”Att jaga lycka är som att jaga vinden”

I en tid där sociala medier och ständiga jämförelser med andra har ökat vårt fokus på oss själva, har strävan efter lycka blivit mer intensiv än någonsin. Vi matas dagligen med bilder av hur livet ”bör” se ut. Detta driver oss att ständigt fråga oss själva om vi är tillräckligt lyckliga. Men denna överdrivna uppmärksamhet på vår egen lycka kan paradoxalt nog leda till motsatsen – en känsla av otillräcklighet och frustration. Jakten på lycka blir därför som att jaga vinden; ju mer vi jagar, desto mer undflyende blir den. Nedan följer några tänkbara förklaringar till denna ”lyckoparadox”. Vi lever i en tid där lycka är målet för allt. Vi scrollar genom sociala medier och ser ständigt andras lyckliga ögonblick – de leende ansiktena på semestern, de romantiska middagarna och perfekta solnedgångarna. Det är lätt att tro att lycka är något vi ständigt borde känna, och att om vi inte gör det så är det något fel på oss. I själva verket verkar det som att denna fixering vid lycka kan vara exakt det som hindrar oss från att faktiskt känna den.

En annan iakttagelse är att lycka är ett ”rörligt mål”. Precis när människor tror att de har uppnått lycka, flyttas mållinjen. Det som en gång gjorde dem lyckliga kanske inte längre ger samma tillfredsställelse, vilket gör att de måste jaga efter något nytt. Denna ständiga jakt gör lycka svår att fånga. När vi ställer alltför höga förväntningar på att vara lyckliga, blir varje ögonblick som inte når dessa höjder en besvikelse. Tänk dig att du planerar den perfekta födelsedagen – du har bjudit in alla dina vänner, fixat den godaste tårtan och ordnat med en fantastisk spellista. Men när dagen väl kommer, kanske du inte känner dig så lycklig som du hade föreställt dig. Du börjar ifrågasätta varför du inte är gladare. Detta är en klassisk situation där själva förväntningen på lycka leder till att du känner dig missnöjd, trots att inget egentligen har gått fel. Nedan diskuterar jag utifrån psykologisk forskning några tänkbara förklaringar till varför strävan efter lycka inte bara kan vara förgäves, utan även, enligt forskningen, direkt kontraproduktiv. Avslutningsvis ges några vetenskapligt grundade praktiska råd för vad vi istället kan göra för att förbättra vårt välbefinnande på ett hållbart sätt.

En av de mest diskuterade mekanismerna är ökat självfokus. När människor regelbundet frågar sig själva om de är lyckliga eller om deras lycka har ökat, blir de alltför medvetna om sin emotionella status. Detta gör att de börjar analysera och övervaka varje känsla, något som gör det svårt att uppleva glädje i nuet och spontant. Att ständigt utvärdera sina känslor kan skapa en form av stress som minskar individens förmåga att verkligen vara närvarande och njuta av ögonblicket. Men förutom att överanalys och självfokusering kväver njutning kan det även leda till att människor upplever negativa känslor mer intensivt, något som påverkar vårt långsiktiga välbefinnande på ett negativt sätt.

En närbesläktad mekanism är att denna typ av övervakning av våra känslor – där vi ständigt värderar om vi är tillräckligt lyckliga eller inte – ofta leder till negativa ”meta-känslor”. Det är inte bara det att du känner dig besviken; du känner också besvikelse över att du inte är tillräckligt glad. Detta skapar en ond cirkel där jakten på lycka i sig gör oss mindre lyckliga.

En annan mekanism är att jakten på lycka skapar orealistiska förväntningar. Många människor förväntar sig att kunna uppnå en konstant nivå av lycka. När denna förväntan inte uppfylls, leder det till en känsla av besvikelse. Eftersom vi lever i en dynamisk miljö där det ständigt händer saker och ting är det orealistiskt att förvänta sig att ständigt vara lycklig. Denna förväntning kan skapa ett konstant missnöje där varje tillfällig dipp i välbefinnande tolkas som ett personligt misslyckande. Relaterat till detta är att när det finns en kulturell eller personlig förväntan på att alltid vara glad och positiv kan det leda till att negativa känslor undertrycks. Undertryckande av negativa känslor kan förstärka dem på lång sikt och även leda till en minskad förmåga att hantera stress och motgångar. En fjärde mekanism är sociala jämförelser. När människor jagar lycka gör de ofta det genom att jämföra sig med andra. På sociala medier och i andra sammanhang visas ofta en idealiserad version av andras liv, något som leder till att individer känner att deras egen lycka inte räcker till. Forskarna pekar på att detta kan skapa en ond cirkel, där människor ständigt jämför sig med orealistiska ideal och därför känner sig mindre nöjda med sina egna liv. En femte mekanism är att ett ökat fokus på lycka kan göra lycka till en form av prestation. När människor känner press att vara lyckliga eller lyckligare än andra, kan detta leda till att lycka ses som en personlig prestation eller ett ”mål” att uppnå snarare än en bieffekt av andra aktiviteter såsom att delta i passionerade projekt eller utöva sina intressen. Detta skapar prestationsångest och kan minska det faktiska välbefinnandet. Och sist men inte minst, kan ett överdrivet fokus på lycka skapa en illusion av kontroll över något som i grunden är komplext och många gånger bortom vår direkta påverkan. När människor inser att lycka inte helt kan kontrolleras och styras genom medvetna handlingar kan detta skapa frustration och till och med uppgivenhet.

I en tid och i ett samhälle där lycka ofta ses som både ett mål och ett kvitto på framgång kan kravet på att vara lycklig i sig skapa känslor av otillräcklighet och stress. När vi börjar betrakta lycka som något vi måste prestera och visa upp, riskerar vi att jaga en fasad snarare än att faktiskt må bra. Men forskning visar att lycka inte är något vi kan tvinga fram – den uppstår naturligt när vi engagerar oss i meningsfulla relationer, ägnar oss åt sådant vi bryr oss om och accepterar livets både ljusa och mörka stunder. Genom att vara närvarande i nuet, bygga starka relationer, sätta mål som känns viktiga på riktigt istället för att sträva efter en abstrakt idé om lycka och tillåta oss att känna alla typer av känslor kan vi skapa bättre förutsättningar för ett mer genuint och hållbart välbefinnande. Lycka är inte en prestation, lycka är inget vi uppnår genom att jaga den – den växer fram när vi lever ett liv i balans.

Ali Kazemi är professor i psykologi vid Högskolan Väst

***