Så hanterar du att bli lämnad

Att plötsligt bli lämnad i en kärleksrelation är en omtumlande livskris.

– Det var chockartat. Det var som att jag inte helt kunde ta in det, säger Tina, 33 år.

Som en blixt från en klar himmel kommer det. Visst, relationen har kanske inte varit helt bra det senaste året. Men Tina har försökt ignorera det och förhållandet har liksom rullat på ändå. Nu är hennes pojkvän sedan sju år hemma igen efter en två månader lång resa. Så berättar han att han varit otrogen vid två tillfällen. Att det var något som han hade planerat och om de ska fortsätta vill han ha ett öppet förhållande.

Hon känner sig kall. Ställer många frågor. Sedan börjar det sjunka in. Hon vill inte ha en öppen relation, men inte heller att förhållandet ska ta slut. Hon gråter. Skriker på sin sambo. Han försöker trösta.

De går ett par gånger till en parterapeut. Åker till Berlin. Men det är för sent. Tina frågar sambon om han egentligen vill försöka. Det vill han inte. De håller om varandra den natten. Sedan flyttar han ut.

Tina åker till sina föräldrar över helgen. Totalkraschar. Fylls av ångest och oro inför framtiden. Hon överväldigas av en ilska som hon inte visste att hon hade inom sig. Framför allt över otroheten.

– Jag blev nästan rädd för mig själv. Jag ville honom illa. Jag ville såra honom, att han skulle må lika dåligt som jag gjorde. Som tur var agerade jag inte ut mina känslor, säger Tina.

Familjen tog hand om henne. Mamman lät henne gråta och prata. Pappan köpte självhjälpsböcker. Vänner och systern stöttade.

Att plötsligt bli övergiven i en kärleksrelation är en omstörtande livskris. Det menar psykologen Åsa Kruse, som har skrivit boken Lämnad: Att överleva en oväntad separation (Natur & Kultur 2019). Den handlar om att oväntat bli lämnad efter en längre relation och fokuserar särskilt på personer i 30-årsåldern.

– Det är en känslig ålder då det inte är så lätt att gå tillbaka och leva singelliv. De flesta andra parar ihop sig och skaffar barn. Då är det lätt att känna sig ensam, säger Åsa Kruse.

Krisens ingredienser är dock desamma, oavsett ålder. Många blir chockade, reagerar med panik och overklighetskänslor.

– Du förlorar inte bara din partner utan också ofta din bästa vän, den du anförtrodde dig till. Du förlorar identitet som par och är plötsligt någon annan.

Känslorna kommer ofta starkt och plötsligt. Hopp följs av sorg, lugn, revanschlust och ilska. Ilskan behöver vi för att skjuta ifrån ordentligt, förklarar Åsa Kruse, och för att inte lägga all skuld på oss själva. Många plågas av skuld- och skamkänslor, tänker att de borde ha förstått och att om de gjort annorlunda kanske relationen hade kunnat räddas.

– Många är rädda för sina egna reaktioner, men alla reaktioner är normala i den här situationen och alla människor reagerar olika i kris. Det är viktigt att försöka acceptera sina reaktioner och förstå att de starka känslorna går upp och ner.
Sedan kommer det långa bearbetningsarbetet. Vi sorterar i vad det är som har hänt och varför, vad som är ens egen del och vad som är partnerns. Vad som var bra och mindre bra i relationen.

Åsa Kruse poängterar att det är viktigt att söka stöd hos nära och kära. De flesta behöver prata om det som har hänt om och om igen. Omgivningen bör finnas där och följa den drabbade i vad den behöver just då.

– Lyssna hellre än att ge goda råd. Var bekräftande och förstående. Hjälp till med praktiska saker, särskilt i början. Fortsätta att fråga hur det är. Ofta tar det längre tid att komma över någon än vad omgivningen tror.

Hur lång tid varierar. Åsa Kruse tycker att det är bra att skriva ner tankar och känslor och sedan gå tillbaka. Kanske är känslorna inte lika starka längre, kanske gör det inte ont lika ofta. De flesta mår betydligt bättre efter ett år. Den som fastnar i ältande kan behöva hjälp av en psykolog för att ta sig ur det.

– Krisen kännetecknas av att du pendlar hastigt mellan känslor i en berg- och dalbana. Om det är tungt och grått hela tiden har sorgen gått över i en depression.

I boken har Åsa Kruse intervjuat ett antal personer som har blivit lämnade. Många tycker att det är svårt att inte få svar på alla sina frågor. Vad det är som har hänt och hur partnern kan göra så här mot en.

– Att bli lämnad för någon annan är jättesvårt. Det är vanligt att känna att man inte höll måttet, inte dög, att någon annan är bättre. Men ibland kan vissa tycka att det är svårare att bara bli lämnad, utan att det finns någon annan.
I början grät Tina varje dag när hon kom hem från jobbet. Fulgrät. Sådär så snoret rinner.

– Den största sorgen var att jag ville ha familj och att det kanske aldrig skulle bli så. Bland det första jag gjorde när jag kom till mina föräldrar den där helgen var att ta reda på hur jag kunde skaffa barn på egen hand och när fertiliteten börjar gå ner, hur många år jag hade på mig.

Efter några månader började hon känna sig lite bättre. Hon grät inte varje dag längre. Men tankarna fortsatte snurra kring varför det blev som det blev. I dag kan hon se både sin egen och sin partners roll i det som hände, hur de båda hade kunnat göra bättre. Tina har kommit fram till att det var rätt att bryta och saknar inte relationen.

– Det fanns saker i förhållandet som fick mig att känna mig otillräcklig och inte sedd eller bekräftad. Det är skönt att inte behöva känna så längre.

I dag har det gått 1,5 år sedan uppbrottet. Tina mår bättre än på länge.

– Jag har börjat hitta tillbaka till mig själv och vad som är viktigt för mig. Det har tagit tid och det gör mig lite rädd. Jag vill vakta på det och inte tappa bort det igen.

3 x tips till dig som blivit lämnad
1) Sök stöd hos nära och kära, isolera dig inte.
2) Håll strukturer och rutiner i vardagen. Du mår sämre av att ligga i sängen i ett mörkt rum.
3) Förstå att känslor inte är farliga. De kan växla hastigt och vara förvirrande, men de kommer att lägga sig.
Källa: Åsa Kruse