Hur mycket ska vi egentligen arbeta för att må bra?

Att hitta rätt balans mellan arbete och övriga livet är verkligen inget nytt problem. Men i och med coronapandemin ställdes frågan på sin spets — allt fler verkar ifrågasätta meningen med att arbeta, och vad som verkligen gör oss lyckliga.

Under år 2021 har många sagt upp sig, eller planerat att säga upp sig, från sina arbeten – i rekordstor omfattning. Studier visar att denna ”storavgång” verkar ha påskyndats av människors funderingar kring hur arbetet påverkar deras livskvalitet. Men om vi alla börjar fundera på var och hur arbetet passar in i vårt livspussel – hur mycket ska vi då sikta på att jobba?

Det är lätt att tro att vi skulle bli lyckligare och ha ett liv fyllt av hedonistiska upplevelser, både i hälsosamma och ohälsosamma former, om vi inte behövde arbeta – eller om vi kunde arbeta mindre. Men om det vore så enkelt, hur ska man då förklara det faktum att många pensionärer skaffar sig frilansarbeten och att en del tipsvinnare direkt återgår till sina arbeten?
 Att få till den perfekta balansen mellan arbete och privatliv, om det nu finns en sådan, handlar inte nödvändigtvis om att pussla ihop när, var och hur vi arbetar – det är snarare en fråga om varför vi arbetar. Och det betyder att vi behöver förstå de källor till lycka som kanske inte är så
uppenbara för oss, men som har blivit mer synliga för oss under pandemin.

Arbetet påverkar vårt välmående på ett både långvarigt och positivt sätt och utgör en stor del av vår identitet. Om vi frågar oss vilka vi är, upptäcker vi att det ofta ligger nära till hands att berätta vad vi jobbar med.

Våra arbeten kan ge oss en känsla av kompetens, vilket gör att vi mår bra. Forskning har visat att arbete inte bara leder till bekräftelse, utan också att när vårt välmående hotas, så dras vi till aktiviteter som kräver en viss ansträngning – ofta något slags arbete – eftersom det visar att vi har förmåga att forma vår egen omgivning, vilket i sin tur bekräftar att vi är kompetenta.

Arbete verkar till och med göra oss lyckligare under omständigheter då vi egentligen borde välja ledighet. Detta kunde konstateras i en rad experiment, där deltagarna fick välja mellan att vara sysslolösa (de fick vänta i ett rum i 15 minuter innan testet började) eller vara sysselsatta (gå i 15 minuter till en annan plats för att delta i ett test). Det var väldigt få deltagare som valde att vara sysselsatta, förutsatt att de inte tvingades att gå promenaden eller fick en anledning att göra det (att det fanns choklad som de skulle bli bjudna på, på den andra platsen). Ändå såg forskarna att de som promenerade, och därmed var sysselsatta, blev lyckligare än de som bara väntat i 15 minuter – oavsett om det berodde på att de valt det själva eller om det var på grund av den utlovade chokladen. Med andra ord: att vara sysselsatt bidrar till lycka, även när man tror att det är skönare att vara sysslolös. Djur verkar förstå detta instinktivt: i tester har det visat sig att de föredrar att jobba för att få mat, framför att få den utan ansträngning.

Föreställningen om att arbete, eller ansträngning för en uppgift, bidrar till välmående är nära förbunden med det psykologiska konceptet eudaimonisk lycka.Det är den sorts lycka vi uppnår genom att fungera optimalt och nå vår fulla potential. Forskning har visat att arbete och ansträngning är centralt för den eudaimoniska lyckan, vilket förklarar den tillfredställelse man känner efter att ha löst en mycket svår uppgift.

I andra änden av skalan arbete/livsbalans finns den hedonistiska lyckan, som kan definieras som förekomst av positiva känslor, exempelvis glädje och relativ avsaknad av negativa känslor, som sorg eller ilska.

Vi vet att hedonistisk lycka ger psykiska och fysiska hälsofördelar, och att ledighet är ett bra sätt att uppnå hedonistisk lycka.

Men även om vi befinner oss i ledighetens rike, så lurar vårt undermedvetna i bakgrunden – och det vill att vi ska vara sysselsatta. En ny studie visar att vi faktiskt kan ha för mycket fritid – och att vårt subjektiva välmående börjar dala om vi har fler än fem timmars ledighet per dag. Lata dagar utan ansträngning på stranden verkar faktiskt inte vara nyckeln till långsiktig lycka.

Studier visar att vårt välmående börjar dala om vi har fler än fem timmars ledighet per dag.

Det skulle kunna förklara varför en del människor föredrar att anstränga sig under sin lediga tid. Forskare har liknat detta vid att samla till ett ”erfarenhets-cv”, där både otrevliga eller till och med smärtsamma erfarenheter ingår. I sin mest extrema form kan detta ta sig uttryck som att på fritiden tillbringa en natt på ett ishotell eller delta i ett uthållighetslopp i öknen. De som ägnar sig åt den här typen av ”avkoppling” brukar ofta prata om att uppnå personliga mål, utvecklas och att samla prestationer – vilket kännetecknar den eudaimoniska lyckan, inte den hedonism som vi normalt förknippar med ledighet.

Detta synsätt rimmar väl med ett nytt koncept inom lyckoforskningen som säger att en rik och varierad empirisk lycka är den tredje komponenten i ett ”gott liv” – som komplement till hedonistisk och eudaimonisk lycka. I en ny studie, som omfattade tiotusentals deltagare i nio länder, kunde forskare se att de flesta människor (över 50 procent) fortfarande skulle föredra ett avslappnat liv präglat av hedonistisk lycka. Men cirka en fjärdedel föredrog i stället ett meningsfullt liv med eudaimonisk lycka – och en liten men inte betydelselös del (cirka 10–15 procent) av deltagarna skulle välja att fortsätta med ett liv fyllt av meningsfulla och varierade erfarenheter.

Med tanke på dessa olika synsätt på livet, så är kanske nyckeln till lycka snarast att fundera över vilken livsstil som passar en bäst: en hedonistisk, eudaimonisk eller empirisk. I stället för att ställa arbete mot privatliv, är det kanske viktigare att hitta balansen mellan dessa tre typer av lycka för att bäst bemöta det post-pandemiska livet.

Lis Ku är forskare i psykologi vid De Montfort university, Storbritannien. Hennes forskningsintressen rör beteende, motivation och lycka. Artikeln har tidigare publicerats på The Conversation.

Översättning: Mats Almegård

Text: Lis Ku

Toppbild: Istockphoto