4 steg från passivt till aktivt hopp
Strategier för att främja det aktiva hoppet – hos dig själv och andra.
Bild: iStock
Överallt i tillvaron lurar sorgen i form av individuella motgångar och oro över samhällsproblem. Inte minst idag, när krig och naturkatastrofer fortfarande breder ut sig, är det lätt att känna hopplöshet. Känslan av maktlöshet och uppgivenhet kan bli påtaglig. Då behöver vi komma ihåg att vår motståndskraft och vårt hopp finns inom oss.
Psykiatern Luis Rojas Marcos har definierat hopp som en tro på att det vi vill ska hända kommer att ske, vilket får oss att känna oss levande och tryggare.
Man kan tala om passivt och aktivt hopp där passivt hopp innebär att vi önskar en förändring men inte aktiverar våra egna resurser, vi väntar passivt på att saker och ting ska förändras. Aktivt hopp är däremot mer mobiliserande och det mest användbara hoppet i svåra tider. Det aktiva hoppet väcker handlingskraft. I riskfyllda situationer handlar det om att förmå sig att hoppas på det bästa men aktivt förbereda sig för det värsta.
Motståndskraft är i sin tur förmågan att anpassa sig till motgångar, att acceptera och hantera att det inte alltid blir som man vill. Samtidigt innebär det att kunna agera och ibland omorientera sig, när situationen kräver det. Motståndskraften kan innefattas i det som kallas för aktivt hopp.
Vi kan förändra vårt sätt att upprätthålla känslan av hopp, och förvandla det från passivt till aktivt. Då blir vi förmögna på flera sätt, bland annat genom att vi blir bättre rustade och stärker vår motståndskraft.
Här följer några strategier för att främja det aktiva hoppet – hos dig själv och andra.
Påverka istället för att kontrollera
Våra förväntningar på framtiden har en enorm inverkan på vår nuvarande stämning. När vi känner osäkerhet inför framtiden vill vi känna kontroll, men full kontroll har vi egentligen aldrig – så ett första steg kan vara att försöka använda ordet påverkan istället för kontroll. Man kan arbeta med att främja en känsla av hopp genom att fokusera på de områden i livet som man faktiskt kan påverka. Det hjälper en att neutralisera känslan av hjälplöshet, och ersätta den med en känsla av hoppfullhet. Exempelvis kan vi påverka vad vi kan göra inför det som händer: ”Jag kan göra något för att påverka mitt förhållningssätt till det som händer” snarare än ”Inget av det jag gör spelar någon roll”.
Förslag på övning:
Skriv en lista med två kolumner, och tänk på att vara konkret: A) Vad kan jag inte påverka: ”Jag kan inte påverka den globala utvecklingen av krig”. B) Vad kan jag påverka: ”Jag kan vidta skyddsåtgärder och söka tillförlitlig information för att inte ge vika för den diffusa rädsla som skapar eller förstärker min egen osäkerhet.”
Se över dina förklaringar
Hjärnan försöker alltid hitta förklaringar för att hålla sig lugn. ”Varför har jag drabbats?”; ”Varför fick jag sparken?”. Vi måste förklara och tolka de viktiga saker som händer oss. Kom ihåg att hur vi beskriver det som händer inför oss själva och andra kan bidra till en känsla av hopp – eller hopplöshet.
Förklaringsprocessen är nödvändig för att vi ska kunna hantera normala känslor av misslyckande, kunna omorientera oss och känna hopp igen – och den går att påverka.
Förslag på strategi:
Vi kan ändra vårt förhållningssätt till det som händer genom att komma i kontakt med de tankar, känslor eller beteenden som väcks när vi inser att svårigheter och misslyckanden är en del av livet. Det innebär bland annat att våga använda ordet misslyckande eller dylikt som förklaring – att förlika sig med det faktum att livet ibland är för jävligt, och att det ibland inte finns något positivt med det som händer.
Men det går att förklara utifrån faktiska omständigheter och på ett hoppingivande sätt för sig själv: ”Det gick inte bra; jag tänkte fel och misslyckades. Men samtidigt var jag modig när jag tog chansen. Jag ska påminna mig om att man aldrig ångrar att man var modig.”
Skapa lärdomar av minnen
Man behöver inse vikten av att skapa en berättelse som fokuserar på lärdomar och styrkor. Den beskrivning vi gör av vår historia och våra minnen kommer att påverka vårt sätt att se på livet och vad vi tror att vi kan hantera eller inte i framtiden. En kvalitet hos minnet är dess kraft att forma och återskapa de händelser som lagras från det förflutna och göra dem förenliga med vårt nuvarande perspektiv – och det är beroende av vad i historien vi fokuserar på och tar lärdom ifrån.
Observera:
Det handlar inte om att förneka, rättfärdiga, ta bort eller glömma det smärtsamma. Det handlar om att förklara det ur ett mindre ogynnsamt perspektiv och att samtidigt lägga till vad vi lärde oss av det som hände. Det handlar om att acceptera det svåra, till exempel att vissa människor inte respekterar oss eller att livet inte är rättvist. Vi lever i en orättvis värld. Därför kommer vi själva att råka ut för orättvisor någon gång i våra liv. Att påminna sig om att det inte handlar om att livet är orättvist bara mot oss kan hjälpa oss att inte fastna i det vi inte kan påverka.
Sträva efter tillhörighet
Det är viktigt att veta att du inte är ensam i det som händer i världen idag. Det smärtar oss alla, men det finns något tröstande i att dela sin upplevelse med andra. Även om en naturkatastrof och att förlora sitt jobb är helt olika händelser, kan båda väcka liknande känslor av förlust och osäkerhet.
När något händer oss kan vi känna mer aktivt hopp om vi delar upplevelsen med andra. Längtan efter att relatera till andra är stark hos de flesta människor. Att kunna dela sina erfarenheter med en grupp, en partner, eller en vän ger en känsla av tillhörighet och mindre isolering. Delad glädje är dubbel glädje; delad sorg är halv sorg, som det brukar heta.
Ta kontakt:
Det kan hjälpa att prata med vänner. Ett annat sätt att uppleva en känsla av tillhörighet är att exempelvis delta i en självhjälpsgrupp eller i föreningar med människor som delar likvärdiga bekymmer, det ger psykologiskt stöd och hopp. Vad gäller gemenskap kan man även försöka göra något för andra. Att göra något för andra ökar inte alltid hoppet, men det kan ge en större mening och minska det egna lidandet.
Liria Ortiz är psykolog och författare. www.liriaortiz.com
