Den goda ångesten – finns den?

Ångest kan yttra sig på många olika sätt, men ofta är den starkt förknippad med kroppsliga sensationer. Ett tryck över bröstet, en klump i magen eller ett rusande hjärta tillsammans med en känsla av oro, rädsla eller att någonting är fel. Det är en obehaglig känsla, men utan den skulle våra liv vara fattigare och vi mer vilsna. Det hävdar åtminstone Kirk Schneider, amerikansk psykoterapeut och psykolog och en av frontfigurerna för den existentiella psykoterapin, aktuell med boken Life-enhancing anxiety.

– Problemet med att försöka utplåna all ångest är att det är som att slänga ut barnet med badvattnet. Man förstår då inte att ett visst mått av ångest är nödvändigt för att kunna leva ett friare och mer berikande liv, säger Kirk Schneider.

I stället för att försöka göra sig av med ångesten till varje pris argumenterar han för att omfamna den. Ångesten kan hjälpa oss att utvecklas och växa, få oss att bli mer engagerade i vår tillvaro och existens – åtminstone den sortens ångest som han kallar för livsförhöjande och som, förutom oro och obehag, även innehåller ett element av vördnad, kreativitet och nyfikenhet.

– Alldeles för ofta, särskilt i vår teknologiska kultur, glömmer vi bort dessa aspekter av ångesten, såsom värdet av obekväma konversationer med någon som är olik oss själva, eller kämpandet med nya idéer, och fokuserar i stället bara på att göra oss av med ångesten helt och hållet, vilket kan få förödande kostnader för våra liv.

Den största delen av forskningen på ämnet handlar om ångestens skadeverkningar och hur den kan lindras. Men det finns några studier som talar för att Kirk Schneider har en poäng. Yerkes-Dodsons lag, som utvecklades av psykologerna Robert Yerkes och John Dillingham Dodson i början av 1900-talet, visar till exempel hur prestationen – som att skriva ett prov, hålla en presentation eller springa ett lopp – ökar med högre nivåer av ångest och stress. Visserligen gäller detta bara upp till en viss nivå eftersom en alltför överväldigande ångest tvärtom har en negativ effekt på prestationen. Dessutom ser kurvan för ångest och prestation väldigt olika ut beroende på uppgiftens komplexitet. Om du ska springa ett lopp krävs det sannolikt höga nivåer av ångest för att det ska få en negativ inverkan på resultatet. Men ska du framföra ett avancerat pianostycke kan det räcka med mindre ångest för att du ska komma av dig, såvida du inte är väl förberedd. Generellt sett verkar det dock som att det är bättre med lite ångest än ingen – åtminstone när det gäller prestationsnivå.

Andra studier visar på vikten av att kunna möta sina negativa känslor och upplevelser. George Bonanno, psykologiforskare vid Columbia university i USA, har i sin forskning fokuserat på vad det är som gör att en och samma händelse kan göra vissa människor traumatiserade medan andra lättare kan skaka av sig den. En avgörande faktor tycks vara det han kallar för ett flexibelt förhållningssätt till ångest och jobbiga upplevelser. De som lyckas möta sin ångest med en attityd av optimism, utmaning och självsäkerhet tenderar att inte bara uppleva sig uthärda den utan också gynnas av den och har lättare för att uppleva en känsla av vördnad och äventyr i livet. Men de som ryggar undan från de negativa känslorna, undviker eller till varje pris försöker skjuta bort dem, riskerar i stället att bara känna sig mer begränsade och ansatta av dem.

En av de svenska frontfigurerna för den existentiella psykoterapitraditionen är Elisabeth Serrander, existentiell psykoterapeut och psykolog samt ordförande för Sept, Sällskapet för existentiell psykoterapi. Även hon ser ett stort värde i ångesten.

– Ångest är en stämning som, precis som andra stämningar, inte direkt har något uttalat fokus men är en del av vår existens. Den berättar för oss hur vi är situerade i tillvaron, hur vi lever och var vi befinner oss.

