Anknytningsteori ger nytt perspektiv på sekter

Terror, love and brainwashing: Attachment in cults and totalitarian systems (Routledge 2017) hur vem som helst under rätt omständigheter kan bli radikalt manipulerad och utföra handlingar som annars skulle vara ofattbara och farliga.

RECENSION. Genom att koppla ihop socialpsykologi, neurovetenskap och traumaforskning med anknytningsteori ger Alexandra Stein ett unikt perspektiv. Hon förklarar det som för utomstående är så obegripligt: hur trygga, intelligenta personer med önskan om att göra gott plötsligt kan förändras och bli avstängda, undvikande och visa brist på empati, både mot omgivningen och sig själva – så till den grad att de inte ens skyddar sina egna barn eller sitt eget liv.

Alexandra Stein ger en ny förklaringsmodell av det starka bandet mellan karismatiska, auktoritära och manipulativa ledare och deras följare. En ledare med ett vad man brukar kalla desorganiserat anknytningsmönster vill skaffa sig en garanterad anknytning till andra. Detta gör hen genom att i sin tur skapa ett desorganiserat anknytningsmönster hos följarna, oavsett vad dessa har för ursprungligt anknytningsmönster. Samma psykologiska dynamik kan ses i misshandelsförhållanden, sekter, terroristgrupper och totalitära stater som Nordkorea.

Annons:

Anknytning är en evolutionärt utvecklad överlevnadsmekanism. Det centrala är att söka skydd hos någon, vilket ökar chanserna att överleva. Detta är lika grundläggande som att söka mat och sex. Om man knyter an till någon som samtidigt är den som skrämmer eller hotar, uppstår en omöjlig situation. Följden blir förvirring, dissociation och en kollapsad/desorganiserad anknytning. Dissociation innebär här att man inte kan tänka kring sina känslor om den skrämmande relationen. I stället bildas ett kognitivt vakuum, som ledaren kan fylla med sin egen ideologi. Behovet av fysisk närhet tenderar också att vinna över försök att undvika hotet, vilket gör att man stannar kvar.

Traumaforskning visar att en desorganiserad anknytning är ett kroniskt trauma som hindrar hjärnans förmåga att reglera känslor, svara adekvat på hot och integrera tankar och känslor. Det kan ge symtom som avstängdhet, undvikande, överdriven följsamhet och begränsad affekt. Men det är inte en global dissociation och därför kan medlemmar samtidigt vara högfungerande på andra områden.

En totalitär grupp skapas genom en ledare som alternerar mellan kärlek och hot och  manipulerar och isolerar sig själv och andra från alternativa trygga hamnar tills målet är nått. Därefter kan gruppen utökas. En totalitär ideologi är alltså inte målet, utan ett medel för att hindra följare från att reflektera adekvat över situationen.

Kunskap är förebyggande och bör finnas hos bland annat läkare, socialarbetare, polis och lärare, menar författaren. Andra insatser kan vara att minska risken för att barn utvecklar en desorganiserad anknytning och riskerar att själva blir totalitära ledare. Studier visar också att isolering från samhällets gemenskap påverkar en familjs möjlighet att erbjuda en trygg anknytning. Detta är således en mycket viktig bok för oss alla.

Helena Löfgren är legitimerad psykoterapeut, specialiserad på social påverkan i grupper. Hennes recension publicerades först i Modern Psykologi 12/2017.