Anders Hansen: ”Hjärnan är ett märkligt hopkok”

Text:

Bild: Stefan Tell

Tänk dig att du anställts på Tesla och fått i uppgift att skapa en ny elbil. Uppgiften kommer emellertid med en rejäl brasklapp: du måste utgå från en T-Ford från 1908. Att stoppa in en ny motor är uteslutet, du måste utgå från T-Fordens motor och justera denna. Samma sak gäller däcken, kupén, bromssystemet och dörrarna: allt måste bygga på T-Forden. Som om inte det var nog måste varje liten förändring du gör, allt från minsta skruv, resultera i en bil som är minst lika bra som innan förändringen.

Det är ingen vild gissning att det du i slutändan kommer fram till skulle bli ett märkligt hopkok av olika delar. Det är heller ingen vild gissning att slutresultatet blivit annorlunda, förmodligen bättre, om du kunnat börja med ett blankt blad och slapp begränsas av T-Forden.

Det är emellertid precis så här processen som utvecklat människan och vår hjärna, alltså evolutionen, fungerar. Evolutionen börjar från något enkelt och gör små förändringar. Succesivt, genom många små förändringar som var och en måste leda till något som är minst lika livskraftigt, blir arter mer avancerade. Evolutionen kan aldrig börja med ett blankt blad, den kan bara modifiera det som redan finns. Den kan heller inte planera och utveckla något som 1 000 generationer in i framtiden kommer vara användbart då varje liten förändring måste leda till något som är minst lika livskraftigt.

Hjärnan är därför ett märkligt hopkok av olika delar. Våra avancerade tankemässiga funktioner bygger ofta på primitiva funktioner. Till exempel finns ett område i hjärnan – insulära cortex – som skyddar däggdjur från rutten mat genom att skapa en känsla av äckel. Samma område aktiveras hos människan när vi äcklas av ruttna beteenden. Detta överlapp har bidragit till katastrofer upprepade gånger i vår historia då äckelbaserad retorik lagt grunden för folkmord.

Min poäng är att ingen ingenjör vid sina sinnens fulla bruk hade satt samman något så märkligt som det vi har innanför pannbenet och att det mot bakgrund av hjärnans röriga och märkliga konstruktion inte är konstigt att mänsklig natur både är enormt komplex och rymmer allvarliga akilleshälar. För att bygga runt de senare behövs kunskap om hur vi fungerar ”under motorhuven”. Jag är därför glad att Modern Psykologi ägnar det märkliga hopkok som utgör själens maskineri ett helt nummer.