Kontroversiellt om fotboll?

28-35-Hjärnboll-utdrag2
Artikeln som skapat debatt skrevs av forskarna Predrag Petrovic och Torbjörn Vestberg tillsammans med journalisten Thomas Lerner.

Artikeln Spelarnas okända intelligens i Modern Psykologi 5/2018 har väckt debatt. 

DEBATT. Vi noterade i Modern Psykologi 5/2018 en artikel om fotboll och hjärnan, Spelarnas okända intelligens. För att nyansera bilden tänkte vi upplysa om att de slutsatser som dras i artikeln (och artikelförfattarnas bok Hjärnboll) är kontroversiella och rimmar illa med modern idrottsrelaterad forskning. Boken och de bakomliggande två forskningsartiklarna har fått kritik av såväl forskare som praktiker på fältet.

Ett stort problem är att man drar så stora och säkra växlar på, och går ut så aggressivt i media med, så små och preliminära studier med så många potentiella felkällor i ryggen. Resultatet blir märkligt, både vetenskapligt och praktiskt, vilket bland annat har lett till att man inom Svenska fotbollförbundet avvisat samarbete och uppmanat till försiktighet.

Försvaret från författarna, att fler studier än deras egna visar samma sak, utgör inget stöd i sammanhanget då merparten av dessa studier även delar samma typ av designmässiga svagheter som författarnas. Kopplat specifikt till artikeln i Modern Psykologi finns det till exempel inget stöd i deras artiklar för de slutsatser som dras kring matchning av exekutiva profiler och position på plan. Detta drivs av spekulationer, inte av deras data, och är högst orimligt om man bara snabbt betänker hur fotboll och spelare fungerar i dag. Anekdoter har inget bevisvärde och det blir därför även problematiskt när man blandar anekdotisk bevisföring med små studier som inte stöder de slutsatser man drar för att driva sin främsta huvudtes: att exekutiv funktion är en glömd men central faktor för idrottsprestation. Slutsatserna att exekutiv funktion skulle ha så avgörande roll för fotbollsprestation som beskrivs stöds varken i den ledande kunskap vi har från fältet i dag eller från författarnas egna studier. Med tanke på hur komplext prestation inom idrott är, ter sig detta extrema fokus enbart på en av många viktiga faktorer – exekutiv funktion – väldigt snävt.  Dessutom leder resonemanget till en återvändsgränd rent praktiskt.

En mer sannolik förklaring till deras fynd – att spelare på högre nivå har högre exekutiv funktion än spelare på lägre nivå – är att fysisk aktivitet bidrar till förbättrad exekutiv funktion (det finns det där-emot mycket tillförlitlig forskning på). Och då bättre spelare sannolikt har tränat och rört på sig mer än de på lägre nivå är det rimligt att anta att detta ligger bakom sambandet, snarare än att det finns en selektion in i vissa positioner.

Ny forskning på området behövs. Men när den som här kännetecknas av små studier med många felkällor, slarviga slutsatser och spekulationer liknar det mer sensationsjakt, och riskerar att skapa förvirring snarare än ny kunskap. Det är lätt att bli hänförd och bländad av nya rön kring samband mellan hjärnan och fotboll; det låter onekligen spännande, inte minst när det kommer från hjärnforskare från ett universitet som
Karolinska institutet. Att tappa det kritiska förhållningssättet vinner dock ingen på, varken journalister, forskare eller personer inom fotbollen.

– Magnus Lindwall, Göteborgs universitet, Johan Fallby, idrotts-psy-ko-logisk rådgivare, Andreas Ivarsson, Halmstad högskola, Henrik Gustafsson, Karlstad universitet, Bo Molander, Umeå universitet


PREDRAG PETROVIC SVARAR. Texten i Modern Psykologi är hämtad ur boken Hjärnboll (Natur & Kultur 2018) som lägger fram den hypotes jag och mina medförfattare har vad gäller rollen för kognition inom fotboll. Vår beskrivning vilar på tre ben: neuropsykologi, kognitiv neurovetenskap och experimentella studier.

