Shakespeare på divanen
Bild: Unsplash
Fyra sekler efter hans död 1616 står sig William Shakespeares dramer om avundsjuka, kärlek, förvecklingar – och inte minst galenskap – lika bra som alltid. Vi passar på att bjuda på lite skaldpsykologi från världslitteraturens främste dramatiker. Och får du mersmak, varför inte läsa en kurs i Shakespeare-psykologi i sommar?
HAMLET & FREUD
I flera skrifter och brev diskuterar Sigmund Freud Shakespeares dramer. Hamlet har ett tydligt oidipuskomplex, tyckte Freud. I boken Drömtydning skriver han år 1900 om de skuldkänslor som väcks hos Hamlet av hans åtrå till sin mor och önskan att ersätta fadern. Pjäsen tar enligt Freud upp Hamlets psykopatologi maskerad som poesi och drama. På så sätt hindras publikens överjag från att bli inblandade och låter i stället deras förträngda önskningar bli tillfredsställda på scen.
PARASOMNIA
Galenskap i någon form syns i nästan alla Shakespeares dramer. Ett av de tydligare exemplen är Macbeth, där Lady Macbeth kallblodigt hjälper, och övertygar, sin man att ta livet av kungen för att komma åt tronen. När hon är vaken uppvisar hon en grym och girig yta, men i scenen där Lady Macbeth går i sömnen kommer hennes skuldtyngda samvete till uttryck. Under sömngången redogör hon för de händelser som lett fram till mordet och försöker tvångsmässigt ”tvätta sina händer rena”.
PSYKOSOMATISK MÄSTARE
Shakespeare var en mästare på att porträttera psykosomatik. Det menar Kenneth Heaton, läkare och Shakespeare-expert, som jämfört 42 av skaldens pjäser med 46 samtida verk. Han konstaterar att de karaktärer som hos Shakespeare uttrycker djupa känslor också i större utsträckning uppvisar fysiska symtom, som yrsel och förhöjd eller nedsatt känslighet för smärta, än karaktärerna i de andra dramerna.
SHAKESPEARE PÅ SCHEMAT
Shakespeare and psychology är namnet på en kurs som kan läsas på Cambridge university i Storbritannien i sommar. Den ingår i det två veckor långa Shakespeare summer programme som i år ges mellan 31 juli och 13 augusti. Kursen undersöker ”viktiga psykologiska aspekter i Shakespeares olika dramer”.
Från Modern psykologi (2016/6)
***