Därför är konst så bra för hjärnan

Konstnären Maluni, Martina Lund, svänger sig vant med begreppet neuroestetik. Hon arbetade tidigare som hälsostrateg och var med och utvecklade fysisk aktivitet på recept (FAR). I dag arbetar hon som konstnär och formgivare, studerar ekopsykologi och skapar det hon själv kallar för hälsofrämjande neuroestetisk konst.

– Jag älskar kopplingen till hjärnan och vetenskapen. I Sverige är det nästan fult att göra vacker konst men för mig handlar det om att uttrycka något utan ord som ger kraft och positiv energi.

Hon har tagit insikten om att 85 procent av Nordens befolkning upplever hög eller sjukdomsrelaterad stress, enligt hälsorapporten If Nordic Health Report 2023, och lagt samman den med Statistiska centralbyråns uppgift om att exakt lika många bor i tätort.

– Vilket sammanträffande!

Kunskapen om naturens hälsofördelar och vetskapen om den stress som det innebär att ständigt vara omgiven av ljud ledde till att hon utvecklade flerdimensionella konstverk. En av hennes installationer fanns i en ljudutsatt del av Gothia Towers i Göteborg. Tre stora akustikplattor fritt hängande på tre meters höjd, klädda i ett naturmotiv tryckt på textil. Glittrande japanska karpar simmande över en kosmoshimmel. Under det en soffgrupp som också absorberade ljud.

– De människor som satte sig under konstverken upplevde tystnaden, tillsammans med naturmotiven och de organiska formerna, som mycket välgörande. Och det resulterade i att flera företag installerat liknande hörnor för mental återhämtning i kontorslandskap, berättar Maluni.

Tar du konst och annan kultur och blandar med vetenskap blir det neuroestetik, som alltså är vetenskapen om hur hjärnan bearbetar de intryck som vi upplever estetiskt. Tack vare hjärnavbildningsteknik kan vi se hur hjärnan reagerar på olika typer av stimuli och studera det i realtid – och därmed undersöka en stor del av den häpnadsväckande effekt som kultur har på vårt fysiska och psykiska välbefinnande.

Estetiska upplevelser är resultatet av ett komplext samarbete mellan olika neurala processer. Såväl hjärnbarken som de mer djupa delarna av hjärnan, som amygdala, är inblandade. Flera forskare har konstaterat att kultur skapar såväl en kognitiv som emotionell respons i hjärnan, bland annat i flera specifika nätverk såsom standardnätverket (DMN), relevansnätverket (the salience network) och i det centrala exekutiva nätverket. Och viktigast av allt, belöningssystemet kickar in när vi har en tydlig estetisk upplevelse – oavsett om vi själva deltar i den kulturella aktiviteten eller är åskådare.

I en ny bok, Your brain on Art (Canongate Books, 2023) redovisas den omfattande forskningen på området. Författarna, Susan Magsamen och Ivy Ross, menar att vi allt bättre börjar förstå hur kultur rent bokstavligen omformar och bygger nya kopplingar i hjärnan. Susan Magsamen är grundare och chef för The International Arts +Mind Lab, Center for Applied Neuroaesthetics vid John Hopkins University School of Medicine. Ivy Ross är vice president of Design på Google.
”Vad som är så intressant med kultur är att dessa upplevelser simultant arbetar med olika delar av hjärnan och kopplar samman olika nätverk, olika system och olika mekanismer”, säger Susan Magsamen i en intervju i den amerikanska nyhetskanalen PBS News.

Hon menar att det nu finns vetenskapliga bevis för att kultur är nödvändigt för vår överlevnad, och det är hon inte ensam om att hävda.

– Jag har länge sagt att kultur inte är att leka med. Det har starka biologiska effekter, säger professor Gunnar Bjursell, direktör på Centrum för kultur, kognition och hälsa på Karolinska institutet i Stockholm.

– Om man tar individer som talar om att de får gåshud av att lyssna på Beethoven och jämför det med när de lyssnar på hissmusik, kan man vid det förstnämnda se ett kraftigt frigörande av dopamin, som hjärnans belöningssystem utsöndrar. Effekten är jämförbar med en sexuell orgasm.

Den kraftfulla reaktionen härför Gunnar Bjursell just till vår överlevnad.

– Musik har en social bondingeffekt. Ju mer man stärker samverkanseffekten desto starkare blir samhället. Men upplevelsen måste vara positiv. Man behöver uppleva skönheten i musiken, annars frisätts inte dopaminet.

Det måste alltså inte vara Beethoven utan kan lika väl vara Benjamin Ingrosso eller Joan Baez, så länge det ger dig gåshud. Susan Magsamen och Ivy Ross talar om att vi når peak emotion, och förklarar det som något djupare som triggar frisättandet av hormoner och signalsubstanser.

