I huvudet på en altruist

Vad skiljer oss vanlisar från extrema altruister – alltså människor som gör osjälviska saker såsom att donera organ till någon de inte känner, arbetar i krigsdrabbade områden eller räddar en okänd person ur en brand med risk för sitt eget liv? Inte mycket, mer än den altruistiska handlingen, visar forskning från Georgetown university. När forskarna frågade folk vilka egenskaper de trodde att extrema altruister hade så svarade de flesta att dessa människor troligen var snällare, mer samvetsgranna och mer empatiska än oss andra. Men inget av detta stämde när 300 altruistiska personer jämfördes med en kontrollgrupp av ”vanliga” vuxna. Deras personlighet studerades genom den så kallade Hexaco-modellen och den enda dimension där de altruistiska personerna stack ut var den som har med ärlighet och ödmjukhet att göra (honesty-humility) – där man värdesätter andras välbefinnande och gemenskapen i gruppen högre än gemene man. Altruister är alltså varken trevligare, mer risksökande eller ens mer empatiska än andra, de är helt enkelt bara mindre själviska. Om detta drag i sin tur är medfött eller vad det beror på, har forskarna inget svar på.