Psykologin bakom huliganismen

Charlotta Lindells artikel publicerades förs i Modern Psykologi/3 2012.
Charlotta Lindells artikel publicerades först i Modern Psykologi 3/2012.

Det är matchdag. Fotboll och spänning. Förväntan i luften. Men på ett ögonblick förvandlas läktaren, puben eller gatan till ett slagfält.

Fotbollshuliganerna har slagit till. Huliganismen, ”den engelska sjukan” som grasserade som värst i Storbritannien på 1970- och 80-talen har spridit sig till de flesta fotbollsländer, också till Sverige.


– Det finns alltid nya förmågor redo att ta över, killar som ännu inte är registrerade hos polisen, säger Dougie Brimson, tidigare fotbollshuligan och före detta sergeant i brittiska flygvapnet, RAF. Han är Watford-supporter och har skrivit flera bästsäljare om huliganism. Filmen Green street hooligans från 2005 med Elijah Wood i huvudrollen är baserad på hans bok Top dog.

Men hur kommer det sig att det förekommer så mycket våld omkring just fotboll? Peter Marsh, pionjär på forskningsområdet huliganism – som i dag driver The social issues research centre i Oxford, Storbritannien – har en teori.
– Allt omkring fotboll är uppbyggt på motsättningar, kortsidorna på stadion där respektive lags supportrar står, rituella ramsor och sånger som avlöser varandra före, under och efter matcher, säger Peter Marsh, som menar att den främsta drivkraften för huliganer är att de upplever ett starkt rus av att slåss.
Dougie Brimson bekräftar den teorin:
– Jag slogs för att det var roligt!

Peter Marshs första studier av fenomenet gjordes på 1970-talet då han under tre år umgicks med huliganer på matcher, på tåg och bussar till bortamatcher och på deras fritid. Resultatet blev boken Rules of disorder, 1978. År 2005 utkom han med Football hooliganism, som han skrivit tillsammans med Steve Frosdick, expert på säkerhetsfrågor i samband med fotbollsarrangemang.

Ibland påstås det att huliganer inte är fotbollsintresserade, utan bara är ute efter att slåss.
– Personer som säger så borde prova att snacka fotboll med råbusarna. De är ofta ytterst kunniga, konstaterar Peter Marsh.

Den svenske huliganforskaren Tore Brännberg, socialpsykolog vid Göteborgs universitet, håller med.
– Den positiva supporterkulturen ger oss fest medan den andra sidan av samma mynt ger oss huliganism. Båda tillhör supporterkulturen.
Tore Brännberg förklarar att huliganerna uppfattar sig som en armé, soldater som skyddar ”julgranarna”, de vanliga fansen som bär klubbhalsduk och -tröja.

Den svenska regeringens nationella samordnare mot huliganism, Björn Eriksson, kom nyligen med ett delbetänkande i sin utredning för att hitta en lösning på våldet kring fotbollen. Han föreslog bland annat ett nationellt register över avstängda huliganer. Men det är inget som Tore Brännberg tror kommer att ha någon större effekt. Huliganism är ett mer komplext problem, påpekar han och får medhåll av Peter Marsh. En viktig orsak till problemet med huliganer är, enligt Marsh, att många av de här killarna inte får någon bekräftelse på andra områden i livet. Det får de av sina kompisar när de slåss.
– Jakten på identitet är stark hos människan. De våldsbenägna fansen kommer främst från arbetarklassen. Många så kallade huliganexperter, journalister och poliser hävdar att det är medelklassen som nu tagit över huliganismen. Det är rent nonsens, säger Peter Marsh.

Enligt honom går det inte att säga vilken personlighetstyp som riskerar att bli huligan.
– De mest våldsamma fansen skulle kunna begå våldshandlingar i vilket annat sammanhang som helst. Sedan finns det en mängd som är med enstaka gånger, säger han och påpekar att huliganismen har minskat i Storbritannien de senaste dryga tio åren.
– Tack vare alla övervakningskameror plus att polisen blivit allt skickligare. Men det går aldrig att bli av med huliganismen helt och hållet.

Dougie Brimson hävdar att huligankulturen är intakt trots att våldet har minskat vid matcherna.
– Det finns välorganiserade huligangäng i Storbritannien. De ser bara till att våldet sker utanför fotbollens domäner, säger Dougie Brimson som lade av som huligan runt 1984 när det började komma in knivar i bilden.
– Jag tillhör den gamla skolan. Vi använde nävarna.

Han beskriver fankulturen som en maskulin värld och att det är just det som lockar både unga och äldre män.
– Jag gillar inte att tjejer är inblandade över huvud taget när det gäller fotboll. Att se kvinnor bete sig aggressivt, svära och skrika tar udden av nöjet, anser Dougie Brimson.

Dougie Brimson har tre vuxna barn. Men han har aldrig oroat sig för att de ska råka illa ut på matcher.
– Min son är medveten om hur väl han måste uppföra sig. Inte minst med tanke på mitt arbete som huliganexpert, säger han. Döttrarna är inte intresserade av fotboll.
– Jag har gjort allt jag kunnat för att avskräcka dem. De fick gå med på matcher som jag visste skulle vara tråkiga och som spelades mitt i vintern.

Och han hoppas på en fredlig EM-turnering.
– Men de polska huliganerna har rykte om sig att vara våldsamma och EM skulle kunna bli deras ”show”. Ukraina har också många huliganer, och vi vet inte hur polisen kommer att agera. I båda de här länderna har polisen en ganska våldsam historia.
Charlotta Lindell har bevakat fotboll och huliganism sedan 1980-talet. Artikeln har tidigare publicerats i Modern Psykologi 3/2012 (på papper/för skärm).

Fem nycklar till huliganen
1) Gillar fotboll.
2) Spänningssökare som får adrenalinkickar av att slåss och misshandla.
3) Har svag självbild, en känsla av otillräcklighet och frustration i skolan eller hemma under uppväxten, upplever sig som underlägsen.
4) Jagar en identitet.
5) Har stort bekräftelse­behov som inte tillgodoses
i vardagen.

1 Comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s