Jenny Jägerfeld: ”Symboliska tigrar i sovrummet”

Jag har haft problem med sömnen i hela mitt liv. Kanske på grund av kontrollförlusten. Jag är inget kontrollfreak generellt, men betänk att vi är utslagna, skyddslösa, i stort sett medvetslösa i flera timmar varje natt?!

När jag var liten och skulle somna var allt tvunget att vara på ett mycket specifikt sätt: Efter godnattsagan så skulle mina föräldrar ställa dörren på glänt (jag måttade alltid hur mycket, cirka 2–3 decimeter), det skulle vara tänt i köket, speldosan skulle dras upp minst tre gånger och diskmaskinen skulle sättas på. Det var något med det rytmiska sköljandet och spolandet som på ett närmast hypnotiskt sederande vis till sist lyckades försätta mig i slummer. (Okej, lite kontrollfreak då.)

Sömnsvårigheter kan ta många former, men insomni – svårigheten att somna in, är det vanligaste problemet, och det är framför allt det jag lider av.

För att kunna somna behöver vi:

● Känna oss trygga. I tidernas begynnelse sov vi i grupp, nära elden, alltid någon som vakade runt oss. Om ett rovdjur befann sig i närheten var det inte läge att sova.

● Vara sömniga. Om vi lägger oss när vi inte är trötta eller vid fel tid (dygnsrytmmässigt) har sömnen svårt att infinna sig.

● Inte vara stressade. Jobb, studier eller relationer som stressar aktiverar kroppens larmsystem.

● Kunna varva ner. Hjärnan behöver växla ner från aktivitet till vila.

Om man har problem med insomni är det alltid bra att kartlägga var problemet ligger. Känner man sig inte trygg i sitt eget hem? Har man en idé om att man ska somna vid en tidpunkt då man inte egentligen är trött? Är det för mycket som oroar i vardagen? Blir man upptrissad av nyheter eller jobbmejl innan läggdags? 

För mig är det är själva nedvarvningen som är problemet. Mina tankar flyger som pingisbollar mellan tinningloberna. Det kan vara en plötslig insikt om något jag glömt, gamla minnen eller framtidsplaner som gör sig påminda eller bokidéer som jag bara måste skriva ner.

Men det kan också vara oro. För barnen, mina föräldrar, klimatet, hbtqia-personers rättigheter, urholkningen av välfärden, krig, högerpopulism och global kapitalism. Sömnen kräver ett slags kapitulation, en tillit till att jag och världen runtomkring klarar sig utan min vaksamhet. Rovdjuren utgör inte längre något hot i konkret mening, men det är bra att lära sig skepnaden på de abstrakta vilddjuren, de symboliska tigrarna som stryker runt i skuggorna vid våra sängar.

Att någon över huvud taget kan sova är ett under. 

***