Lär dig tyda ansiktsuttryck

Vi speglar hela tiden andras minspel – och läcker själva känslor via ansiktet. Dessutom kan vårt eget leende eller rynkade panna påverka vårt humör. Ändå är det relativt få som bemästrar, eller ens känner till, ansiktets psykologi.

Våra ansiktsuttryck är smittsamma: redan som spädbarn speglar vi automatiskt andra människors mimik. Mycket av det som sker i våra ansikten är omedvetna mikrouttryck som vi visserligen kan vara snabba att skyla över, men som ändå går att uppfatta – vilket kan vara centralt i vår tolkning av andra människor och situationer. Dessutom kan vi påverka våra egna känslor, eftersom vi i viss utsträckning känner som ansiktet gör. 

Många saknar kunskap och forskningsfältet är inte särskilt stort, även om det fått ett uppsving de senaste åren. Vad finns det för potentiell sprängkraft i att förstå sig på ansiktets psykologi? Och vad händer i en tid då vi ständigt ser oss själva i videosamtal, och allt fler injicerar botox?

Annie Särnblad i USA är en ledande expert på området mikrouttryck. Hon har en master i antropologi från Lunds universitet och började sin karriär som strateg, men fascinationen för ansiktsuttrycket har alltmer tagit över. Hon har bland annat hållit workshops i ansiktsuttryck för över 4 000 ledare världen över. I den nyutkomna boken Diary of a Human Lie Detector: Facial Expressions in Love, Lust, and Lies, skriver Annie Särnblad om hur hon bott i nio olika länder och överallt ägnat sig åt att analysera människors ansikten. Hon har inte forskat på området (dock är hon certifierad i ”Facial Action Coding System”, FACS, som är en slags katalogisering av anatomin vid ansiktsuttryck). I stället har Annie Särnblad arbetat med att renodla och förenkla så att kunskapen som finns kan bli tillgänglig för fler.

– Jag försöker att demokratisera vetenskapen. Många känner inte ens till att det här med ansiktsuttryck är något man kan vara duktig på, och jag är bra på att lära ut det. Jag kan starta en process, sedan kan de som vill gå vidare till att läsa forskningen.

Darwin var först

Redan Charles Darwin hade på 1800-talet idéer om att människor har universella emotioner och ansiktsuttryck. Han var tidigt inne på det vi idag kallar för facial feedback, att känslor vi uttrycker med ansiktet också påverkar våra faktiska emotioner. Hans bok The Expression of the Emotions in Man and Animals från 1872 har lagt grunden till forskningsfältet kring ansiktsuttryck och emotioner.

Utgångspunkten i många teorier är att det evolutionärt har haft ett värde för människan att ha ansiktsuttryck som är tydliga för så många som möjligt i närheten, för att andra till exempel direkt ska märka att det är läge att fly om någon blir rädd för ett farligt djur. 

Foto: Barry Braunstein Photography

Den amerikanska psykologen Paul Ekman, vars forskning i ämnet är central och har gjort djupa avtryck sedan 1950-talet, tror liksom Darwin att det finns ett antal grund-emotioner som har en biologisk bas och som är likadana för människor i olika världsdelar och kulturer. Bland annat reste Paul Ekman till Papua Nya Guinea där han konstaterade att ett isolerat folk visade sig ha samma mimik som i andra delar av världen. Hans arbete har också varit inspirationskälla till tv-serien Lie To Me, som utgår från tesen att sanningen syns i våra ansikten.

Annie Särnblad hittade Paul Ekmans forskning när hon var i tioårsåldern – redan då hade hon ett intresse.

– Jag har egentligen inte lärt mig att läsa av människor, det är snarare så att jag inte har kommit ifrån den kunskapen eftersom jag hade det väldigt ostabilt hemma. Som barn kunde jag avgöra om någon var farlig eller inte, men blev inte trodd. I forskningen fick jag bekräftat att folk hade känslor och intentioner som andra inte läste av, säger hon.

Att tolka ansiktsuttryck är alltså ytterligare ett universellt språk, men Annie Särnblad menar att vi delvis avvecklar vår förståelse för det i och med att vi tränar barn i att titta andra i ögonen i stället för att läsa av hela ansiktet. I vuxen ålder finns det personer som vill återerövra ansiktets språk, och både kunna tolka andras ansikten och ha större kontroll över vad det egna förmedlar. Det är inte sällan olika typer av ledare som söker sig till Annie Särnblads undervisning, och hon menar att en del hade kunnat tjäna rejält på att ha en viss kunskap. Hon skriver till exempel i sin bok att Hillary Clinton, som ställdes mot Donald Trump i det amerikanska presidentvalet 2016, kan ha förlorat på grund av ett hos henne vanligt ansiktsuttryck.

– Väldigt ofta kunde man se henne spärra upp ögat så att det övre ögonlocket drogs hårt tillbaka och hölls i den positionen. Det är en del av ett ansiktsuttryck som hör ihop med rädsla och signalerar fara. Till exempel har jag sett bilder på gärningsmän från skolskjutningar och de har en tendens att göra samma sak. Jag misstänker att Hillary Clinton har gjort det för att överdriva sin entusiasm, men resultatet är väldigt obehagligt att se på.

