Inte röka crack och andra bra nyårslöften

Bild: Margareta Bloom Sandebäck
Ända sedan jag var i tidiga tonåren har jag avgett nyårslöften. Varje år. Och jag har hållit precis vartenda ett av dem! Detta trots att den absoluta majoriteten av alla människor bryter sina. En studie visar att hela åttio procent av de som avger ett nyårslöfte överger dem redan den andra fredagen i januari, på vad som har kommit att kallas ”quitters day”.
Vad beror då detta på? Vad är det som gör mig till en sådan nyårslöfteskung? Jo det ska jag berätta! Men först en liten exposé över några av mina många minnesvärda nyårslöften:
● 1992 lovade jag mig själv att inte börja röka crack under kommande år men att öka min cigarettkonsumtion till ett paket om dagen.
● 2000 bestämde jag mig för att, så där lite casual, få in orden ”puckelpist” eller ”kaustiksoda” i helt vanliga samtal minst en gång i veckan.
● 2024 svor jag dyrt och heligt att jag skulle lära mig Neneh Cherrys Buffalo Stance utantill, inklusive hesa skratt och utrop som ”get funky”.
Min framgångssaga handlar om att mina nyårslöften utgår från detet. Det här är saker jag känner för att göra. Det vanliga är annars att avge löften som är kopplade till överjaget: som att börja träna, äta hälsosammare eller spara pengar. Det är saker man tänker att man borde göra. Och det är svårt.
Jag är såklart medveten om att jag genom att lova sådant jag tycker är kul frångår själva poängen med ett nyårslöfte, det vill säga en möjlighet till självförbättring.
De forntida babylonierna lär ha varit de första som avgav nyårslöften för 4 000 år sedan. Under sitt nyårsfirande, en tolv dagar lång religiös festival, avgav man löften om att betala sina skulder och återlämna föremål som man lånat. Om babylonierna höll sina löften skulle gudarna visa dem välvilja inför det kommande året. Om inte skulle de hamna i onåd hos gudarna – något ingen ville vara med om.
Även romarna avgav nyårslöften och svor sin trohet till republiken och kejsaren till ära för Janus, guden som representerar början på eller övergången till något nytt. Janus (som fått ge namn till januari) avbildas ofta med två ansikten: ett som blickar mot det förflutna och ett som ser mot framtiden.
Men det är förstås skillnad på att lova något inför gudarna, alla tiders överjag, och att bara lova oss själva. Kanske är det därför våra löften är så svåra att hålla? Ja, ifall du inte går över till min lyckosamma det-orienterade strategi såklart!
I år lovar jag att verkligen ta tag i att köpa den där neonflamingon som jag suktat efter sedan den förra gick sönder. Det kan bli tufft, men jag är ingen quitter!
***
Läs även: Nästa år – då blir det paradisiskt