Neuropsykologi är läran om de relationer som finns mellan hjärnans prestanda och det beteende som en individ uppvisar. Neuropsykologin har en väl etablerad plats i den kliniska vården. Utifrån testning av olika kognitiva funktioner predicerar neuropsykologer beteende hos patienter och friska. Det finns ingen principiell skillnad mellan att förutse beteende i vardagen och på fotbolls-planen. Det är just detta vi har gjort i boken Hjärnboll. Kognitiv neurovetenskap kompletterar neuropsykologin genom att fokusera på den underliggande hjärnfunktionen.

Magnus Lindwall och den ”idrottspsykologiske rådgivaren” Johan Fallby har gjort sig lustiga över de termer som används för olika neuropsykologiska egenskaper (i SR-programmet Fotbollsarena). Dessa termer är dock väl etablerade och mäter kapaciteten i specifika kognitiva processer som gör att vi kvickt kan anpassa oss och skapa kreativa beteenden i en snabbt föränderlig miljö (såsom i fotboll). Deras kommentarer visar på okunskap inom de kärnämnen som direkt relaterar till spelintelligens. Vi menar att det inte går att förstå spelintelligens utan kunskap i neuropsykologi och kognitiv neurovetenskap. Det leder till en ”black box-appro-ach” där man väljer att vara blind inför den stora kunskap som redan finns och kan förklara hur kognition relaterar till beteende vid bollsport.

De experimentella studier som vi och andra har utfört är viktiga men utgör endast det tredje benet som vår modell stödjer sig på. Dessa studier har visat att elitspelare har betydligt bättre utvecklade exekutiva funktioner än medel i populationen samt att man kan förutse hur bra en spelare kommer att vara utifrån deras testresultat. I sin tidigare kritik hävdade Magnus Lindwall att allt vi för fram är baserat på våra två små studier – vilket var en osanning, eftersom ett femtontal studier kunnat reproducera våra generella fynd.  Magnus Lindwall hävdar nu i stället att alla andra studier också är små och dåligt utförda – vilket de tiotal forskarteam runtom i världen som utfört dem inte håller med om. Flertalet studier är, tvärtemot vad Magnus Lindwall och hans medförfattare hävdar, stora för att vara experimentella studier. Resultat i mindre studier är inte heller mindre signifikanta på grund av deras storlek. Problemet med små studier är snarare att de inte är tillräckligt sensitiva för att även hitta skillnader som är mindre uttalade. När det gäller vår hypotes kring hur skillnader i kognitiv profil relaterat till olika positioner har vi utgått från neuropsykologi och kognitiv neurovetenskap, men också utifrån icke-publicerade experimentella data. Vidare har studier påvisat skillnader i kognitiv profil mellan olika positioner inom andra bollsporter.

Magnus Lindwall och hans medförfattare hävdar att effekterna vi ser mer troligt härrör från fysisk träning än att det speglar att exekutiva funktioner har en viktig del i fotbollsframgång. Även om en kognitiv kapacitet kan förbättras vid träning är den uppmätta effektstorleken cirka tio gånger mindre i jämförelse med de stora skillnader mellan elitspelare i bollsporter och kontroller som vi och andra observerat. Dessutom är det visat att bollsport är förenat med signifikant bättre exekutiva funktioner än annan sport, trots liknande grad av fysisk träning.

Vi anser att neuropsykologi och kognitiv neurovetenskap behövs för att förstå och utveckla den moderna fotbollen. Men då måste man acceptera dess relevans och vara kunnig inom området. Vår forskning har, tvärtemot vad som står i kritiken, stöd av ledande personer inom svensk och internationell fotboll.

– Predrag Petrovic, specialistläkare i psykiatri och docent vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet

Artikeln Spelarnas okända intelligens publicerades i Modern Psykologi 5/2018 och den här debatten publicerades först i Modern Psykologi 7/2018: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera


Annons:
Prenumerera


 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s