En bransch bortom kontroll

En längre version av Lotten Wiklunds artikel har publicerats i Modern Psykologi 4/2014.

En längre version av Lotten Wiklunds artikel har publicerats i Modern Psykologi 4/2014.

Healingterapeuter, diplomerade livscoacher och certifierade mindfulness­instruk­törer. Läs Lotten Wiklunds granskning av den svenska lekmannaterapin.

Alternativa terapier och kurser i personlig utveckling är en brokig men växande bransch.
Här finner många människor vägen till mentalt välbefinnande, själslig utveckling och ett bättre mående. Men det finns de som är bekymrade. För på en oreglerad marknad, där det är fritt fram att spekulera kring psykisk ohälsa, är det få som talar om negativa effekter.

Den här artikeln handlar om biverkningar, om dem som kommit till skada, om bristen på vederhäftig kunskap och om kritiken från den etablerade psykologin, skolmedicinen och myndigheterna. Modern Psykologi har tittat närmare på baksidorna av personlig utveckling.

På 1980-talet startade allmänläkaren Bengt Stern kursgården Mullingstorp. Här erbjöd han utbildningar till dem som ville komma på djupet, som ville lära sig mer om sig själva och sina relationer. Bengt hade själv upplevt svårigheter i livet. Inom skolmedicinen var man allt för rigid, ansåg han. Han ville ha ett holistiskt perspektiv och sökte sig vidare till den alternativa världen.

Bengt Stern utarbetade själv kursprogrammen, som bland annat bestod av andningsövningar, meditation och fysiska övningar som skulle symbolisera födelsen och döden. Inspirationen hämtades från vitt skilda håll, såsom 1970-talets primalterapi, den indiske gurun och sektledaren Osho, föreställningar om tidigare liv och vantolkningar av kvantfysiken, allt blandat med egna erfarenheter.

Bengt Stern dog 2002 men Mullingstorp drivs vidare i hans anda.

Enligt den egna hemsidan har omkring 5 000 personer deltagit i kurserna sedan starten 1985.
En av dem är Lars Knutsson. En gång var han känd som skaparen av klädföretaget Gul & Blå. I dag driver han gården Baravara i Dalarna. Själv är Lars Knutsson ingen terapeut, men på hans gård erbjuds bland annat kurserna Dörröppnare i olika steg, där deltagarna får hjälp att ”förflytta uppmärksamheten från hjärnan till hjärtat” och att möta sitt ”sanna jag”.

Baravara och Mullingstorp är två etablerade aktörer på en marknad där man vill hjälpa människor, både att hitta sig själva och att ta sig ur livskriser och psykisk problematik. Men runt om i Sverige finner vi även många mindre kursgårdar och enskilda terapeuter som verkar i samma anda.

Karaktäristiskt är att metoderna bygger på en mycket kreativ blandning mellan olika kunskapsfält. Inslagen av new age är starka och här finns inga motsättningar mellan mindfulness och jungianskt inspirerade teorier, mellan populariserade tolkningar av neuropsykologi och föreställningar om chakran och auror.

Gemensamt är också att alla opererar utanför den traditionella hälso- och sjukvården. Det innebär att det inte finns några samhälleliga tillsynsfunktioner eller försäkringar som täcker eventuella felbehandlingar. Mullingstorp har knutit till sig några personer med skolmedicinsk bakgrund, men merparten av terapeuterna, liksom inom den övriga så kallade lekmanna­terapin, är självbetitlade inom skilda områden som änglahealing och livscoaching.

I Sverige finns ett antal titlar som kallas legitimationsgrundade. Till dem hör psykolog, psykoterapeut och läkare. En legitimation utfärdas av Socialstyrelsen efter att man granskat att vederbörande har adekvat utbildning och kompetens. En person inom ett legitimationsgrundat yrke ska inte agera utanför sitt kompetensområde, och måste basera sitt utövande på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Den som däremot väljer att kalla sig för enbart tera­peut, som säger sig vara ”diplomerad” eller ”licensierad” i en metod, vilken som helst, är fri att agera efter eget huvud och kan behandla allehanda
psykiska åkommor.