Vi ”läcker” ständigt känslor

När Annie Särnblad pratar om ansikten återkommer hon ständigt till att vi ”läcker känslor” genom dem, och att mikrouttrycken sker så tidigt som innan tankeprocessen. Hon har vidareutvecklat kunskapen om våra ansiktsuttryck och identifierat och döpt över 30 av de viktigaste, bland annat sårbarhet, lättnad och chock, som ska lära människor att känna igen olika känslor och signaler. En bra början är enligt Särnblad att titta efter om ansiktsuttrycket tycks matcha med det personen säger eller inte. Till exempel kan en person uttrycka att de är glada att se dig, men samtidigt uppvisa äckel eller ”the no face”, som Annie Särnblad döpt det till, det vill säga där överläppen dras upp samtidigt som det uppstår rynkor vid sidan av näsan.

Enligt Annie Särnblad handlar det om att ha en större förståelse för människor, till exempel när någon säger något elakt men är ledsen i ansiktet.

– Det är ett privilegium men också ett ansvar att kunna läsa människor. Man kan inte hjälpa alla man möter men man kan känna mer ömhet i förhållande till andra.

Annie Särnblad har många kursdeltagare med autism och hon minns särskilt en pojke som hade mycket empati men svårt att tolka människor. Tack vare de nya teknikerna kunde han oftare uttrycka sin empati gentemot andra på ett tydligare vis.

Och personers grad av empati har undersökts just i relation till ansiktets uttryck. I avhandlingen Emotional Empathy, Facial Reactions, and Facial Feedback har Per Andréasson, doktor i psykologi vid Mälardalens universitet, ställt flera frågor, bland annat om personer med olika nivåer av empati speglar andras ansiktsuttryck i olika utsträckning, och är det någon skillnad i vilken emotionell feedback de ger sig själva med sina egna ansiktsuttryck?

När Per Andréasson jämförde hur försöksdeltagare med olika empatinivåer reagerade när de fick se bilder på arga och glada ansikten, var det tydligt att de högempatiska reagerade starkare, och med båda två av våra centrala ansiktsmuskler (se faktaruta).

– De lågempatiska har inte haft någon större reaktion på bilderna. De är inte lika känsliga för andras uttryck, verkar det som. Man har förmodligen ett visst medfött reaktionsmönster, om det går att träna upp är svårt att säga något om, säger Per Andréasson.

Ett överraskande fynd i hans forskning är att personer med låg empati hade en tendens att reagera i motsats till facial feedback-hypotesen. Deltagarna fick se korta humoristiska filmer samtidigt som de höll en tunn pinne i munnen, antingen mellan läpparna så att ett surt ansiktsuttryck skapades, eller mellan tänderna så att ett leende tvingades fram. De lågempatiska graderade filmerna som roligare när de hade ett surt ansiktsuttryck. En annan svensk studie från Lunds universitet som visar att personer med låg empati tenderar att le till arga ansiktsuttryck.

– Vi har ingen tydlig teori om vad det här skulle kunna handla om. Det blir bara gissningar, men det kan ha att göra med att leendet har blivit associerat med negativa känslor. Det finns ju leenden som är flin och inte riktigt glädjeleenden, säger Per Andréasson.

Sven Söderkvist, lektor i polisiärt arbete och doktor i psykologi vid Södertörns Högskola, har i sin avhandling Facial Feedback and the Experience of Emotion försökt svara på en slags tiotusenkronorsfråga: kan vi lura oss själva att bli gladare genom att le?

Är leendet falskt eller äkta?

Många forskningsresultat tyder på att man kan faktiskt kan skilja mellan ett spontant uttryck eller ett mer socialt tillrättalagt leende, berättar Sven Söderqvist.

En av sakerna som skiljer leendena åt är att vid ett äkta leende aktiveras muskler vid ögonen, och det har vi generellt ingen kontroll över. När man får kråkfötter i kanten av ögonen och ögonen dras ihop är det ett äkta leende.

Ett spontant leende har dessutom en annan timing och växer fram på ett annat sätt, ofta lite långsammare. Ett socialt tillrättalagt leende kommer snabbare och kraftigare och vi noterar ofta skillnaden via magkänslan.

Svaret är, förstås, komplext. Sven Söderkvists forskning visar att när testdeltagare fått titta på glada och arga ansikten, och uppmanats att le eller rynka pannan samtidigt, så upplevde de en förstärkning av de andra ansiktenas uttryck, samt fick en facial feedback, alltså kände sig lite glada eller arga själva. Dock höll den inte i sig över tid, men Sven Söderkvist menar att ett framtvingat leende ändå kan få positiva effekter på mer indirekta sätt.

