En psykedelisk tripp i jakt på lycka

Psykedeliska substanser och psykedelika- assisterad terapi är i ropet. Men utvecklingen väcker både hopp och oro hos forskarna.

Hon befinner sig i ett mörker. 55-åriga amerikanska Pamela går i terapi, mediterar, löptränar – ingen av hennes vanliga strategier fungerar. Ofta sveper alkoholen in henne i en skön dimma.

– Jag kände mig avstängd och isolerad. Jag har brottats med depression hela livet och åt tidigare antidepressiv medicin, säger Pamela.

Hon behövde göra något drastiskt – och anmälde sig till en klinisk studie om psilocybin, det aktiva ämnet i så kallade magiska svampar, mot svår depression och alkoholberoende vid Center for Psychedelic and Consciousness Research, CPCR, vid Johns Hopkins University i Baltimore.

I mitten av april 2022 kom Pamela till CPCR och fick sin första dos, ovetande om det var psilocybin eller placebo. Hon la sig på soffan, tog på sig ögonbindeln och hörlurarna med klassisk musik. I rummet fanns forskaren Ceyda Sayalı och en psykiater.

Först skrattar Pamela i 23 minuter. Sedan börjar geometriska former, ufon och rymdvarelser träda fram inför hennes inre syn. Ibland känns det otäckt och hon tar av sig hörlurar och ögonbindel en stund. Så möter hon sig själv i olika åldrar tidigare i livet. Uppfylls av en överväldigande kärlek och medkänsla.

– Jag insåg att jag kände mig oälskad, det var därför jag drack, men kärleken hade funnits där hela tiden, det var inget jag behövde förtjäna.

Tre månader senare ligger Pamela på soffan igen med dos två i kroppen. Hon ser ett stort svart kraftfält och inser att det är allt mänskligt lidande.

– Min depression och sorg var en del av en större kollektiv mänsklig erfarenhet. Jag var inte ensam.

Vid ett annat tillfälle befinner hon sig i ett turkiskt hamam, där finns ett bad med kallt, lugnt vatten. Det är hennes trauman och de är stilla.

– Jag kände att depressionen och alkoholen var där, det var saker som jag hade varit med om, men de hade inte längre makt över mig.

Efter båda sessionerna träffade Pamela psykiatern ett par gånger för att prata om sina upplevelser och hur de relaterade till hennes liv. Hon har inte känt av sin depression sedan den första psilocybindosen för snart 1,5 år sedan. Ibland kommer suget efter att dricka, men hon har insett att alkoholen bara är en distraktion och att hon behöver finnas där för sig själv på riktigt.

– Jag känner mig kapabel, att det jag behöver redan finns inom mig.

En enorm hajp kring psykedelika

Illustration: Peter Gehrman

Ceyda Sayalı är postdoktor i kognitiv neurovetenskap vid CPCR, forskar om terapeutiska effekter av psykedeliska substanser och jobbar med den studie som Pamela deltog i.

– Psilocybin har visat sig ha effekt på patienter med svår depression där ingen annan behandling har fungerat. En eller två doser kan ge effekt i upp till ett år. Det är stort, säger Ceyda Sayalı.

Men likt andra experter Modern Psykologi talat med varnar hon för den enorma hajp som finns kring psykedelia. Forskarna vet fortfarande väldigt lite om vad substanserna egentligen gör.

– Vi har mer teorier än evidens, och behöver ändra på det. Något som har så stor potential skulle också kunna ha stora risker.

Det finns några välkända effekter av psykedeliska substanser som psilocybin och LSD. Det är vanligt att få hallucinationer och förlora uppfattningen om tid och rum. Känslor blir starkare och flera experimentella studier visar att det framför allt handlar om positiva känslor. Många upplever en starkare meningsfullhet och att gränserna mellan det egna jaget och omvärlden luckras upp, vilket kan ge en känsla av stark samhörighet.

