Jonathan Haidt: ”Det pågar ett viralt delande av raseri.”

En familj har en hund som husdjur, men en dag blir den överkörd av en bil på vägen framför deras hus. Familjen har hört att hundkött smakar utsökt så de skär upp den döda hunden, tillagar köttet och äter sitt husdjur till middag. Ingen ser dem göra detta. Har människorna i berättelsen gjort något moraliskt fel?

Den typen av scenarier och frågor ställde den amerikanska socialpsykologen Jonathan Haidt och hans kolleger försökspersoner inför. I dilemmat med hunden tycker de flesta instinktivt att familjen har gjort fel. Men frågan om huruvida det är omoraliskt är svårare att svara på. Hunden var död, plågades inte och tillhörde familjen.

Ett annat, och äckligare, exempel: En man går till mataffären och köper en paketerad kyckling. Innan han tillagar kycklingen har han samlag med den. Sedan tillagar han och äter den. Här reagerar de flesta människor desto kraftigare. Det mannen gör är sjukt. Men återigen: exakt vad är moraliskt fel med handlandet? Ingen kommer till skada, ingen mat förspills. Trots detta ser vi handlingen som fel. Försökspersonerna sa saker som: ”Jag vet att det är fel, jag kan bara inte komma på varför.” Bland försöksdeltagarna från arbetarklassen var avståndstagandet omedelbart, medan universitetsstudenter var mer tillåtande. En av de tillfrågade studenterna sa: ”Det är perverst, men sker det i enrum är han i sin fulla rätt”.

Exemplen kommer från Jonathan Haidts bok The righteous mind (2012), som kommer ut i svensk översättning i vår, med titeln Det rättvisa sinnet (Fri Tanke), och som blev hans stora genombrott som ett akademiskt toppnamn. I boken drar han utifrån en rad studier och experiment slutsatsen att människor går på sin magkänsla när de gör moraliska överväganden, och därefter försöker rationalisera fram en förklaring till sitt synsätt. Intuitionen kommer först, förklaringen därefter.

I boken beskriver Jonathan Haidt vilken roll synen på moral spelar i att människor tycker så olika, och varför debatten om politik och samhällsfrågor blir så splittrad. Det är en brännhet fråga i dagens USA, där det politiska landskapet har blivit allt mer polariserat de senaste åren. En utveckling som kulminerade med att den amerikanska kongressen stormades av anhängare till ex-presidenten Donald Trump den 6 januari 2021, efter att han spritt en konspirationsteori där han felaktigt hävdade att det var han som vunnit presidentvalet året innan.

Egentligen hade Jonathan Haidt kontrakt på att skriva en bok om hur psykologiska processer styr vår syn på ekonomi och kapitalism.

– Men den politiska situationen i USA är så farlig och instabil att jag har slutat arbeta med den boken för att helt ägna mig åt en bok om hur sociala medier har löst upp de krafter som håller ett samhälle samman, berättar han.

– Jag ser en framtid där det är regelbundna kriser i USA med mer politiskt våld med bombningar och lönnmord.

Att Jonathan Haidt gav sig in i politisk psykologi började med att demokraternas presidentkandidat John Kerry förlorade valet mot George W Bush år 2004.

– I början av 2000-talet såg jag hur demokraterna gjorde upprepade misstag. Då tog jag mig an att hjälpa dem och vänstern i allmänhet att förstå vad de missförstår om moral och varför partier som ska representera arbetarklassen ofta alienerar en stor del av den.

Vi träffas en januaridag i New York på en halvtom restaurang i Greenwich Village på nedre Manhattan. En lummig stadsdel som en gång i tiden var hemmaplan för New Yorks radikala konstnärsbohemer, men som i dag är en av stadens dyraste platser att bo på. Men den präglas fortfarande av de många studenterna från New York university, som sitter lutade över sina laptops på det kafé som ligger i anslutning till restaurangen där vi ses. Det här är Jonathan Haidts hemkvarter: en bit bort ligger hans lägenhet och lika nära finns Stern school of business, den ekonomiska institutionen vid New York university där han är verksam som socialpsykolog och professor i etiskt ledarskap. Liksom i staden i stort är det ont om republikaner på New York university. Bara fyra andra universitet i USA har högre andel vänstersympatiserande studenter, enligt dataanalysföretaget Niche. Som ung och ända in i medelåldern definierade sig även Jonathan Haidt som ”liberal”, vilket i USA är ett begrepp som omfattar människor på vänsterkanten med progressiva värderingar.

