”Kanske kan de bidra till en sorts ödmjukhet inför tidigare generationers sätt att uppfostra barn”
De flesta råden från äldre tider har vi ju förkastat i dag, men jag har ändå blivit inspirerad, säger Maja Larsson.

Bild: Ola Kjelbye
I journalisten Maja Larssons bok Föräldrarnas födelse (Natur & Kultur) berättar hon om det svenska föräldraskapet – dess historia och framväxt. Från 1700-talets auktoritära föräldrar till dagens mer lyhörda vuxna – och de expertråd som genom historien getts till föräldrar.
I arbetet med boken förvånades hon över att råden förr var så otroligt explicita.
– Visst har man hört att det var strängt förr – men jag blev både förvånad och illa berörd när jag läste råd från barnläkare på 1940-talet av typen ”Tag ej upp barnet vid minsta skrik” eller ”Lär barnet att somna i ett mörkt rum med stängd dörr”. Allra värst var nog förresten råden från tidigt 1900-tal som handlade om att det ibland är nödvändigt att slå sina barn: ”Ett nödvändigt ont”, som många barnläkare beskrev det. Så tydliga råd får man aldrig på BVC i dag.
– De flesta råden från äldre tider har vi ju förkastat i dag, men jag har ändå blivit inspirerad, säger Maja Larsson.
– Från 1940-talet tar jag till exempel med mig idén om barn skulle låta vuxna göra klart sina vuxengrejer ifred. För mig har det varit bra att öva på att låta barnen vänta ibland, ”jag kan inte titta på din teckning just nu, för jag dammsuger.” En annan inspirationskälla är 1970-talets uppfattning om att vuxna skulle visa sina sanna jag inför barnen – till exempel genom att gråta öppet. Det kan tyckas självklart, men jag tror att många föräldrar i dag håller ihop det för att de tror att gråten ska göra barnen rädda. Min uppfattning är att det är tvärtom. Jag är ingen maskin, jag är en människa som blir ledsen ibland, precis som barnen.
En stor anledning till att hon skrev boken var att hon ville förstå äldre generationer.
– Hur uppfostrades våra mormödrar, våra farfäder och våra föräldrar? Vad växte de upp med, och vad behövde de ompröva när de själva fick barn? Jag hoppas att yngre personer läser boken av den anledningen – kanske kan den bidra till en sorts ödmjukhet inför tidigare generationers sätt att uppfostra barn. Men jag hoppas också att lite äldre personer läser boken för att förstå vad deras barn och barnbarn lever med för föräldraskapsnormer.

***