Affective forecasting – konsten att förutspå känslor

Föreställ dig att du är på en restaurang med en vän. När du ska välja maträtt sätter en tankeprocess i gång som involverar inte bara att känna efter vad du vill och är sugen på i denna stund utan också att tänka dig in i framtiden. Hur skulle de olika rätterna se ut, dofta och upplevas av dig? Hur hungrig kommer du vara om tjugo minuter när maten kommer? Kommer du känna dig mer nöjd om du blir serverad pastan eller salladen? 

Denna process kallas inom psykologiforskning för affective forecasting, det vill säga känslomässiga förutsägelser, och är något vi använder oss av ständigt i vardagen både medvetet och omedvetet. Med hjälp av känslomässiga förutsägelser avgör vi allt från vilken film vi ska se till kvällen eller huruvida vi ska tacka ja till den där festen där vi knappt känner någon, till vilket yrkesval vi ska göra i livet.

Problemet är bara att vi ofta har fel i våra förutsägelser. När du väl fått in din pastarätt visar det sig att du lockas mer av din väns sallad. Festen som du trodde att du skulle känna dig bortkommen och ensam på visade sig bli en av de bästa kvällarna i ditt liv. När du väl börjat jobba som sjuksköterska inser du att du egentligen hade velat jobba som psykolog. Hur kan något så till synes enkelt som att förutspå hur man kommer att känna, må och tycka gå så fel? 

Daniel Gilbert, amerikansk författare och socialpsykolog verksam vid Harvard University, är en av de mest tongivande forskarna på området. Han kom in på ämnet efter att ha upplevt på nära håll hur fel dessa förutsägelser kan leda.

– Det var en period i mitt liv då jag var med om flera stora negativa händelser. Jag gick igenom en skilsmässa, min tonåriga son genomgick en allvarlig kris, min mentor dog plötsligt och jag och min bästa vän bröt med varandra. Men jag mådde helt okej, säger Daniel Gilbert.

Det fick honom att fundera. Om någon skulle ha frågat honom året innan hur han skulle reagera om allt detta hände hade han svarat att han skulle bli förkrossad och knappt klara av att ta sig upp ur sängen. Men han blev inte i närheten av så påverkad som han hade trott. Var det bara han som var dålig på att förutspå sina känslor eller hade han stött på ett allmängiltigt fenomen? Detta blev startskottet för en forskningskarriär på ämnet tillsammans med kollegan Timothy Wilson.

I flera studier bekräftades Daniel Gilberts misstanke om att han hade stött på någonting allmängiltigt mänskligt. En studie visade att sportsupportrar konsekvent överskattar varaktigheten och intensiteten i glädjen av att se sitt favoritlag vinna. En annan visade samma tendens till överskattning också för negativa händelser såsom att ens romantiska relation tar slut, att man inte får den jobbbefordran man väntat på eller att man får höra något negativt om sin personlighet. Det blev tydligt att vi genomgående fokuserar för mycket på betydelsen av enstaka händelser, berättar Daniel Gilbert. 

– Problemet är att varje framtida situation består av tusentals detaljer. Men när man föreställer sig en framtida händelse så fokuserar man oftast bara på en eller två av de mest centrala detaljerna, och utelämnar resten.

Därmed är det lätt att dra slutsatsen att en närståendes död eller ett uppbrott med den vi älskar skulle få katastrofala och varaktiga konsekvenser för vårt mående. Men då missar vi lätt betydelsen av andra faktorer, som till exempel våra vänners stöd den dagen eller vår förmåga att anpassa oss till nya omständigheter.

– Vi är mer motståndskraftiga än man kanske kan tro. De flesta som är med om verkliga tragedier och trauman återgår till sin tidigare nivå av lycka, eller åtminstone en jämförbar nivå, säger Daniel Gilbert. 

Men att vi tenderar att snart återgå till det normala gäller även för positiva händelser. Vi återhämtar oss i regel snabbt från katastrofer men också från stor glädje. Med andra ord behöver vi inte oroa oss fullt så mycket för framtida personliga katastrofer, men vi borde heller inte tro att den där lottovinsten, det där nya jobbet eller att bli världsberömd kommer förändra hur vi mår.

