Den senaste forskningen om adhd

Som psykolog, professor i barn och ungdomspsykiatrisk vetenskap samt föreståndare för KIND, Center of Neurodevelopmental Dis-orders på Karolinska institutet, har Sven Bölte över 25 års erfarenhet av att arbeta med och forska om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Nyligen bestämde han sig för att översätta en omfattande internationell vetenskaplig rapport där forskare och kliniker, inklusive han själv, sammanfattat den bästa evidensen som finns för adhd.

– Framför allt ger rapporten oss bra siffror över förekomst, ärftlighet, samsjuklighet och behandling. Internationellt är forskarna överens om att adhd inte blivit vanligare, även om diagnosticeringen ökat. Man räknar med att ungefär 6 procent av barn och unga och 3 procent av vuxna har adhd, säger Sven Bölte.

– Vad gäller ärftlighet konstateras att adhd är en av diagnoserna med störst ärftlighet, där ungefär 80 procent av fenomenet kan förklaras genom genetiska faktorer. Forskarna är också eniga om att samsjukligheten är stor – vad gäller både psykiska och fysiska sjukdomar. Och så vet vi att behandling med centralstimulerande läkemedel är väldigt potent, men också att dessa ju är symtomatiska – alltså lindrar symtom när de tas men inte när man slutar ta dem.

Sven Bölte påpekar att de högt ställda kraven på studierna i rapporten gör att det är mycket slutsatser från grundforskning och biomedicinsk forskning som presenteras.

– På området skulle jag gärna se mer tillämpad forskning framöver och mer forskning från andra discipliner. Mer vardagsnära forskning behövs, och storskalig forskning om adhd bland kvinnor, men den typen av forskning om könsskillnader börjar komma mer och mer.

På frågan om vad han önskar att gemene man visste om adhd svarar han att han önskar att bilden av att det är en sjukdom försvann och att vi blev bättre på att förstå att det rör sig om en utvecklingsneurologisk funktionsnedsättning.

– Adhd handlar om skillnader i funktion, bland annat vad gäller kognitiva förmågor, till exempel att reglera uppmärksamhet, impulser och aktivitetsnivå.

Men det råder fortfarande stor okunskap om adhd, som att det växer bort eller att det bara är att ”skärpa sig”. Men det rör sig om oförmåga, inte ovilja.