Ångesten fungerar därmed ungefär som en kompass som visar, mer eller mindre tydligt, i vilken riktning vi behöver röra oss för att leva i enlighet med våra inre övertygelser och värderingar. Därför är det ofta värdefullt att utforska ångesten, möta den och undersöka var den kommer ifrån och vad den säger oss, menar Elisabeth Serrander. Hon berättar att det första steget inom den existentiella psykoterapin är att ta reda på mer om den ångest som klienten upplever. Vad tänker klienten själv om sin ångest? I vilka situationer uppstår den?  På vilket sätt yttrar den sig? Vilka känslor döljs i ångesten och hur ska vi förstå dem i relation till klientens nuvarande situation?

Ångesten kan vara ett tecken på att någonting du har gjort eller planerar att göra inte är förenligt med dina värderingar, vilket ibland kan kräva lite grävande för att kunna gå till botten med. Ta följande scenario som exempel: Du har sagt upp dig från ett jobb du länge velat komma bort från och skrivit på ett avtal för ett nytt med högre befattning och bättre lön. Strax efteråt märker du en groende ångest. Till en början verkar det
ologiskt att du skulle ha ångest över detta – du är trots allt trött på ditt förra jobb, och det nya tycks av allt att döma hjälpa dig vidare i karriären. Men efter att ha reflekterat över situationen förstår du att du har gått emot dina egna värderingar. Det nya jobbet har visserligen en högre status än det förra, är bättre i många andras ögon, men du inser att det egentligen inte är rätt för dig eftersom arbetsuppgifterna skiljer sig från det du brinner för och som lockade dig till yrket i första taget.

I andra situationer kan det tvärtom vara lönt att trotsa ångesten och göra just det som den varnar oss för att göra. Om du till exempel inför en muntlig presentation känner paniken smyga sig på så har du visserligen möjligheten att ställa in presentationen eller anmäla dig sjuk. Men om du vill kunna se dig själv som en person som är duktig på och kanske till och med tycker om att prata inför andra så behöver du skrida till handling – ta reda på vilka rädslor ångesten bottnar i och trotsa dem. I utforskandet av ångestkänslan kan det bli tydligare och mer begripligt vad som behöver tas itu med i form av handlingar. Därför gäller det att inte vara för snabb med att försöka bli av med ångesten, ta till mediciner eller distraktioner, eftersom man då kan gå miste om viktiga insikter, menar Elisabeth Serrander.

Men att omfamna ångesten kan förstås vara lättare sagt än gjort. All ångest är inte av godo, vilket de som lider av generaliserat ångestsyndrom eller svåra fobier kan vittna om. Ibland är ångesten så överväldigande att den blir lamslående utan att erbjuda vare sig insikter eller vägledning. Ångesten kan börja begränsa en i vardagen, hindra en från att fungera normalt i tillvaron, och då är det läge att fundera över att söka professionell hjälp. Då handlar det inte längre om någon livsförhöjande ångest.

– Den här sortens destruktiv ångest leder till det som jag kallar för ett polariserat sinne, vilket innebär att man blir fixerad vid ett enda perspektiv av sin tillvaro. Denna form av ångest innebär bara obehag och fasa, säger Kirk Schneider.

Men både Kirk Schneider och Elisabeth Serrander är ense om att vi lever i en tid och ett samhälle där lidandet står lågt i kurs. Det är vanligt att missförstå det som att ångesten eller lidandet skulle tyda på att man på något sätt är en dålig person, att det är något fel på en eller att ett gott liv förutsätter en frånvaro från lidandet. Men det gäller att komma ihåg att lidandet är en normal och ofrånkomlig del av vår existens, och det finns mycket att vinna på att våga ställa sig de stora och obekväma frågorna om hur ens liv bäst kan levas.

– Inom existensfilosofin betraktas lycka och lidande på samma sätt, de är värdeneutrala och går hand i hand. Eftersom människan såväl som världen är i ständig förändring så måste vi också ständigt uppfinna världen och vår tillvaro på nytt, vilket förstås också medför ångest, säger Elisabeth Serrander.

– Som min gamla mentor och vän Rollo May sa så vackert: ”Frihet och ångest är två sidor av samma mynt.” Det är väldigt svårt att leva ett dynamiskt och mänskligt liv utan att ibland bära ett uns av ångest, såvida man inte är okej med att leva som en tyrann eller, kanske ännu värre, en robot, säger Kirk Schneider.