Sex steg mot syskonsämja

 

Siblings

Liv Svirskys artikel om syskonsämja publicerades först i Modern Psykologi 2/2017. Illustration: Graham Samuels.

Här är psykologen Liv Svirskys bästa tips för att få barnen att bli sams med hjälp av kbt.

För de allra flesta är syskonrelationen den längsta relation man har i livet och sitt syskon är den person i familjen som de allra flesta tillbringar mest tid tillsammans med. Vissa vittnar om en mycket nära relation som medför trygghet, delade erfarenheter och en gemensam utgångspunkt för resten av livet. Andra har en mer komplicerad relation som varit kantad av konkurrens, osämja, orättvisor och olikheter. Som förälder finns det mycket du kan göra för att främja den förstnämnda typen av relation. Här följer några tips som hjälper dig som förälder att hantera konflikter mellan dina barn, samt förslag på hur du lägger grunden till en nära och god syskonrelation.

1. Kartlägg bråken. Visste du att man sett att syskon i förskoleåldern bråkar i snitt sex gånger i timmen? Ju närmare barnen är i ålder, desto mer bråk. En av orsakerna är att de har samma intressen och nästan samma mognadsnivå. Syskonbråk är inte per definition något negativt. Faktum är att syskon hjälper varandra att träna på sociala färdigheter som turtagning och att hantera konflikter. Vanliga problem som många föräldrar kan känna igen hos sina barn är verbala bråk, slagsmål och avundsjuka.

För att få en förståelse för vilka problem som kan finnas i just er familj är en bra start att mäta hur ofta och vad dina barn bråkar om. När du har undersökt problemets utsträckning i några dagar kommer du att vara mer förberedd på att försöka ändra det.

2. Identifiera de beteenden du vill se mer av. Ett sätt att stärka relationen mellan syskon är att markera vilka beteenden du gärna ser. Våra beteenden styrs i stor utsträckning av deras konsekvenser. Beteenden som uppmärksammas eller leder till någon form av belöning eller positivt resultat kommer sannolikt att upprepas. Beteenden som kan vara bra att uppmärksamma och förstärka kan bland annat vara att be vuxna om hjälp när de inte löser konflikter själva eller att vara ett stöd för varandra.

Välj ut ett par beteenden som du vill arbeta med tillsammans med dina barn. Ett tips som jag ofta ger till föräldrar är att försöka vara så konkreta som möjligt. Det blir svårt att uppmuntra känslor som att ”vara glad” eller ”ha kul”. I stället kan du fokusera på aktiviteter som återspeglar känslorna, exempelvis ”dansa med din bror”.

3. Träna barnet i att uttrycka känslor. Ytterligare strategier för att stärka barnens relationer till varandra är att tydliggöra för dem att det är okej att känna alla känslor. Även vuxna kan ha problem med att reglera sina känslor och att uttrycka dem på ett lämpligt sätt – nog har du eller någon i din omgivning fått ett känsloutbrott någon gång? Tänk då hur svårt det kan vara för barn som precis börjat lära sig detta!

Du som förälder kan hjälpa ditt barn att lära sig detta bara genom att visa positiva exempel på hur man gör. Ditt ena barn kanske skriker ”jag hatar honom!” och pekar på sin bror. Din första reaktion är att säga: ”Nej! Så där säger man inte!” En mer lämplig reaktion kan dock vara att kontrollerat säga: ”Jag hör att du är jättearg, vad gjorde han som gjorde dig så arg?” På så sätt har du bekräftat barnets känsla och samtidigt lett in barnet på spåret att prata om saken i stället för att säga något elakt.

4. Öva på att se varandras perspektiv. Förutom att öva sig på att uttrycka känslor är det också viktigt att hjälpa barnet att bli bättre på att ta andras perspektiv och förstå hur andra människor känner, tänker och reagerar i olika situationer. Du kan hjälpa ditt barn att ta andras perspektiv genom att ställa frågan: ”Hur tror du det kändes för honom när du sa så?” På så sätt öppnar du för ett samtal där du kan hjälpa barnet att vända och vrida på situationen och se den ur olika personers perspektiv. Det är viktigt att komma ihåg att sådana här frågor helst ska ställas när barnet känner sig tryggt, för bara då kan du få ärliga svar som kan leda er vidare i era samtal. Det är alltså inte så bra att fråga barnet om de här sakerna inför sitt syskon när de precis bråkat eller gjort något dumt. Då finns risken att barnet känner skam och inte vill berätta hur han eller hon tror att syskonet reagerade.

Andra, lite mer generella sätt att träna barns förmåga att ta andras perspektiv, är att väcka dessa frågor när ni läser böcker eller tittar på film. Du kan då ställa samma fråga om de olika personerna eller figurerna, om hur barnet tror att de kände i den beskrivna situationen.

5. Jämför inte dina barn. Som förälder är det viktigt att du undviker att jämföra barnen med varandra som ett sätt att markera tillkortakommanden. Det kan exempelvis låta så här: ”Du är si men din syster är så …” eller ”varför kan inte du … när din bror kan?”

Det är lätt hänt som förälder att man säger sådana här saker och att man därmed låser sina barn i olika roller. I mitt arbete som psykolog stöter jag ofta på roller som ”vår lilla musiker”, ”ordningsmannen”, ”ansvarstagaren”, ”slarvern” och ”hen som lever i sin egen värld”. Livet kräver mycket av oss, vilket i sig förutsätter en förmåga till flexibilitet och att kunna inta olika roller. Tala därför i stället om barnen var för sig och uppmuntra dem att prova alla roller som de har lust att prova. Även om ett barn är väldigt ”begåvat” på ett område kan även andra barn i familjen få testa det om de vill. Lås inte barnen i en viss roll.

6. Se skillnad på lek och bråk. Det kan vara bra att ha ett slags regel för när det är dags för dig som förälder att ingripa i ett syskonbråk. Det kan exempelvis vara när barnen säger elaka saker till varandra, om de verkar vara nära att börja slåss, om de förstör saker eller om de förstör för varandra. Hur du ska ingripa beror på hur intensivt och allvarligt du tycker att bråket är. Börja med att fråga barnen om de leker eller bråkar. En användbar definition av lek är att den förutsätter att båda tycker att det är skoj. I annat fall är det inte lek. Så börja med att fråga barnen vad som nu pågår. Om de svarar att de leker kan du alltid påminna dem om att en lek förutsätter att båda tycker att det är skoj. Om du får en känsla av att barnen är ärliga med att de leker kan du låta dem fortsätta. Känner du att intensiteten ökar, och därmed din oro, kanske du ändå måste ingripa. Respektera dina egna känslor här. Du kan till exempel säga: ”Ni kanske leker men jag tycker att det går för hett till så jag vill att ni hittar en annan lek.”

Liv Svirsky är legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut, handledare i kognitiv beteendeterapi, kbt, och författare. Vill du arbeta vidare rekommenderas Liv Svirskys digitala kurser i föräldraskap på utbildningssajten dailybitsof.com

Texten om syskonsämja publicerades först i Modern Psykologi 2/ 2017:
Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: