Anna Kåver vill få oss att dansa mjukt med tillvaron

I Modern Psykologi 6/2020 kan du läsa ett bearbetat utdrag ur Anna Kåvers bok Dansa mjukt medtillvaron: Om mening, mod och möjligheter. Foto: Stewen Quigley.

Tidigare har psykologen och psykoterapeuten Anna Kåver skrivit böcker som Att leva ett liv, inte vinna ett krig, Himmel, helvete och allt däremellan, Tillsammans (med Åsa Nilsonne) och Oro: Att leva med tillvarons ovisshet. Hon är även en av dem som introducerade den dialektiska beteendeterapin i Sverige. Det är en mindfulnessbaserad kbt-variant som visat sig framgångsrik inte minst i behandling av emotionellt instabila patienter. I sin nya bok, Dansa mjukt med tillvaron: Om mening, mod och möjligheter (Natur & Kultur) vill hon fokusera på det som får oss att må psykiskt bra.
– Jag har jobbat i psykiatrin i över 40 år och har fått speciellt färgade glasögon för det psykiska lidandet. Samtidigt som jag har träffat så många patienter som haft det svårt och varit skadade så har jag också sett att de har otroliga styrkor och resurser. Det tragiska är att man måste fokusera på deras problem, av begripliga själ, det är inte konstigt. Men så glöms det andra bort, att se patienternas resurser och styrkor. Det tror jag är en av många framkomliga vägar för att hjälpa patienterna, att betona vad de kan, är bra på och njuter av, på samma sätt som man fokuserar på panikångesten, ätstörningen eller vad det är. Min tanke var att skriva en bok om att även den psykiska hälsan finns där.
– Om jag summerar mina erfarenheter från psykoterapi och mina privata erfarenheter: Vad kan vara en essens av vad vi behöver för att leva ett bra liv? Jag ville skriva en bok som andades optimism och peppning. Men det är ingen självhjälpsbok. Den innehåller inga råd och övningar utan mer tankar att reflektera över.

Vad menar du med att dansa mjukt med tillvaron?
– Mitt budskap handlar om förmågan att röra sig mellan ytterligheter, på det här kontinuumet mellan sjukt och friskt, från något statiskt, låst, ångestladdat och skadat över till det som fungerar och är helt. Den inre rörligheten handlar om att acceptera att man hamnar i det svåra, i smärta och lidande, men har förmågan att röra sig mot det som inte är det. Det handlar också om att vara flexibel mot kontexten. Oavsett vad vi tycker om sammanhanget vi befinner oss i så handlar det om att hitta ett förhållningssätt och att hitta det som fungerar och känns bra, vare sig kontexten är motig eller lätt. Rörelse är ett viktigt tema för att ha förmågan att stå ut med ett svårt läge och inse att man har en kapacitet att ta sig bort från det.
– Jag tror alltså att man dansar med sin omgivning. Livet kan vara som rock’n’roll men också som att man inte har lust att dansa. Tillvaron finns och vi måste hantera den. Den inre rörligheten är viktig. Det är det man ägnar sig åt i psykoterapi, att öka patientens flexibilitet. Att hantera det svåra med att livet är både och, att man samtidigt kan vara stark och svag, sjuk och frisk.

Det är mycket filosofi – vad lockar dig där?
– Jag har alltid jobbat med den så kallade evidensbaserade psykoterapin, som baseras på det vi vetenskapligt ser ger  effekter. Men vid sidan av det är det mycket i levandet som vi inte kan förstå eller föra i bevis på det sättet. Där kommer filosofin in och hjälper oss och bekräftar oss i den här omöjliga ekvationen. Mycket i livet är ett stort frågetecken för oss och jag tror att filosofiska resonemang kan hjälpa oss att förstå att det är svårt att hitta meningen och vad livet går ut på. Man måste ta fram de här storfrågorna, som jag kallar det för. Också för att exponera oss för att det inte alltid finns svar och smarta övningar för att lägga allting till rätta. Filosofin belyser också tydligt ett humanistiskt perspektiv.

Är det den existentialistiska filosofin som lockar dig mest?
– Jag tycker att den är intressant. Bland annat för hur den talar om frihet – att vi är utkastade i livet med vissa givna premisser samtidigt som vi har en stor frihet att välja. Vi kan välja våra liv men friheten att välja skapar mycket ångest. Som Kirkegaard skriver, att vi har ansvar och tvingas till avgörande val livet genom, utan att känna till konsekvenserna. Den stressen  kan jag känna igen, både hos mig själv och hos mina patienter.

Vad har coronakrisen lärt dig som psykolog och psykoterapeut?
– Den har förstärkt vissa saker som har varit tydliga för mig redan innan. Det är det här med att leva med ovissheten och vad det gör med oss människor och att vi är så olika rustade att klara bristen på kontroll, att inte kunna beställa sin framtid och kontrollera den. Den oron har jag stött på redan innan, men nu har den blivit ”normal”, något  som vi alla delar. Jag kan tänka mig att vissa patienter känner sig bekräftade i att den här ovissheten lyfts fram och att man inte är ensam om att känna den.
– Men det är många patienter som mådde dåligt innan och mår ännu sämre nu. Och det är kanske mer förväntat.
– Coronakrisen har också lärt mig vilka krafter vi har att hjälpa varandra och trösta varandra. Det är kanske nytt. Det gäller också vår kreativitet, att hitta en vardag som är möjlig och till och med lite kul och imponerande mitt i allt elände.  
– Det är fint att se att man också börjar reflektera över sitt liv, över prioriteringar och vad som är viktigt. Man får tid att vara med sig själv och sina tankar. Jag tycker att det är både och. Det är inte bara elände, det finns också lite positiva aspekter på läget.

I Modern Psykologi 6/2020 kan du läsa ett bearbetat utdrag ur Anna Kåvers bok Dansa mjukt med tillvaron: Om mening, mod och möjligheterPrenumerera | Lösnummer | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | 

1 kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s