En bra gissning för hur du kommer må i ett framtida scenario – oavsett om det handlar om att du får ett nytt jobb eller flyttar till soliga Kalifornien – är att du kommer må ungefär som du gör nu, menar Daniel Gilbert. Hittar du saker att vara tacksam över eller nyfiken på i dag så kommer du sannolikt fortsätta göra det. Och om du känner dig bitter och ångestfull nu så kommer det inte automatiskt förändras bara för att du introducerar någonting nytt i ditt liv eller byter omgivning. 

Men detta gäller främst för vårt mer stabila sinnelag och humör. Ett undantag är om vi faktiskt hämmas eller tyngs av externa faktorer. Om du till exempel varit arbetslös länge och oroas över dina skulder kan en välbetald anställning förstås göra en viktig skillnad för ditt mående. Dessutom visar forskning att våra tillfälliga känslotillstånd – såsom ilska, trötthet eller hunger – har en stor inverkan på våra känslomässiga förutsägelser.

Athaniasos Polyportis är forskare inom konsumentbeteenden vid Delfts tekniska universitet i Nederländerna och har undersökt just detta.

– I allmänhet när vi förutspår våra framtida känslotillstånd tenderar vi att ignorera betydelsen av den kontext vi befinner oss i, inklusive de övergående känslor vi råkar ha för tillfället, säger han.

När du befinner dig i en livsmedelsbutik och ska handla mat för ett par dagar framåt behöver du tänka dig in i framtiden och uppskatta hur mycket och vad du kommer vilja äta. Till stor del kommer dina val baseras på minnen från dina tidigare erfarenheter. Men även de känslor du har i stunden är av betydelse. Dina konsumentval kan till exempel påverkas av att du inte ätit på länge eller tvärtom just ätit en alldeles för stor måltid, men också av till synes irrelevanta känslotillstånd som att du känner dig uppgiven över en misslyckad arbetsdag eller arg för att någon tog din parkeringsplats innan du gick in i butiken.

I en studie publicerad i Frontiers in Psychology 2020 undersökte Athaniasos Polyportis och hans kollegor i vilken utsträckning tillfälliga känslor påverkar våra förutsägelser. Under ett av studiens experiment delades 80 studenter in i fyra grupper där de fick i uppgift att först återberätta en personlig upplevelse där de känt ilska, glädje, hopp eller rädsla för att på så sätt färgas av respektive känsla. Därefter fick de förutspå hur mycket de skulle uppskatta att få en chokladkaka fem dagar senare.

Hypotesen var att de känslor som grundas i ovisshet, det vill säga hopp och rädsla i det här fallet, gör oss benägna att överskatta hur mycket framtida händelser skulle påverka oss. Eftersom dessa känslor försätter oss i ett tillstånd där vi inte känner oss i kontroll över tillvaron söker vi oss i högre grad till lösningar i externa faktorer. Men när det gäller glädje och ilska är vi, enligt forskarnas resonemang, upprymda av känslan av kontroll vilket gör att vi lättare ser framtida händelser som mindre betydelsefulla för vad vi vill och hur vi mår. 

Resultatet visade sig vara i linje med hypotesen. De deltagare som hade fått frammana känslor av hopp eller rädsla gjorde signifikant högre skattningar av hur mycket de skulle vilja ha och tycka om chokladkakan. Skattningarna påverkades också av huruvida deltagarnas känsla var positiv eller negativ. Rädsla och ilska gjorde att den framtida chokladkakan skattades som mindre lockande medan glädje och hopp gjorde att den skattades som mer lockande. 

Med tanke på att vi ständigt påverkas av olika känslor, som i sin tur påverkas av hur bra vi sovit, vilka sociala interaktioner vi haft under dagen, vad det är för väder, med mera, är det kanske inte så konstigt att vi tenderar att göra så dåliga förutsägelser, menar Athaniasos Polyportis.

– Känslor är komplicerade saker som beror på en uppsjö av faktorer. Och eftersom vi människor bara har en begränsad förståelse av våra egna emotionella processer blir det en utmanande uppgift att försöka förutspå hur vi kommer känna oss.

Det man kan göra är att vara ödmjuk inför denna begränsning och inte lita alltför mycket på ens känslomässiga förutsägelser. Kanske får vi helt enkelt acceptera att vi då och då kommer beställa en maträtt som det visar sig att vi inte vill ha.