Men under arbetet med Det rättvisa sinnet lärde han sig att bättre förstå hur hans dåvarande ideologiska motståndare, de konservativa, fungerar. Sedan dess har han rört sig mot mitten i det amerikanska politiska landskapet.

– Ju längre jag kom i arbetet med boken desto mer insåg jag att ingen sida inom politiken har monopol på visdom, och att det är viktigt att ta in flera olika perspektiv för att förstå någonting.

Tillbaka till de märkliga moraliska dilemman som Jonathan Haidt ställt sina försökspersoner inför. För att beskriva människors tendens att skapa rationaliseringar för sina reaktioner använder Jonathan Haidt en metafor: En ryttare som rider på en stor elefant. Det kan verka som om ryttaren har kontroll över situationen, men i själva verket är det elefanten som bestämmer hur ridturen ska sluta. På samma sätt kan det verka som att våra intellektuella resonemang styr våra åsikter och moraliska omdömen. Men i själva verket är det omedvetna processer som styr våra åsikter. Enligt Jonathan Haidt använder vi människor oss inte av intellektuella resonemang för att komma fram till ”sanningen”. I stället resonerar vi, enligt honom, i syfte att övertyga andra personer att hålla med om de moraliska grundvalar som gäller inom vår grupp. Han menar att vi inte föds som oskrivna blad, utan att vi har men medfödd dragning till att stå närmare vissa värden.

I sin bok Det rättvisa sinnet argumenterar han för att moral för liberaler huvudsakligen handlar om tre grundvalar: att ta hand om och skydda de svaga, rättvisa och frihet. Dessa grundvalar delas av konservativa, även om de har en annan syn på vad rättvisa och frihet innebär. Utöver detta styrs konservativa av ytterligare tre: respekt för auktoriteter, lojalitet mot familj, grupp och nation, samt ”sanctity”, eller helighet, det vill säga avsky inför motbjudande saker. Jonathan Haidt växte upp i en demokrat-röstande medelklassfamilj i en förort till New York. Han studerade på elituniversitetet Yale och fattade intresse för moralpsykologi under sitt första år där.

– Jag upptäckte att moral går att koppla till i stort sett allting som en människa ständigt ägnar sig åt, som språk, sexualitet och matvanor.

Som 29-åring reste Jonathan Haidt på ett forskningsstipendium till Odisha i östra Indien i tre månader för att studera synen på moral. Det blev en vändpunkt för den unga vänstersinnade ateistens tänkande.

– Resan gjorde att jag fick ta del av en värld med radikalt annorlunda syn på moral, och jag försökte förstå den i stället för att kritisera den. Amerikaner som varit i Indien är ofta kritiska till indiernas hierarkier, kastsystemet och synen på kön, men jag försökte förstå indierna i stället för att kritisera.

Jonathan Haidt beskriver ett möte med en moralisk värld där inte individen, utan familjen, är viktigast och där familjemedlemmarna är starkt beroende av varandra, och där jämlikhet och självständighet inte står i främsta rummet.

– Tiden i Indien hjälpte mig att förstå traditionell konservativ moral, och gjorde det möjligt för mig att förstå den kristna högern i USA.

Eftersom konservativa partier, som republikanerna, omfamnar flera moraliska grundvalar har de ett övertag i att de kan nå ut till fler männi-skor än liberala partier som demokraterna, enligt Jonathan Haidt. Han menar också att konservativa i högre grad än liberaler ”förstår moralpsykologi” eftersom de förstår sig på alla sex moraliska grundvalar. De riktar sig mot magkänslan, mot ”elefanten”, och spelar på värderingar som kretsar kring patriotism, ordning och starka familjer, medan demokraterna oftare riktar sig mot ”ryttaren” genom att betona sin specifika politik och fördelarna med att rösta för den.

