En penis jag aldrig glömmer!

Jag och M, min kille, promenerar planlöst genom Shoreditch efter en sen engelsk frukost vid Regents Canal. Vi är på semester och har en hel dag framför oss – utan tider att passa, utan mål. Vi bara går, tittar, pratar.

När vi rundar ett hörn möts vi plötsligt av ett skyltfönster som formligen exploderar av färg. Där hänger en tavla av ett kvinnligt könsorgan med blygdläppar av glittrande rosenblad och en annan föreställer en kristallprydd klitoris som verkar vara på väg att förvandlas till något slags fantasiblomma – båda betitlade ”self-portrait”. På en tredje kan vi skåda en enorm glittrande penis som kissar ut en långstjälkad förgätmigej – eller om den växer ut genom urinröret, det är lite oklart.

Och det är inte bara i skyltfönstret – inne i lokalen, en blandning av galleri och ateljé, hänger hundratals liknande, glittrande könsblommor.

”Hu!” säger M, som själv är konstnär. ”Här har skaparglädjen kokat över.”

”Hon är ju kreativ i alla fall.” säger jag i ett försök att spela god.

”Men är hon verkligen kreativ?” invänder M.

M menar att ordet slängs runt lite hur som helst. Någon klär sig ”kreativt” bara för att han har hatt. Barn är förstås alltid ”så kreativa”. Och på jobbet blir någon kallad ”kreativ” bara för att hon föreslagit att man ska ha kräftskiva istället för julfest i år.

M har faktiskt en poäng. För kreativitet är inte synonymt med skaparglädje, spontanitet, inspiration, fantasi eller att gå emot strömmen. Nej, inom forskningen brukar man definiera kreativitet som förmågan att skapa något som är nytt men också användbart – inom en viss kontext.

Just ”användbart” låter kanske märkligt, men även ett musikstycke kan sägas vara användbart om någon gillar att lyssna på det. Och det behöver ju inte handla om konst. Det kan lika gärna röra sig om ett nytt läkemedel, en teknisk innovation som förbättrar tillgången till rent vatten eller nya sätt för människor att kommunicera.

Många tycker dock att definitionen är otillräcklig. Att det borde adderas något. En ofta föreslagen aspekt är autenticitet, att det ska vara ärligt. Förutom att jag sett könskonst förut och den inte känns så där superoriginell, så är det kanske precis just där det fallerar. Det känns inte autentiskt – snarare spekulativt, som om tavlorna främst är gjorda för uppmärksamhet, något slags inbillad chockverkan (Lite som rubriken till den här krönikan…)

Så M har rätt, det är inte så kreativt. Men en sak är säker angående den enorma glitterkuken. Jag kommer aldrig att förgäta den.

***

Läs även: Var det ett magiskt möte eller ren slump?

Läs även: Inte röka crack och andra bra nyårslöften