Fem fascinerande fakta om din hjärna

Hjärnan är kroppens mest komplexa organ. Den styr inte bara grundläggande funktioner som andning, rörelse och de inre organens funktion. Den ligger också bakom mer avancerade processer – från beteendekontroll och känsloreglering till minnesskapande. Men trots att hjärnans helt avgörande funktion vet många förvånansvärt lite om den. Därför får du här en förklarande guide till din hjärna:

Även när vi sover är hjärnan aktiv, den måste vara det för att hålla oss vid liv. Men olika delar av hjärnan ansvarar för olika uppgifter. Man delar in den i fyra lober i vardera hjärnhalva: pannloben (frontalloben) längst fram, tinningloben (temporalloben) strax under, hjässloben (parietalloben) i mitten och nackloben (occipitalloben) längst bak.

Frontalloben förknippas ofta med det som gör oss ”mänskliga”. Den är kopplad till kognitiva funktioner som logiskt tänkande, inlärning, kreativitet och uppmärksamhet – men är också nödvändig för styrning av muskler för rörelse och tal. Frontalloben hjälper oss även att skapa minnen och reglera känslor och beteenden.

Temporalloben hjälper till att bearbeta ljud – inklusive språk – och spelar också en viktig roll för minnet.

Parietalloben är inblandad i en mängd funktioner, bland annat sinnesintryck, rumsuppfattning, sifferförståelse och navigering.

Occipitalloben sköter synbearbetning. När ljus träffar ögonen går signaler via synnerven till denna del av hjärnan, där de omvandlas till det vi ”ser”.

Man brukar dessutom tala om ”funktionella områden” med mer specifika uppgifter i varje lob. Ett exempel är Brocas område i frontalloben, som är avgörande för språkproduktion och språkförståelse. (se även sidan xx). Genom hjärnavbildning kan forskare se vilka delar av hjärnan som är aktiva vid olika uppgifter – de områden som får ökat blodflöde behöver mer syre för att kunna arbeta. Denna kunskap är viktig både för forskning, diagnostik och vid kirurgi.

Hjärnan får ständigt ny information. Det sker via två huvudvägar: de afferenta systemen (det som kommer in till hjärnan) och de efferenta systemen (det som skickas ut från den). Mycket av den inkommande informationen bearbetas omedvetet – vi märker den inte förrän något kräver åtgärd. Till exempel skickas signaler om musklernas och ledernas positioner hela tiden, men vi tänker inte på det förrän vi behöver byta ställning.

När det gäller efferenta motoriska signaler – som när vi medvetet sträcker oss efter något – är vi däremot medvetna. Men även vissa motoriska funktioner kan ske automatiskt, som till exempel vår andning.

För att fungera kräver hjärnan en stadig tillförsel av syresatt blod – precis som alla levande vävnader. I viloläge får hjärnan omkring 15–20 % av det blod som pumpas från hjärtat, vilket dock kan påverkas av faktorer som ålder, kön och kroppsvikt.

Hos en genomsnittlig man pumpas cirka 70 milliliter blod per hjärtslag ut, vilket innebär att cirka 14 milliliter går till hjärnan varje gång hjärtat slår. Studier har visat att stroke, där blodflödet till en del av hjärnan blockeras, oftare drabbar vänster hjärnhalva. Eftersom hjärnan är ”korskopplad” (höger hjärnhalva styr vänster kroppshalva och vice versa) innebär detta att personer som är högerhänta kan vara mer sårbara för funktionsbortfall efter en stroke.

Ett filmklipp som visar en kvinna som spelar fiol under en hjärnoperation har väckt stor förundran i sociala medier. Men att vara vaken under hjärnkirurgi är faktiskt inte så ovanligt som man kan tro. Vid ingrepp i så kallade funktionella områden – de delar som styr rörelse, språk eller syn – måste patienten ofta väckas mitt under operationen, så att funktionerna kan kontrolleras i realtid.

Överraskande nog gör själva ingreppet inte ont i hjärnan. Det beror på att hjärnvävnaden saknar smärtreceptorer. Den smärta som kan uppstå kommer istället från huden, skallbenet och hjärnhinnorna – de skyddande lagren runt hjärnan. Beroende på vilken typ av ingrepp det rör sig om får patienten lokalbedövning eller generell narkos.

Mycket av vår kunskap om hjärnan kommer från när saker gått fel. Ett känt exempel är Phineas Gage – en skötsam och ansvarstagande arbetare som efter en olycka, där en järnstång genomborrade hans frontallob, förändrades drastiskt. Han blev impulsiv, barnslig och respektlös. Fallet visade 1800-talets forskare att skador på frontalloben kan leda till stora personlighetsförändringar.Vi vet också att vissa personer som blivit blinda efter skador på occipitalloben – exempelvis på grund av trauma, tumörer eller stroke – ändå kan uppvisa något som kallas ”blindseende”. Det innebär att de fortfarande kan registrera viss visuell information och till och med ta sig förbi hinder, trots att de inte medvetet kan se. Vissa kan också uppfatta känslor visuellt – vilket visar hur intrikata och sammanflätade våra hjärnfunktioner är.

Trots stora framsteg vet forskare fortfarande inte vad alla delar av hjärnan gör eller hur de samverkar. Vår fascinerande hjärna rymmer fortfarande mysterier.

***

Adam Taylor är professor i anatomi och föreståndare för Clinical Anatomy Learning Centre vid Lancaster University i Storbritannien. Den här texten har tidigare publicerats på tehconversation.com.

Översättning Karin Skagerberg.

Läs även: Vad gör den mänskliga hjärnan unik?

Läs även: Hur andligt smart är du?