Så svårt är the hard problem

Frågan om vårt medvetandes natur verkar ha intresserat en viss del av mänskligheten sedan dag ett. Dagens medvetandefilosofer är mycket upptagna av det som kallas för the hard problem of consiousness: frågan om hur en subjektiv upplevelse (i vårt medvetande) kan förklaras av fysiska fenomen och materiella samband (som processer i hjärnan) – men redan Aristotelses funderade ju mycket på frågan om kropp och själ. Den något mer samtida filosofen David Chalmers myntade år 1995 begreppet the hard problem of consiousness och på senare år har allt fler naturvetenskapligt inriktade hjärnforskare kommit in i bilden med en strävan efter att på ett mer konkret sätt förklara medvetandet utifrån fysiologiska mekanismer – man vill genom experiment försöka identifiera fysiska motsvarigheter och processer i hjärnan kopplade till våra subjektiva upplevelser. En av dessa forskare är Christof Koch, som 1998 för övrigt slog vad med David Chalmers om att han inom 25 år skulle lyckas hitta ett sådant ”neuralt korrelat” till medvetandet. Tidigare i år meddelade dock Koch att han såg sig besegrad i vadet. 

Men teorier om medvetandets natur och neurala korrelat saknas inte. I ärlighetens namn förstår jag väldigt lite av teorierna som läggs fram (läs om några av dem i vårt nummer om hjärnan). Det är en svindlande tanke att svaret på något så ogreppbart som medvetandets gåta, skulle finnas i hjärnans fysiologi. Men just därför är det så skönt att många andra, däribland världens skarpaste hjärnforskare, kämpar på i arbetet med att reda ut detta :)

En av dem är Antonio Damasio, men han anser inte att frågan om medvetandet är olöslig. Han finner idén om att sinnet inte skulle vara något fysiskt märklig eftersom han menar att medvetandet uppstår i hjärnan i relation till resten av kroppen. Läs mer om hans tankar om kropp och själ i vår exklusiva intervju i vårt specialnummer.

God läsning!