”Jag har känt mig väldigt ensam”

Aktuell med en bok om att vara npf-förälder med egen dianos.

Text:

Bild: Anna Hållams

Det finns många handböcker om hur du som npf-förälder får vardagen att fungera, pusslet att gå ihop och hur du pratar med skolan och så. Men jag hittade ingen som handlar om alla tankar och känslor som sorg, skam, skuld och avundsjuka som man kan uppleva när man är förälder till ett barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Det säger Anna Hegestrand, som ville dela med sig av sin berättelse och sina erfarenheter till föräldrar som befinner sig i en liknande situation. I boken Mamma i motvind – scener ur ett npf-föräldraskap (Bazar förlag), skriver hon öppet och ärligt om vad det innebär att vara förälder till ett barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och själv ha en sådan diagnos. När Anna kraschar av ren utmattning ställs hon inför ett val. Överleva eller börja leva?

– En av de viktigaste sakerna jag ville säga med den här boken var att alla föräldraskap inte sker på samma villkor, vi alla är olika. Alla föräldrar har inte samma förutsättningar, det beror så mycket på vilket barn du får, men också på vem du själv är.

– Jag har känt mig väldigt ensam och jag vet att jag delar det med många andra. Om man som jag är förälder med adhd och samtidigt har barn med omfattande behov av stöd på grund av diagnoser så har man ganska risiga förutsättningar.

Anna menar att man måste acceptera att man aldrig kommer kunna leva ett hållbart, välmående liv om man ska pressa sig in i en slags norm.

– Som npf-förälder behöver man vara obekväm och jobba med att sätta gränser för sig och sitt barn, och samtidigt vara stark för att orka kämpa för att barnet ska få de rättigheter som det förtjänar, både i skola och vård.

Vad har du lärt dig?

– Jag har fått mycket mer förståelse för hur olika vi individer fungerar och med det blivit mindre dömande som person. Detta har också gjort mig mer nyfiken på varför man agerar som man gör istället för att bara ifrågasätta, vilket fått mig att utvecklas som människa på ett sätt jag inte trodde var möjligt.

***