Mer än hälften av republikanernas väljare och över 40 procent av demokraternas ser det andra partiet som ”fiender” snarare än ”politiska motståndare”, enligt en mätning från opinionsinstitutet Yougov från förra året. Detta handlar till stor del om människans behov av att skapa och definiera läger, enligt Jonathan Haidt.

Han menar att det kan ha sin bakgrund i evolutionen. Byar och släkter som var dåliga på att samarbeta blev erövrade av sina mindre splittrade grannar. Kanske kan det kopplas till människans tendens att försvara sin grupps ståndpunkter till varje pris – även om de bygger på orimliga konspirationsteorier som att Donald Trump vann presidentvalet 2020.

”Ber du människor tro på något som strider mot deras intuition kommer de att fokusera på att finna flyktvägar – orsaker att tvivla på ditt argument eller din slutsats”, skriver Jonathan Haidt i Det rättvisa sinnet, och tillägger: ”Och de kommer nästan alltid att lyckas.”

På senare år har den politiska splittringen i USA trappats upp kraftigt. Högern och vänstern har inte bara olika värderingar, utan också i allt högre grad olika syn på vad som är fakta när det gäller klimatforskning, historia och ekonomi.

– Den största förändringen sedan 2010-talet står sociala medier för, säger Jonathan Haidt.

– De förändrades mellan 2009 och 2012, från att i huvudsak handla om postande av information till viralt delande av raseri. När det hände var det som att Gud ändrade gravitationen och världen blev galen.

År 2009 introducerade Facebook ”like-knappen” och Twitter ”retweet-knappen”. Båda plattformarna bytte från kronologiskt ordnade poster till algoritmer som uppmuntrade inlägg som väcker maximalt starka känslor. Jonathan Haidt citerar författaren och tidigare CIA-agenten Martin Gurri:

– Gamla tiders massmedia var som en stor spegel som speglade oss och samhället. Sociala medier har krossat den spegeln. Vi bor alla i olika skärvor av spegeln, utan en delad verklighet.

– I många intilliggande skärvor tror de att presidentvalet 2020 blev stulet. Och det finns ingen institution eller person som kan övertyga dem om att det inte stämmer, säger Jonathan Haidt.

Sociala medier spelar även en roll i vad Jonathan Haidt ser som ett annat stort problem i USA.
Runt 2014 menar han att klimatet började förändras på amerikanska universitet: ett slags överkänslighet bland delar av studenterna och en vilja bland dem att rensa bort begrepp, idéer och ämnen som kan skapa obehag. Jeanni Suk, professor i juridik vid elituniversitet Harvard, har beskrivit hur svårt det blivit att undervisa i våldtäktslagstiftning eftersom studenter mår dåligt av texter om våldtäkt. Studenter vill att obehaglig läsning i undervisningen förses med ”triggervarningar”. Lärare som uttrycker sig på ett sätt som studenter ogillar, trots att det saknas ond avsikt, utsätts för häxjakter, menar Jonathan Haidt.

– Runt 2014 började ett antal studenter använda Twitter och andra plattformar för att gå till angrepp mot vad de uppfattade som verbala kränkningar. De betedde sig som om en viss bok, talare eller ett visst ord skulle vara farligt, till och med en form av våld, säger Jonathan Haidt. Fenomenets omfattning är omdiskuterad i USA. Kritiker till Haidts perspektiv menar att det inte är särskilt vanligt.

I boken The coddling of the American mind (2018) som Jonathan Haidt skrivit tillsammans med Greg Lukianoff, kritiserar författarna fenomenet utifrån kognitiv beteendeterapi: det är viktigt att konfronteras med det som upplevs som obehagligt för att inte hindras av det i livet. Författarna ser beteendet som en fortsättning på en överbeskyddande uppfostran av amerikanska barn i ”generation Z”, de som är födda mellan 1995 och 2012.

