”Jag hade inte klarat det utan mamma”

Bild: Julia Lindemalm
Utan sitt benhårda psyke hade hon troligen varit död i dag. Nu kommer berättelsen om Fadumo Hasans resa till Sverige. Boken, skriven tillsammans med journalisten Hanna Welin, skildrar flykten från al-Shabaab i Somalia och den dramatiska resan till Sverige när hon bara var 13 år gammal.
På andra sidan skärmen sitter Fadumo, som valt att vara anonym och som egentligen heter något annat, och berättar om vad flykten inneburit för henne.
– Jag kunde inte lita på någon annan än mig själv. Så för att orka med den ständiga stressen hade jag ett mantra i huvudet: överleva, överleva, överleva och släpp inte taget, liksom. Jag var i en sån bubbla i huvudet hela tiden.
Boken Rädda dig själv (Volante) beskriver Fadumos flykt. Samtidigt är det en skildring av en ung kvinnas vilja att överleva och att få vara fri. Under nästan två års tid träffades Fadumo och Hanna varje vecka för att gå igenom Fadumos berättelse och skriva ner den tillsammans.
– Varje gång man pratar om det slungas man tillbaka, ibland minns man mer, ibland mindre. Vissa minnen som flutit upp till ytan i efterhand har varit fruktansvärda att genomlida igen, det blev som ett pussel, säger Fadumo Hasan.
Hon bodde med sin familj i Somalias huvudstad Mogadishu. Det var en trygg tillvaro i ett liberalt hem. Starkast var bandet till mamman. Uppväxten och den fina relationen till sin mamma formade Fadumo till att bli både självständig och frispråkig.
Men dagen kom då islamisterna i al-Shabaab bestämde sig för att tysta henne. Efter en rad dramatiska händelser fann hon sig själv på rymmen. 13 år gammal, ensam och mitt i Saharaöknen tvingades Fadumo till insikten att hon inte längre kunde lita på någon annan än sig själv. Där och då tänkte hon: ”Det här ska jag klara.”
Sju månader senare hade hon lyckats ta sig till Malmö C.
Vad har du lärt dig?
– Att när jag var yngre utgick jag alltid från att de flesta människor ville väl. Jag hade en stark tilltro till andra människor. Det är en sak hos mig som verkligen har förändrats i grunden. Till och med här i Sverige är jag ofta misstänksam mot folk i början, innan jag lärt känna dem.
Trots allt det inneburit för Fadumo att väcka smärtsamma minnen till liv kände hon ändå ett slags förlösning när boken färdigställdes.
– Efter att ha grävt upp minnen under alla intervjuer, och varit i dem igen, var det som att när boken väl var färdig var jag på ett sätt klar. Men utan mammas stöd hade jag aldrig klarat det. Hon bor i ett annat land, men är fortfarande viktigast i mitt liv och betyder allt, avslutar Fadumo.