Så funkar konst i hjärnan

Varför tycker vi att ett visst konstverk är vackert? Och varför är smaken så olika?

Det undersökte hjärnforskare i en studie publicerad i Nature Communications där de tittade på människors hjärnor med en magnetkamera samtidigt som personerna fick se bilder av konstverk och betygsätta dem.

Hjärnans analys av konstverket går via synintrycket i syncentrum i hjärnans bakre del, till prefrontala cortex – den främre delen av pannloben – en region viktig för att tillskriva verket ett personligt värde, enligt forskarna. De menar att hjärnan verkar ”bryta ner” konstverket i olika beståndsdelar (som kontraster, färger, och hur konkret eller abstrakt verket är) och att våra konstpreferenser skapas och varierar beroende på hur dessa olika komponenter samspelar och upplevs.

Samma forskare har i en tidigare studie konstaterat att människor tenderar att gilla en av tre konsttyper: antingen färgglada abstrakta verk (exempelvis Rothko), verklighetsavbildande målningar (typ Monet) eller komplexa abstrakta målningar (som Picasso). Vilket man då kanske kan se som resultatet av att prefrontala cortex hos människor med olika konstpreferenser tillmäter de olika beståndsdelarna olika vikt.