– Jagupplösning anses vara en nyckel till att förändra relationen både till sig själv och andra.

Men de underliggande mekanismerna är alltså höljda i dunkel. En ledande teori är att psykedelia ökar neuroplasticiteten, det vill säga hjärnans förmåga att förändras.

Enligt en systematisk översikt finns det tydliga indikationer på att psykedeliska substanser minskar aktiviteten i hjärnans standardnätverk, som är igång när vi tänker om oss själva och tros vara kopplat till upplevelsen av jaget. I stället börjar nätverk som annars har liten eller ingen kontakt att prata med varandra, något som forskarna kallar ”global interaktion”. Enligt Ceyda Sayalı kan psilocybin öka den globala interaktionen i upp till en månad efter behandlingen.

– Det skulle kunna vara kopplat till minskning av depressiva symtom och beroende, att psykedelia hjälper hjärnan att skapa nya kopplingar och att människor då kan få nya perspektiv på sina problem och hitta andra sätt att hantera dem – samtidigt som de är gladare och känner mer mening.

Enligt översikten finns det dock begränsningar i forskningen, majoriteten av studierna är till exempel små är, vissa saknar kontrollgrupp och deltagarna har ofta tidigare erfarenhet av psykedelia.

I en liten studie vid Johns Hopkins University om psilocybin mot svår depression mådde deltagarna bättre i en minst en månad efter behandlingen. Dessutom ökade neuroplasticiteten i hjärnans kontorollnätverk, ett område som är kopplat till förmågor som att tänka, planera och minnas.

– I en annan studie upplevde nästan alla deltagare en minskning av depressiva symtom en vecka efter behandlingen. De visade också ökad kognitiv flexibilitet, det vill säga större förmåga att tänka i nya banor.

Ökad kognitiv flexibilitet

Men något som förbryllar forskarna är att även om man använder samma substans i olika studier går det inte att i förväg säga vilka nätverk som kommer att få mer kontakt. Dessutom finns det även andra substanser som hämmar aktiviteten i standardnätverket, som den antidepressiva medicinen setralin och alkohol.

– Det här gör det svårt att dra några starka slutsatser om exakt hur de psykedeliska substanserna påverkar hjärnan.

Ceyda Sayalı berättar att integrationen, terapisessionerna efter psilocybintillfället, är viktiga för att åstadkomma långsiktiga förändringar medan hjärnan fortfarande är extra formbar. Men också för att vissa deltagare har självmordstankar, panikattacker och självskadebeteende.

– Ökad neuroplasticitet betyder ingenting i sig – det är vad du gör med den som spelar roll. I fel händer eller i en otrygg miljö kan den till och med vara skadlig.

På Johns Hopkins screenas potentiella deltagare genom psykiatriska och fysiologiska utvärderingar. Två personer, varav minst en är licensierad terapeut eller psykiater, finns med under de sex till åtta timmar som psilocybinet verkar.

– De flesta av våra deltagare har utmanande upplevelser, det är till exempel vanligt att få ångest, bland annat när man upplever att man förlorar kontrollen.

Det är svårt att forska på psykedeliska substanser, konstaterar Ceyda Sayalı. Deltagare i vanliga kontrollerade dubbelblindade studier vet inte om de får läkemedel eller placebo.

– Men om du ligger på soffan och börjar se geometriska symboler … det är klart att du fattar att du har fått psilocybin.

Psykedeliaforskningen behövs, menar Alexander Lebedev, forskningsspecialist vid Karolinska institutet och medlem i Nätverket för psykedelisk vetenskaps vetenskapliga råd. Han är ansvarig för hjärnavbildningsdelen i en studie om psilocybin och depression som pågår vid KI.

– Uppemot 30 procent av depressionspatienterna är behandlingsresistenta och mer än sju av tio patienter med alkoholberoende får återfall inom ett år efter behandling. Vi behöver nya verktyg, säger Alexander Lebedev.