– Det började på 1990-talet. Alla blev plötsligt livrädda för att deras barn skulle bli bortrövade av främlingar, vilket är något som i stort sett aldrig inträffar. I nästan alla fall där barn rövas bort i USA handlar det om en förälder som förlorat en vårdnadstvist.

– Föräldrar började ha ständig uppsikt över barnen. Därmed nekar vi dem fri lek med andra barn, vilket är vad barn behöver mest efter syre, mat och kärlek.

Som Jonathan Haidt ser det har detta skapat en generation unga som inte kan hantera negativa upplevelser och som inte är redo för vuxenvärlden. Själv har han försökt ge sin son och dotter, nu 15 och 12 år gamla, en annan uppfostran.

– Vi har låtit våra barn gå på egen hand till skolan mycket tidigare än andra föräldrar i New York. Vi uppmuntrade dem att leka med vänner i parken utan översyn från nioårsåldern. Alla i min generation gjorde det när de var sju år gamla, men i dag är det ovanligt även i nio–tio-årsåldern.

I dag kretsar mycket av Jonathan Haidts tankar kring sociala medier – vad de har haft för effekt på samhället och vad som kan göras för att de inte ska ha negativ inverkan. Han vill se en förändring av de sociala mediernas algoritmer.

– I dag gynnar plattformarna extremister och troll så att de får massivt genomslag. Men några finjusteringar skulle minska risken för det.

Han menar att det finns tydliga tecken på att sociala medier som Instagram leder till psykisk ohälsa bland ton-åringar. I november avslöjade tidningen Wall Street Journal att Facebook (som i februari bytte namn till Meta) hade fått fram oroväckande information om hur företagets app Instagram påverkar unga användare. En visselblåsare inom Facebook hade läckt en intern företagspresentation, som visade att företaget hade information om att en av tre tonårsflickor sa att när de mådde dåligt över sina kroppar fick Instagram dem att må sämre. Visselblåsaren visade också att företaget har information om att tonåringar upplever att Instagram förvärrar deras ångest och depression.

Studier under det senaste decenniet visar på försämrad psykisk hälsa bland amerikanska tonåringar, framför allt flickor, i form av depression och självskadebeteende. Något som enligt Jonathan Haidt och andra har samband med explosionen av sociala medier. Andra forskare menar dock att det saknas tillräcklig forskning om effekterna av Instagram på tonåringars mentala hälsa, medan Jonathan Haidt ser minst en 16-årsgräns på sociala medier som en åtgärd.

– Amerikanska barn födda efter 1996 har levt med svår brist på vanliga mänskliga relationer. De har blivit så deprimerade och bräckliga att de inte kan hantera de normala konflikterna i ett demokratiskt samtal. Vi kan inte låta barn börja med sociala medier i 10–11-årsåldern. Depressions-nivåerna och ångesten är förlamade för vårt land, säger Jonathan Haidt.

Förutsättningen för att åldersgränser ska fungera är att användare också måste bekräfta sin identitet innan de kan registrera ett konto på de stora sociala-medieplattformarna, vilket är ett annat av Jonathan Haidts förslag.

– Precis som att vi inte låter vem som helst öppna ett bankkonto utan identifiering på grund av risken för penningtvätt, kan vi inte låta någon öppna 1 000 konton i sociala medier för att sprida lögner bakom en anonym avatar. Det betyder inte att du måste posta under ditt riktiga namn, men innan du kan öppna ett konto måste du visa att du är en verklig person. Det krävs en reform av sociala medier om vi ska ha något hopp om en stabil demokrati.

Jonathan Haidts lunchpaus är över och vi promenerar över ett blåsigt Washington Square Park, mot New York university där studenter köar för att visa upp sina vaccinationsbevis för att bli insläppta. Han ska jobba vidare med sin kommande bok, om sina tankar kring att rädda den amerikanska demokratin.

– Nu arbetar jag så snabbt jag kan för jag tror att vi har väldigt lite tid på oss, säger Jonathan Haidt.

Sedan skyndar han upp för universitets trappor för att fortsätta dagens skrivpass.