Vad är en trygg anknytning?

Text:

Det talas en hel del om anknytning och många är bekanta med att de allra flesta barn är tryggt anknutna till sina föräldrar. Men hur stor är den majoriteten? En ny metastudie, som alltså gått igenom resultaten av flera tidigare studier på ämnet, visar att 51,6 procent av barnen var tryggt anknutna.

Forskarna har tittat på data från 285 studier och sammanlagt 20 000 barn och deras närmaste vårdnadshavare. De flesta av studierna tittade på anknytningen genom det så kallade strange situation experiment, där ett barn (runt ett år gammalt) blir lämnat med en främling i ett rum och där man studerar barnets reaktion på att föräldern går respektive kommer tillbaka.

Tryggt anknutna barn blir ledsna vid separationen från föräldern men låter sig snabbt tröstas vid återföreningen. Lite mer än hälften av barnen i studierna uppvisade detta mönster. Men 14,7 procent uppvisade en så kallad undvikande anknytning (där barnet väljer att inte visa så mycket känslor när föräldern går och kommer tillbaka, av rädsla för att bli bortstött). 10,2 procent hade en ambivalent anknytning (där barnet kan vara både ”klängigt” och svårtröstat beroende på förälderns varierande förmåga att ge tröst) och 23,5 procent uppvisade en så kallad disorganiserad anknytning (där barnet beter sig osammanhängande och ofta visar rädsla för föräldern) – den sistnämnda anknytningstypen är också den som är starkast associerad med psykisk ohälsa senare i livet.

I studien, som har publicerats i tidskriften Psychological Bulletin, syntes inga könsskillnader, men däremot var desorganiserad anknytning vanligare bland barn som levde i social utsatthet och fattigdom eller hade föräldrar med psykisk ohälsa.