”Trauma utmanar vår empati”

Författaren och journalisten Marie Lok Björk är författare till den historiska romanen Kunde jag följa dig bort. Den tar avstamp vid andra världskrigets slut då 600 kvinnor från Europas koncentrationsläger anlände till Sigtuna genom räddningsaktionen Vita båtarna. De flesta var svårt sjuka och traumatiserade. Ändå utsattes de för åtgärder som idag framstår som psykiskt skadliga.

– Man satte upp taggtrådsstängsel kring sjukhusen. Svenskarna tänkte att det var ett skydd mot smitta och nyfikna personer. Men för kvinnorna blev det en förlängning av lägret de just lämnat, säger Marie Lok Björk.

Idag vet man att starka sinnesintryck kan utlösa posttraumatiska minnen. Men PTSD-begreppet fanns inte på 1940-talet.

– Ingen förstod vad som hände i de här kvinnornas psyken, och okunskap kan skapa ytterligare trauma, trots goda intentioner

I Sigtuna anmälde sig hundratals personer som sjukvårdspersonal, samariter och volontärer.

– Här framträder en psykologisk dubbelhet som är högst relevant även idag: rädslan för det okända, men också kraften i empatin, säger Marie Lok Björk, som under arbetet med boken påverkades starkt av parallellerna till samtiden. 

– Det är andra länder, andra ledare, men tänket är ofta detsamma. Det både skrämmer mig och gör att jag känner att jag kan bidra genom att skriva. Att skriva historiska romaner blir därmed en psykologisk handling; genom att förstå hur man resonerade då, kan vi reflektera över vår egen samtid.

Vad har du lärt dig?

– Det jag har lärt mig är att ett trauma inte bara är ett individuellt sår, det är också något som utmanar vår kollektiva empati. När vi lär oss om hur de här överlevarna blev bemötta 1945, kan vi också bättre förstå vår egen tids flyktingar – och varför det fortfarande är livsviktigt att möta dem med respekt, kunskap och medmänsklighet.

***

Läs även: ”Tystnaden kan bli livsfarlig”

Läs även: ”Jag har känt mig väldigt ensam”