– Om du är irriterad eller ledsen skulle ett leende kunna bidra till att bryta den pågående emotionen. Jag har själv börjat använda mig av det; kommer jag in i en stressig och negativ känsla så stannar jag upp och ler, känslan av irritation rinner av lite grann. Den neurologiska feedback-effekten försvinner så fort du slutar att le, men kanske har jag med mitt leende lyckats bryta ett negativt humör. Självklart kan det till viss del handla om placebo, men ett leende kan faktiskt ha en pågående effekt på våra emotioner.

Men att gå runt med ett forcerat leende hela dagarna kommer inte att göra dig gladare – snarare tvärtom. I en studie tittade forskare på försäljare som jobbade för ett företag som uppmanade sina anställda att göra just det. Personerna som tvingats till leenden hade blivit irriterade i stället för glada.

I sin forskning har Sven Söderkvist kommit fram till att facial feedback-effekten är störst om vi gör tvärtom mot vad vi känner – vi blir alltså inte så mycket gladare av ett leende när vi redan är glada. Att rynka pannan har allra störst effekt, och är ett ganska säkert sätt att förstöra sitt glada humör.

Vad gör botox med uttrycken?

I en värld där en del har börjat att göra skönhetsingrepp med bland annat botox, som förlamar muskler i ansiktet, påverkas också våra känsloliv. En studie från Cardiff University i Storbritannien visade att försöksdeltagare som bedövat vissa muskler i ansiktet hade svårare att få orgasm vid sex, och fann det mindre tillfredsställande. Det tror forskarna beror på att deltagarna inte kunde röra ansiktet i lika många uttryck.

– Många är inte medvetna om att man på grund av botox kan gå miste om viktiga delar, som att uttrycka känslor också i relation till andra. Om du berättar något ledsamt för någon och de är blanka i ansiktet känns det annorlunda än om någon rynkar pannan till exempel. Även om de reagerar på samma sätt och säger samma saker så är det något som går förlorat, säger Sven Söderkvist.

Men botox kan också ha potential att behandla depressioner, just tack vare facial feedback-hypotesen. Det kan hjälpa patienter att förlama rynkan mellan ögonbrynen, eftersom man därmed kan göra det svårare att upprätthålla negativa emotioner.

– Det är betydligt enklare att ändra på en rynka än ett tankemönster, så i många studier ser man en märkbar förbättring hos patienterna. Men det är för tidigt för att dra för stora växlar på det, studierna behöver replikeras och vi är långt ifrån att rekommendera detta brett i sjukvården, säger Sven Söderkvist.

Foto: Barry Braunstein Photography

Våra ansiktsuttryck är mer avslappnade när vi är ensamma hemma än när vi till exempel blir filmade, tar selfies eller har ett videosamtal (Sven Söderkvist liknar det sistnämnda vid att stå framför spegeln hela dagen samtidigt som andra också tittar på). Det är skillnad mellan de två typerna av ansiktsuttryck och det finns teorier som talar för att det är olika system i hjärnan som styr de medvetna och omedvetna uttrycken.

– Mikrouttrycken kan inte ens en rutinerad skådespelare kontrollera, men de varar i mindre än en sekund. Däremot kontrollerar vi våra medvetna ansiktsuttryck hela tiden, som när vi sitter i ett jobbmöte där vi får ett dåligt besked men nickar och ler för att inte visa vår besvikelse, säger Sven Söderkvist.

Annie Särnblad brukar sätta en tejpbit mellan ögonbrynen när hon är riktigt orolig för något, för att grubbla mindre. Allra starkast känslor känner hon i samband med att hon lär ut ansiktets psykologi, och demonstrerar olika uttryck.

– Det tog ett tag för mig att inse hur starkt det påverkade mig att visa upp emotioner i ansiktet. Min kropp förstod inte skillnaden mellan om jag demonstrerat känslorna eller verkligen känt dem. Det blev nästan som en slags tortyr. Motgiftet blev att unna mig ansiktsmassage och få musklerna att slappna av igen.

Ansiktstolkning för nybörjare i 3 steg 

Börja med att titta efter om det en person säger till dig matchar ansiktsuttrycket. Gör personen till exempel det jag kallar för the no face, där överläppen dras upp samtidigt som det uppstår djupa rynkor vid sidan av näsborrarna, när de säger ja till att börja jobba en timme tidigare i morgon? Var då vaksam nästa gång och titta på personens lägre del av ansiktet när du frågar om de vill vara med i ett projekt. Men det räcker med ett par sekunder, tittar man längre än så på nederdelens av någons ansikte så tror de att man vill kyssa dem.

Äckel är den känsla som är enklast att lära sig att känna igen. Den känslan uttrycks vid sidan av näsan för vi gör samma sak som när något luktar äckligt och vi försöker att stänga av luktsinnet.

Pupillerna är svårast att läsa, men ger oss mycket information. Du behöver mycket övning. Är du på dejt så vet du att den går bra om den andres pupiller sväller – men du måste alltid ha koll på en ”baseline”, hur stora var pupillerna när ni började prata? Till exempel ljus och läkemedel kan påverka.

Text: Adrianna Pavlica

Toppbild: Istockphoto