Mänskliga Mumintroll

Tove Janssons sagor om Mumintrollen firar 80 år i år. I de lekfulla berättelserna finns mycket psykologi att hämta i karaktärerna och deras sätt att förhålla sig till världen runt omkring dem.

Längtan efter gemenskap och att hitta sin rätta plats i tillvaron löper som ett centralt tema genom böckerna. Många muminfantaster menar att varje enskild karaktär i Mumindalen bär på en egen inre psykologi: en vanlig tolkning är att Muminmamman representerar trygg anknytning – en stabil punkt i en föränderlig värld. Snusmumriken, med sin längtan efter ensamhet och frihet, gestaltar en individ som söker autenticitet bortom sociala förväntningar. Mårran symboliserar ensamheten. Hon har inga vänner och de flesta som bor i Mumindalen är rädda för henne. Marken under henne fryser till is, och hennes utstrålning gör att andra börjar tänka dystra tankar.

Muminvärlden påminner oss om något djupt mänskligt – att vi alla bär på olika behov, sidor och sårbarheter.

I Mumindalen är inget för känsligt. Här skildras rädsla, sorg, glädje och existentiella frågor. Tove Janssons berättelser visar oss just det; att känslor, även de mörka, svåra och komplexa, är en naturlig del av livet.

***

Läs även: Vad är naiv realism för något?

Läs även: Kollegan gör inte sitt jobb!