Våga vara operfekt – del 5

I ett tidigare kapitel nämnde jag att jag blev förvånad över att vissa begrepp i mitt material framträdde parvis eller i grupp. Sådana ”begreppskombinationer” har lett till omvälvande förändringar i hur jag ser på mitt liv och hur jag väljer att leva dag för dag. Ett bra exempel på detta är kopplingen mellan kärlek och tillhörighet. Nu förstår jag att jag, för att kunna känna tillhörighet på riktigt, måste visa upp mitt sanna jag, och att det bara kan ske om jag jobbar på att älska mig själv. Länge trodde jag att det var tvärtom: Om jag gör det som krävs för att passa in kommer jag att känna mig accepterad, och då kommer jag att tycka bättre om mig själv. (Nu blir jag trött bara av att skriva ner de orden och tänka på hur många år jag ägnade åt att leva på det sättet. Inte konstigt att jag alltid kände mig så utmattad!) Det här forskningsarbetet har lärt mig mycket, inte bara nya sätt att tänka om hur jag vill leva och älska utan också om sambandet mellan mina upplevelser och mina val. En av de största förändringarna i mitt liv kom till stånd när jag förstod sambandet mellan tacksamhet och glädje. Jag hade alltid trott att glada människor var tacksamma människor. Jag menar – varför skulle de inte vara det? De har ju så mycket gott att vara tacksamma för. Men efter att ha ägnat oändligt många timmar åt att lyssna på vad människor berättade om glädje och tack- samhet såg jag tre mycket tydliga mönster:

– Samtliga intervjupersoner som sa sig leva ett glädjefyllt liv eller beskrev sig själva som glada jobbade aktivt på att känna tacksamhet och ansåg att det var detta som låg bakom glädjen.

– Både glädje och tacksamhet beskrevs som andliga förhållningssätt med utgångspunkt i en tro på att män- niskor hänger ihop och att det finns en kraft som är större än vi själva.

– Många var snabba med att påpeka att skillnaden mellan lycka och glädje är skillnaden mellan en mänsklig känsla som är kopplad till omständigheter och en andlig livssyn som hänger samman med inövad tacksamhet.

TACKSAMHET

Ifråga om tacksamhet var det ett ord som dök upp hela tiden när jag höll på med det här projektet, och det ordet var öva. Det är inte säkert att en annan forskare skulle ha blivit lika överraskad som jag blev, men eftersom jag hör till dem som har trott att teori är viktigare än praktik blev dessa ord en uppmaning till mig att skrida till handling. Man kan lugnt säga att det var min motvilliga insikt om att jag behövde omsätta vissa saker i praktiken som utlöste mitt sammanbrott andliga uppvaknande. I många år höll jag fast vid uppfattningen att tacksamhet var en ”inställning”. Sedan fick jag lära mig att en inställning är en livshållning eller ett sätt att tänka och att den inte alltid leder fram till ett visst beteende.

Jag skulle till exempel med visst fog kunna säga att jag har en yogainställning. De ideal och uppfattningar som är vägledande för mig i mitt liv rimmar så bra med de ideal och uppfattningar som jag förknippar med yoga. Jag tycker att det är viktigt med mindfulness, andning och sambandet mellan ande-själ-kropp. Jag har till och med en del yogakläder. Men jag kan försäkra dig att min inställning och mina trikåer inte skulle hjälpa ett dugg om någon placerade mig på en yogamatta och bad mig att stå på huvudet eller inta en viss position. Varför skulle de inte hjälpa ett dugg? För att jag inte utövar yoga. Jag omsätter inte min yogainställning i praktiken så pass mycket att jag kan säga att jag gör det. Så där det verkligen gäller – på mattan – är min yogainställning inte mycket att hurra för.

Hur gör man då när man övar sig i tacksamhet? De som jag intervjuade pratade om att skriva tacksamhetsdagbok, be eller meditera i tacksamhetens tecken varje dag, samla på konst med tacksamhetstema eller stanna upp mitt i en stressig dag och säga något högt: ”Jag är tacksam för …” När människor som lever helhjärtat talar om tacksamhet är det alltid en massa verb med. Tacksamhet utan övning verkar vara lite som en tro utan handlingar – den är inte levande.

 VAD ÄR GLÄDJE?

Forskningen har lärt mig att lycka och glädje är olika upplevelser. Många som jag intervjuade sa ungefär så här: ”Bara för att jag är tacksam och glad innebär inte det att jag är lycklig hela tiden.” Det hände ofta att jag försökte tränga djupare in i sådana påståenden genom att fråga: ”Vad innebär det att du är glad och tacksam men inte lycklig?” Svaret var alltid detsamma: Lycka hänger samman med omständigheter, och glädje hänger samman med andlighet och tacksamhet.

Jag fick dessutom veta att varken glädjen eller lyckan är bestående. Det finns ingen som känner sig glad hela tiden eller lycklig hela tiden. Glädje och lycka kommer och går. Lyckan är kopplad till yttre faktorer och händelser; den växer och avtar i takt med att sådana faktorer kommer och går. Glädjen tycks vara fast förankrad i våra hjärtan genom andlighet och tacksamhet. Men när vi väl får erfara glädje – en stark känsla av djup andlig samhörighet och tillfredsställelse – griper den tag i oss på ett sätt som gör oss mycket sårbara.

När skillnaderna mellan lycka och glädje utkristalliserade sig i mitt eget material började jag titta på vad andra forskare hade skrivit om samma sak. Den förklaring som tycktes stämma bäst in på mina slutsatser kom intressant nog från en teolog. Metodistpastorn Anne Robertson, som också är författare och föreståndare för Massachusetts Bible Society, berättar om det viktiga som de grekiska orden för lycka och glädje har att säga oss i dag. Grekiskans ord för lycka är makarios, som syftade på de rika som slapp vanliga bekymmer och problem, eller på en person som hade undfått någon sorts välgång, till exempel pengar eller hälsa. Detta jämför Robertson med grekiskans ord för glädje, som är chairo. Chairo beskrevs av de gamla grekerna som ”varats fulländning” och ”själens goda kynne”. Robertson skriver: ”Enligt de gamla grekerna är chairo något som bara finns i Gud och som föds ur dygd och vishet. Det är inte den första dygd vi lär oss att bemästra, utan det är själva kulmen. Motsatsen sägs vara inte sorg utan rädsla.”

Vi behöver både lycka och glädje. Jag tror att det är viktigt för oss att skapa och känna igen sådana upplevelser som leder till lycka. Och jag tycker mycket om såväl Gretchen Rubins bok Projekt lycka som Tal Ben-Shahars bok Lyckligare. Men jag har lärt mig att vi, förutom att vi behöver skapa lycka i våra liv, också behöver öva oss i att göra sådant som leder till glädje och framför allt till tacksamhet. Jag vill gärna uppleva mer lycka i mitt liv, men jag vill leva med utgångspunkt i tacksamhet och kärlek. Om vi ska kunna leva så måste vi ta en ordentlig titt på det som ställer sig i vägen för tacksamheten och glädjen och till viss del även för lyckan.

Fortsättning följer i del 6…