Musik och ljud är de mest beforskade kulturformerna inom neuroestetik. En av de senaste studierna i ämnet, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Lancet Psychiatry, visar att 20 minuter av klassisk musik kan verka smärtlindrande på nyfödda barn när de blodprovssticks i hälen. Hjärnan reagerar på frekvenser, vibrationer och toner och det kan förändra såväl sinnestillstånd och perception som neurologiska och psykiska sjukdomar. De positiva effekterna stannar dock inte vid musik och ljud. Det visar forskning på andra kulturformer som konst, design, litteratur, teater och dans.

Författarna till Your Brain on Art uppger bland annat att forskning nu bekräftat det Jung såg i sitt terapirum: Att endast tjugo minuter av att färglägga mandalas resulterade i signifikant sänkta ångestnivåer, jämfört med vad det gav att rita på fri hand på ett blankt papper.
En finsk studie på män som i sin barndom deltagit i dansundervisning visade att dansen kan öka männens medkänsla och självmedvetenhet, och fortsätta göra det långt upp i åldern. Det kan också ge en kroppsmedvetenhet och en förmåga att läsa andra människors kroppsspråk. Naturligt ljus, material och strukturer som påminner om naturen kan när det används i arkitekturen sänka blodtryck, hjärtfrekvens och muskelspänningar och har visat sig kunna minska ångest och öka emotionell motståndskraft och välmående.

Centrum för kultur, kognition och hälsa på Karolinska institutet samarbetar bland annat med Region Stockholm och Kompetenscentrum för kultur och hälsa där man tagit fram en rapport om bildterapi på neurovetenskaplig grund.

– I bildterapin får våra patienter, som till exempel är suicidala och/eller svårt deprimerade, en möjlighet att med hjälp av olika konstnärsmaterial utforska och kommunicera kring viktiga upplevelser, tankar och känslor utan att använda ord. Det ger underlag för bedömning och fortsatt skapande, parallellt med reflekterande samtal, även om skapandeprocessen i sig kan vara både läkande, bearbetande och vitaliserande, säger Sara Stayne, psykoterapeut och bildterapeut vid BUP Stockholm, som står bakom rapporten tillsammans med Sophia Pankenier och Lotta Landegren.

De sensomotoriska, kognitiva och emotionella funktioner som aktiveras genom konstnärligt skapande engagerar troligen fler hjärnprocesser än de som rör den verbala förmågan enbart, skriver de i rapporten. Redan 2015 beskrev de amerikanska forskarna Noah Hass-Cohen och Joanna Clyde Findlay i sina studier varför bildterapeutiskt arbete har förutsättningar att ta vara på hjärnans plasticitet, förbättra socialt samspel och öka psykologisk motståndskraft.

Den modell för bildterapi som Sara Stayne och hennes kollegor arbetar med kallas Expressive Therapies Continuum, ETC. Med den försöker de bredda patienternas register och ge dem tillgång till större delar av sig själv. Sett till hjärnan handlar det om att aktivera och engagera flera komponenter; kinestetisk/sensorisk, perceptuell/affektiv och kognitiv/symbolisk.

– Vi är bara i början av en process där vi tittar på kulturen och kulturens betydelse. Inte minst för lärandet, säger Gunnar Bjursell.

Han hänvisar till forskning i USA där man följt barn i 10–15 års tid och kunnat se att ju mer kulturellt aktiva de var, desto bättre fungerade inlärning av språk och matematik. Studier i Skottland har visat att den kognitiva förmågan, hos de som är musikaliskt aktiva som barn, påverkas gynnsamt ända upp i 70-årsåldern.

Daisy Fancourt, brittisk docent och forskare i psykobiologi och epidemiologi vid University College, såg i en studie med över 20 000 deltagare i Storbritannien, att människor som deltar i kulturella aktiviteter minst en gång i veckan, eller går på någon form av kulturellt event åtminstone en eller två gånger per år, har signifikant högre livstillfredsställelse än dem som inte gör det. De som är kulturellt engagerade lider i lägre grad av psykisk ohälsa, och rapporterar högre livskvalitet. I en studie från 2018 sammanfattar Daisy Fancourt effekten på hjärnan:

”Kulturen hjälper till att skydda kognitivt stimulerande hjärnaktivitet, ger socialt stöd, nya upplevelser och möjligheter till emotionella uttryck. Det utvecklar såväl inlärning som kompetens. Alla dessa faktorer är en del av vår kognitiva reserv och hjälper till att bygga hjärnans resiliens.”

Läs mer: Mani, konst och diagnoser med David Lagercrantz