Deprimerade personer fastnar i ältande, grubblande och självdestruktiva tankar, fortsätter han, något som enligt forskningen avspeglas i deras hjärnors aktivitetsmönster.

– Psykedelia skapar en mer dynamisk hjärnaktivitet som är motsatt mot vad vi brukar se hos dessa patienter.

Särskilt personer med svårbehandlad depression ligger också ofta lågt på skalan för personlighetsdraget öppenhet, i bemärkelsen öppenhet för nya upplevelser och förmågan att uppskatta många aspekter av livet.

– Forskare vid Johns Hopkins University har visat att en enskild psykedelisk session kan leda till betydligt större öppenhet som också finns kvar efter 1,5 år, säger Alexander Lebedev.

Jacob närmar sig 60-årsstrecket och har växlat ner jobbmässigt de senaste åren. Ju mindre han jobbade desto mer märkte han att de tuffa egenskaper som funkat utmärkt inom finans- och läkemedelsbranschen, som disciplin, noggrannhet och effektivitet, inte var lika användbara i relationen till hans fru och två döttrar.

– Jag ställde höga krav på mig själv och det smittade av sig på omgivningen. Jag ville slipa av kanterna, säger Jacob.

Han hade aldrig yogat eller mediterat och var inget fan av gruppaktiviteter, men bestämde sig ändå för att åka på psykedelisk retreat med det svenska företaget Nysnö. ­Hans fru kände sig lite orolig: ”Tänk om du upptäcker att du inte älskar mig?” sa hon.

Deltagarna träffades först digitalt och sedan på en fysisk förberedande träff i Stockholm. I mars 2023 bar det av till en liten ort utanför Amsterdam. Jacob deltog motvilligt i olika gruppövningar men drog gränsen vid andningsövningen breathwork. Den tredje dagen satte sig deltagarna på varsin madrass i en sal med elektronisk musik. De fick sin psilocybin och tog på sina ögonbindlar.

Efter en stund upplever Jacob hur musiken blir till ett rullband som för honom ut i rymden. Det är som att vara i en dröm, bara att han kan styra mer vad som händer. Han har väldigt skojigt och ligger och skrattar. När en ur personalen kommer förbi förstår Jacob att det är dags för påfyllning. Det vill han få, och försöker därför verka nykter: ”Jag vill gärna ha påfyllning, för, du förstår, jag är fortfarande rymdkapten”, förklarar han.

Efter påfyllningen upplever Jacob att han tar bort ett lock och kliver ner i en mörk hangar. Där möter han sin närmaste familj, en efter en. Han uppfylls av en extremt stark kärlek och empati. Genom hela upplevelsen ekar ett mantra: ”störst av allt är kärleken”.

– Jag är inte det minsta religiös, men det ligger ju en sanning i att kärleken är viktigast av allt.

Efter retreaten har det blivit tydligare för honom vad som är viktigt i livet.

– Kärleken har hamnat i främre rummet. Det har blivit lättare att strunta i smågrejer, för det finns annat som är viktigare, säger han.

Filip Bromberg är psykolog och en av grundarna till Nysnö och Nätverket för psykedelisk vetenskap. Han berättar att Nysnös retreatprogram är utformat för friska människor som vill utvecklas. Personer som behöver psykologisk hjälp gallras bort.

– Det vi gör är inte behandling och programmet är utmanande, säger Filip Bromberg.

