Annons

Så funkar spegelneuron

Text: Albin Kaunitz

Bild: Istockphoto

Har du någon gång börjat skratta hejdlöst bara för att din kompis gör det? Trots att du själv inte fattar varför något skulle vara roligt. Eller att du sitter på bussen och en främling börjar gäspa. Du är inte trött men reagerar likadant – med en gäspning. Kanske finns en delförklaring till dessa fenomen i våra spegelneuroner, celler i hjärnan som beter sig likadant när vi själva gör något som när vi ser någon annan göra samma sak.

Slumpmässig upptäckt

Upptäckten av spegelneuroner var mer eller mindre slumpmässig. Under tidigt 1990-tal studerade ett italiensk forskarlag, lett av neurofysiologen Giacomo Rizzolatti, de hjärnceller som kontrollerade hand- och munrörelser hos makaker (en primat). De hade kopplat elektroder till nervceller hos apan för att mäta aktiviteten i en del av hjärnbarken som planerar och utför rörelser. Under en paus sträckte sig en teamet efter en bit mat. Då märkte forskarna till sin förvåning att samma hjärnceller aktiverades hos apan, när den såg människan sträcka sig efter matbiten, som när den själv sträckt sig efter något att äta.

Kopplade till empati?

Man har vetat sedan länge att känslor och känslolägen överförs mellan människor, speciellt när man studerar personer som befinner sig i affekt. Men då har det fungerat som ett sätt att förstå förmågan att känna empati.
De italienska forskarna publicerade den första artikeln om upptäckten år 1996. De menar att spegelnueron är viktiga för såväl imitation som medkänsla, även om enstaka nervceller inte enbart kan förklara komplexa sociala och empatiska funktioner.
Deras upptäckt av spegelneuron har sedan dess inspirerat till en mängd forskning på området och det spekuleras mycket kring funktionen av spegelneuroner. Vissa hävdar att de har med språkfärdigheter att göra och andra menar att de bör användas för att tyda människors handlingar.