Vad är bubbelhoppa?

Forskaren Emma Stenström förklarar vad bubbelhopp innebär och hur du använder det i tre steg.

Text: Emma Stenström

Bild: Graham Samuels

I sociologin brukar man tala om att vi som individer, organisationer och samhällen både behöver bubblor, där vi kan känna oss trygga, och bryggor, som leder till utveckling.

Personligen tycker jag att det är bryggorna som framför allt blivit lidande under pandemin och jag är också orolig över vad som kommer att hända efter. Mycket tyder på att olika grupper kommer att glida ännu längre ifrån varandra och att inkomstskillnaderna kommer att öka. Dessutom står vi inför stora förändringar, som klimat­omställningen, som kommer att skapa gnissel. Redan nu finns en hårdnande, oförsonlig ton.

Så vad kan vi göra? Ja, ett litet myrsteg på vägen kan vara att själv försöka föregå med gott exempel och föra nyanserade och balanserade samtal med oliktänkande. Jag kallar det för bubbelhoppning.

Kortfattat handlar det om att ta sig ur sin egen bubbla och möta någon från en annan. Det kan vara någon som har en annan tro, andra åsikter eller erfarenheter. När jag har bett mina studenter att ”bubbelhoppa”, har de gjort det åt alla möjliga håll och kanter: till religioner av olika slag, politiska partier från höger till vänster, särskilt utsatta områden, rika områden, knarkhandlare, miljardärer, prostituerade, konstnärer och många, många fler.

Parallellt har jag till­sam­mans med kolleger i Europa utvecklat processen i olika sorters organisationer, på utbildningar och bland frivilliga i Sverige och Tyskland, i något vi kallar Fikaprojektet, Fikaproject.org, under handledning av organisationsforskaren Otto Scharmer vid Massachusetts institute of technology, MIT. Vi har landat i en enkel trestegsmodell:

  1. Utforska dina egna bubblor. I det första steget handlar det om att få syn på sin egen bubbla och gärna utforska mekanismerna bakom bubblor generellt.

En bra början är att plocka fram papper och pennor och rita sina bubblor. Hur ser dina bubblor ut? Går de in i varandra? Har de tunna eller tjocka väggar? Och hur ser bryggorna ut mellan dem, och till andra bubblor? Kanske kan du göra övningen med någon du känner och sedan diskutera hur ni tolkade den. Jag hörde till exempel ett par kolleger diskutera, länge, varför den ena såg hemmet som en bubbla och den andra som ett fängelse.

Den som vill kan sedan för­kovra sig i bubbelteori. Det finns alltifrån filosofer som tyska Peter Sloterdijk, som ser bubblor som en grund­läggande form i tillvaron, till mer lättsam litteratur.

En sak jag brukar lägga tonvikt vid är hur hjärnan fungerar. Det är lätt att hamna i tankefällor och låsningar när vi stöter på åsikter som vi inte delar. Att förstå fällorna och hitta metoder för att öppna sinnet hjälper. Det finns enkla gratiskurser online, till exempel på Openmindplatform.org.

Om man vill kan man här utforska värderingar, moral och normer, samt grundläggande kunskap i hur man lugnar ner sig själv och andra.

Det är också viktigt att fundera över hur man skrapar ihop mod att våga hoppa. Många, inklusive jag själv, tycker att det kan vara läskigt.

Så hur gör man? En möjlighet kan vara att träffa någon man känner sedan tidigare. En annan att fråga vem din bästa vän tycker att du borde prata med. Eller låt slumpen styra. Det finns en gratisapp, dialup.com, som jag själv använder varje vecka. Den kopplar slumpmässigt ihop mig med någon för att diskutera allt från rasism till relationsråd. Ena dagen blir det ett samtal med någon i Kairo, Egypten, nästa med någon i Bangalore, Indien. Det är ett enkelt sätt att bubbelhoppa.

2. Utveckla din förmåga att samtala. Nästa steg är att utveckla dina förmågor att samtala. Det kan du ha nytta av både privat och professionellt, och det är förmågor som man kan ägna ett liv åt att slipa på.

För enkelhetens skull delar vi in dem i tre: lyssna – fråga – dela.

I lyssnandet använder vi oss av en enkel modell i fyra nivåer, ursprungligen utvecklad av Otto Scharmer vid MIT.

På den översta, ytligaste nivån lyssnar vi efter bekräftelse på det vi redan tror oss veta. Där hamnar vi rätt ofta, inte minst när vi är oense med någon. Vi hör det vi har bestämt oss för att höra.

Nästa nivå handlar om att vidga lyssnandet och lyssna efter det vi inte visste. Här kan det komma ny information, kunskap, överraskningar – och här kan vi lära.

Vill vi gå ännu djupare, försöker vi lyssna empatiskt och ta den andres perspektiv. Från vilken utgångspunkt sägs olika saker?

På den fjärde och djupaste nivån, försöker vi lyssna generativt och komma upp med nya lösningar, tillsammans.

Det räcker dock inte med att lyssna, utan vi måste också ställa frågor. Fast det är inte alltid lätt att ställa bra frågor. De ska helst vara öppna och varken för ledande eller laddade. De får gärna väcka nya frågor.

Vi brukar säga att det är bra att fråga om motiven bakom en ståndpunkt, försöka skifta perspektiv och fråga hur den andra ser på dig samt fråga om förslag på gemensamma lösningar. En bra öppningsfråga är: hur var det när du växte upp?

3. Dela berättelser och var ödmjuk. Till sist, delandet. Att enbart lyssna och fråga räcker inte, utan vi måste också vara beredda att själva dela.

Berättelser kan få oss att – inte ändra åsikt – men bättre förstå varandra, och det är själva syftet med bubbelhoppande. 

När man delar, kan det vara värt att betona likheter mellan dig själv och den andra. Och var inte för tvärsäker på att du själv har rätt i alla lägen. Våga visa ödmjukhet och osäkerhet.

Sist, men inte minst, vill jag betona att allt inte handlar om vad som sägs, utan hur det sägs. Rösten, tonfallet och ansiktsuttrycket, säger minst lika mycket som själva orden, även digitalt. Även det kan vara värt – och roligt – att träna på.

Med förmågorna på plats, är det dags att sätta en intention. Vad vill du uppnå med ditt bubbelhopp? Sedan är det dags att hoppa. Lycka till!

I den bästa av världar har du sedan någon att dela erfarenheter med. Jag har haft förmånen att hittills samla in drygt 700 stycken berättelser om olika bubbelhopp – och det är fascinerande läsning.

Ofta är det inte de mest spektakulära bubbelhoppen som ger mest, utan de små. De som förskjuter ens perspektiv lite grann, får en att lära sig något nytt och, framför allt, känna tillförsikt inför framtiden.

Emma Stenström är docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon är författare till boken Bubbelhoppa (Volante).