Han berättar att många deltagare upplever att de sitter fast i livet. De kan ha gått igenom en separation, funderar över vad de vill göra med sina liv eller saknar meningsfulla aktiviteter och relationer.
– När de tar psykedelia kommer många i kontakt med sina känslor eller får en större förståelse för vad som är viktigt för dem. Många känner en starkare kärlek till sig själva och har läkande upplevelser av olika slag.
Den psykedeliska upplevelsen sätter också deltagarnas psykologiska försvar ur spel, vilket kan leda till att de tvingas ifrågasätta antaganden som de har haft med sig sedan barndomen, som att man är värdelös, inte kan göra vissa saker eller inte är värd kärlek.
– Tiden efteråt kan vara en känslig period då man känner sig hudlös och förvirrad. Vissa upplever också en ökad ångest som är kopplad till svårigheter att integrera upplevelsen eller en känsla av att man inte fungerar på samma sätt som tidigare.
Efter retreaten hålls mellan två och tre workshops för integration. Målet är att deltagarna ska använda sina insikter från retreaten till att göra förändringar i vardagen. Det kan vara att man börjar dansa, volontärarbeta, drar igång projekt, omvärderar sin karriär eller gör förändringar i sina relationer.
– Det är inte så att du tar psykedelia och svisch så mår du bra, det är en process som sker i relation till andra människor och över lång tid. Om en deltagare kommit i kontakt med trauma under retreaten får de hjälp att komma i kontakt med en psykolog utanför Nysnö.

”Det är ett stort experiment som pågår”

Någon som är försiktigt positiv till psykedelia som psykiatrisk behandling men också känner oro är Eva Henje, läkare och docent vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet. Hon har handlett terapeuterna i psilocybinstudien vid Karolinska institutet och varit psykiaterkonsult hos ett utländskt företag som ordnade psykedeliska retreater.

– Det är ett stort experiment som pågår och jag tror att vi kommer att få se bakslag. Det finns en stor hajp som hejas på av kommersiella intressen; stora pengar har investerats i forskning och annan verksamhet runt de här substanserna, säger hon.

Eva Henje menar att det i många forskningsstudier och retreatverksamheter saknas tillräcklig kompetens om hur tidigare trauma lagras i minnesnätverk som inte är åtkomliga på medveten nivå och hur det kan påverka en psykedelisk upplevelse. Man screenar inte tillräckligt noga i förväg och ger inte alltid tillräckligt stöd efteråt.

– Ny forskning visar att många som deltagit i studier och retreater mått dåligt efter den psykedeliska upplevelsen.

Hon förklarar att den som tar klassisk psykedelia, som psilocybin och lsd, kan få tillgång till minnen från djupare delar av hjärnan, vilket ger en chans att bearbeta dessa. Men samtidigt minskar ofta förmågan att reglera ångest.

– För den som varit med om svåra saker, framför allt tidigt i livet, är risken stor att upplevelsen blir överväldigande, vilket kan leda till återtraumatisering. Därför är det viktigt att först bearbeta svåra livsupplevelser på ett mer kontrollerat sätt innan man ger dessa substanser.

Med MDMA, också kallat ecstacy, och ketamin, känt både som partydrog och narkosmedel, är risken för återtraumatisering mindre. I Australien godkändes MDMA i behandling mot ptsd tidigare i år och sannolikt fattar amerikanska FDA samma beslut före årsskiftet. Genom att dämpa aktiviteten i amygdala minskar MDMA ångest och rädsla.

– MDMA bidrar till känslan av trygghet och ökar självmedkänslan. Det gör att det blir lindrigare för patienten att återuppleva svåra minnen, särskilt i en trygg relation med de två terapeuterna. Minnena kan då återupplevas i en ny kontext och ”ompaketeras” så att de inte längre orsakar så mycket psykisk smärta, det kallas minnesrekonsolidering.

Ketamin är godkänt för svårbehandlad depression i Sverige och i bland annat USA finns särskilda ketaminkliniker.

– I Sverige ges ketamin ofta i relativt hög dos utan psykoterapi, vilket kan ge en snabb och dramatisk symtomlindring. Patienten får vila från sin depression, men vanligtvis lyckas man inte bota depressionen utan måste fortsätta ge underhållsbehandling, säger Eva Henje.

Text:

Toppbild: Peter Gehrman