD är fortfarande oklart. Både genetik och livshändelser verkar spela roll. En vanlig spekulation är att BDD har ökat den senaste tiden i och med att sociala medier har brett ut sig. Daniel Rautio säger att det inte finns någon forskning kring detta än, men att det just nu genomförs forskning som adresserar just detta. Han berättar att det inte egentligen finns några tydliga belägg för att det har ökat. Uppskattningarna kring hur vanligt det är idag stämmer överens med uppskattningarna som kom på 1990-talet. Diagnosen etablerades redan 1891 och de gamla beskrivningarna är väldigt lika hur personer idag beskriver problemen. Daniel Rautio tillägger att det dock förmodligen är jobbigare att leva med BDD i en tid där sociala medier är en så stor del av vardagen där möjligheterna till nya ritualer, rutiner och säkerhetsbeteenden ökar. Skönhetsnormer förändras, men BDD består.

Slutligen, kom ihåg att om du, eller någon du känner, har BDD så finns hjälp att få. Det kan vara svårt när man lever med BDD att våga tro att det inte är utseendet som är problemet, utan att det snarare handlar om hur fokuset på utseendet får en att må. Om du är fixerad vid ditt utseende och det får dig att må dåligt, och du fastnar i att försöka hantera utseendet på olika sätt, så vill jag rekommendera dig att undersöka mer om BDD. På OCD-förbundets hemsida finns mycket bra information om BDD och du hittar lätt dit via Google. Ett första steg kan också vara att söka sig till vårdcentral. Antingen får man då behandling via vårdcentralen, eller så kan man få en remiss till psykiatrin. Ett annat sätt att få hjälp är att söka dig till ikbt.

Jag har varit med om att personer med mycket jobbiga besvär har fått ett nytt liv efter behandling. Behandlingen brukar vara tuff, men som psykolog är det fantastiskt att få vara med när personer vågar utmana sina rädslor och överkomma dem. Det finns hopp om att må bättre. Anna, som idag är frisk, säger att ”Det är en sån befrielse när man är ute ur det – det är så skönt att få ge sig själv kärlek”.

Sofia Asplund är legitimerad psykolog och skribent.

Så kan du som är drabbad få hjälp:

För vuxna: Från 18 års ålder är det möjligt att göra en egenanmälan till iKBT hos OCD-Programmet, Psykiatri Sydväst oavsett var du bor i landet. Detta gör du genom att gå in på www.internetpsykiatri.se och klicka dig fram till BDD.

För barn och unga: I dagsläget genomförs en studie av Anita Birovecz, leg. psykolog och doktorand, med kollegor, om internetförmedlad behandling för barn och ungdomar. Där kan du söka behandling om du är mellan 12 och 17 år och har dysmorfofobi (du behöver inte ha diagnosen ställd redan – det tar forskarna reda på). Deltagarna i studien lottas till en av två olika behandlingar som baseras på kognitiv
beteendeterapi med behandlarstöd via internet under 12 till 14 veckor.

För att läsa mer om studien och hitta
anmälan kan du gå in på bup.se och söka på IKBT BDD.

Ansvarig forskare är Lorena Fernández de la Cruz, docent och psykolog.

Det här är BDD

Diagnosen ställs utifrån kriterierna som listas i diagnosmanualen DSM-V (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, femte upplagan)

Kriterierna du behöver uppfylla för att ha BDD är:

En fixering vid en eller flera inbillade defekter eller brister i utseendet, som
ej märks eller är obetydliga för andra i omgivningen.

Att ha ägnat sig åt repetitiva beteenden (så som att spegla sig, kontrollera utseendet, sminka sig etc), eller mentala handlingar (så som att jämföra sig med andra) som en följd av fixeringen.

● Fixeringen ska leda till lidande eller försämrad funktion i livet.

● Problemen förklaras inte bättre av upptagenhet vid vikt eller fetma om man uppfyller kriterierna för någon ätstörning.

***

Text:

Toppbild: iStock