Så kommunicerar hjärnan med kroppen och omvärlden
De afferenta systemen och de efferenta systemen – 6 system du inte visste fanns.
När det gäller hur hjärnan arbetar är de allra flesta hjärnforskare idag överens om att den ständigt bearbetar olika intryck, både inifrån den egna kroppen och från världen utanför. Det är utifrån dessa samlade intryck den skapar sig en bild av verkligheten och vad som pågår i stunden, baserat på tidigare erfarenheter – det rör sig sannolikt i hög grad om en slags simulering, kanske rent av gissningar, som i sin tur resulterar i vår upplevelse och våra beteenden.
Den kommunikation som hjärnan tar emot utifrån, från omvärlden och kroppen, kallas för afferent – det rör sig om nervsignaler till det centrala nervsystemet. De system som i sin tur skickar signaler från hjärnan till kroppen sägs vara efferenta – alltså signaler utåt i nervsystemet för till exempel aktivering av muskler. Man kan tala om tre afferenta och tre efferenta system. Nedan får du lära dig lite mer om dem.
De afferenta systemen:
- Exteroception. Det vi omedelbart kommer att tänka på vad gäller vilken information hjärnan får från världen utanför, är väl våra sinnesintryck – kanske framför allt i form av syn och hörsel men också känselintryck. Hit hör även lukt och smak. Vi talar alltså om de klassiska fem sinnena och som förmedlar det som kallas exteroception. Denna information är ofta helt medveten, vi kan prata om den och vi kan återkalla den i minnet. Dessutom svarar exteroceptionen mot reella stimuli som kan mätas med objektiva metoder, till exempel att vi hör ett ljud som kan mätas i decibel eller att vi ser något som vi också kan ta ett foto av. Intryck av den här typen kan dock ibland upplevas utan att de är relaterade till yttre stimuli, men då kallas de snarast för hallucinationer.
2. Proprioception. Med proprioception avses den information som kommer från muskulatur och leder – den spänning som skapas i olika muskler och positionen i våra olika leder, exempelvis om våra fingrar är böjda eller sträckta eller vår mun är öppen eller stängd. Proprioceptionen kan alltså enkelt förklaras som känslan vi har för våra olika kroppsdelar och vår kroppsposition.
Men den största delen av denna kommunikation sker direkt till lillhjärnan och förblir helt omedveten för oss. Andra komponenter kan vi bli medvetna om, men då bara stundtals, till exempel om vi trampar fel, eller viljemässigt känner efter. Graden av medvetenhet när det gäller proprioception verkar dock variera mycket mellan olika människor, och kan sannolikt tränas upp till exempel genom olika typer av yoga och vissa former av kroppsinriktad psykoterapi. En stor del av fysioterapi och sjukgymnastik handlar om att öva upp just proprioceptiva processer.
3. Interoception. Minst känd men kanske mest intressant av de afferenta informationskanalerna är interoceptionen som till hjärnan förmedlar information från de inre organen, ofta via vagusnerven, men också via andra kanaler. Det kan handla om till exempel temperatur, blodtryck, tarmens fyllnadsgrad, hormonbalans och troligtvis en mängd annan information. Forskningen i ämnet är nämligen i sin linda.
Interoceptiv information kan ibland bli ytterst påtaglig när det gäller behov av till exempel tarmtömning eller födointag – vi märker av om vi behöver springa på toa eller är jättehungriga. Det allra mesta av interoceptionen når dock aldrig medveten nivå. Troligen kan interoceptionen däremot påverka uppkomsten av mer eller mindre diffusa känslor (läs gärna intervjun med Lisa Feldman Barrett på sidan 40 där hon talar om just detta). Är du intresserad av interoception, som det forskas på och skrivs allt mer om, har vi även ett par artiklar i ämnet på vår hemsida.
De efferenta systemen:
4. Somatomotoriska systemet. För kommunikation från hjärnan till kroppen och omvärlden verkar det så kallade somatomotoriska systemet dominera. Det består av specifika nervceller i hjärna och ryggmärg som kontrollerar vår tvärstrimmiga muskulatur (till exempel de muskler som styr fingrarnas rörelser) och därmed alla kroppens rörelser och i förlängningen det vi kallar beteende.
Trots att de allra flesta kroppsrörelser är mer eller mindre automatiserade, så är all aktivitet i detta system i princip tillgänglig för vårt medvetande – vilket är speciellt viktigt när vi ska lära oss en ny rörelse eller färdighet, till exempel en ny dans. Det somatomotoriska systemet är också i hög grad tillgängligt för viljemässig aktivitet och medveten träning – vi kan alltså öva upp olika färdigheter – och detta kan resultera i ovanliga och väldigt specifika förmågor, till exempel hos utförsåkare eller violinister.
5. Autonoma nervsystemet. För att mer specifikt kommunicera med kroppen använder sig hjärnan av det autonoma nervsystemet som via nervceller i hjärnstam och ryggmärg kommunicerar med körtlar, till svettkörtlar, och glatt muskulatur, i till exempel blodkärl och tarm. Det autonoma nervsystemet reglerar alltså bland annat svettning, matsmältning, hjärtfrekvens och halten av stresshormoner i blodet. Många av effekterna av det autonoma nervsystemets aktivitet kan vi bli omedelbart medvetna om, däremot är vår förmåga till medveten kontroll av dess aktiviteter väldig begränsad. Vi märker om vårt hjärta börjar rusa eller när vi får handsvett eller rodnar, men vi har svårt att reglera det. Den medvetna upplevelsen av att hjärtat bultar eller att vi blir blöta av svett förmedlas dock i huvudsak via det exteroceptiva systemet (se ovan).
6. Det endokrina systemet. Mycket av aktiviteten i det centrala nervsystemet (vår hjärna och ryggmärg) kan sägas summeras i det lilla men livsviktiga området hypothalamus. Ibland kallas hypothalamus förenklat för hjärnans termostat, eftersom den reglerar vår kroppstemperatur. Men i likhet med de andra regionerna i hjärnan är hypothalamus inblandad, och helt nödvändig för, långt fler processer. Hypothalamus styr hypofysen som är ett hormonproducerande organ som i sin tur står för den överordnade styrningen av de flesta andra hormonproducerande körtlarna i kroppen, till exempel binjurar och sköldkörtel. Via hypothalamus och hypofysen kommunicerar alltså centrala nervsystemet med resten av kroppen också via det endokrina (hormonella) systemet.
***
Läs även: Att sticka skärper hjärnan