I dag står psykisk ohälsa för 35 procent av alla sjukskrivningar och betraktas som ett allvarligt hot mot folkhälsan. Töres Theorell är professor emeritus i socialmedicin och har skrivit boken I spåren av 90-talet (Karolinska institutet university press 2006) där han analyserar utvecklingen.
– 1990-talets företagsklimat präglades av ett ökat konkurrenstänkande, hårdare avkastningskrav och inte minst ett managementtänkande som vi aldrig sett tidigare. Det statliga stödet för företagshälsovård, där man jobbade förebyggande, försvann och den offentliga vården konkurrensutsattes. Det samhälle som utvecklats sedan 1990-talet ställer allt högre krav på människor och i dag har vi ett mycket mer utpräglat tävlingsklimat, säger han.

Parallellt med den här utvecklingen ökade också intresset för alternativa och komplementära behandlingar (AKM). År 2007 gjorde Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap en kartläggning av AKM och fann då att intresset i Sverige är större än i många andra länder och att marknaden mer än fördubblats på 20 år.

Inom den alternativa vården är gränslandet mellan personlig utveckling och behandling av psykisk ohälsa stort och minerat. Modern Psykologis genomgång av ett antal alternativa terapeuter och kursarrangörer visar att begrepp som behandling och utbildning ibland används godtyckligt och synonymt. Det förekommer även stora missförstånd kring etablerad psykologi.
– Som terapeuter ser vi många gånger hur populär­psykologin och lekmannaterapin skapar en massa lidande i stället för att hjälpa, säger Dan Katz, legitimerad psykolog, aktiv i Beteendeterapeutiska föreningen.
– Jag får ofta börja mina behandlingar med att ta ur patienterna föreställningar som de fått via lekmannaterapin, som att det räcker med att ersätta negativa tankar med positiva. Så enkelt är det tyvärr inte, säger han.

Ann-Christine Hornborg, forskare i religionsvetenskap och författare till boken Coaching och lekmannaterapi: En modern väckelse? (Dialogos 2012) ser samma tendenser.
– Alternativa terapier handlar ofta om att man plockar upp element från österländsk andlighet och anpassar dem till det västerländska framgångssamhället. Man betonar starka känslor och snabba effekter, säger hon och pekar ut några återkommande tankar i dessa terapier.
– Till exempel ses ”potentialen” som något vi alla har inom oss, men den måste lockas fram med hjälp av coacher eller kurser. Det är då du kan bli fokuserad och lyckas i livet.

Ett annat viktigt inslag är tanken på autenticitet. Den kommer till uttryck genom de personliga berättelser som både klienter och behandlare delar med sig av på hemsidor, nätforum och i kursprospekt.

Så gott som alla terapeuterna på Mullingstorsps hemsida berättar att det var svårigheter i livet som fick dem att söka sig till gården och hur kurserna sedan hjälpt dem och fått dem att vilja hjälpa andra. På Baravara inleder man kurserna med att bland andra Lars Knutsson berättar om hur han drabbades av cancer, men att Baravara har hjälpt honom till ett friskare liv.
– Många inom den här branschen har själva varit utbrända, ledsna eller upplevt andra svårigheter, säger Ann-Christine Hornborg.

Men även likheter med etablerad veten­skap är viktiga för trovärdigheten. Det förekommer ofta referenser till studier eller forskare.
– Man bygger upp en look a like-verksamhet och marknadsför sina metoder som kliniskt likvärdiga eller betydligt snabbare och effektivare, säger hon.

”Det finns undersökningar som visar att en vecka på Mullingstorp kan motsvara åtta år i traditionell terapi”, står det exempelvis på Mullingstorps hemsida. Exakt vilka undersökningar dessa är förmedlas däremot inte. Återkommande är också tanken på olika energier, cellminnen och healing som ofta beskrivs i pseudovetenskapliga termer.

En alternativterapeut erbjuder exempelvis ”energibehandling som verkar i din kropps molekylära struktur och cellminne”.

Ett annat exempel på pseudovetenskap är Bengt Sterns Att må dåligt är en bra början: En bok om den obegränsade människan (Vikbolandet/Mullingstorp, olika upplagor 1994–2005). Här samlas de grundtankar som Mullingstorp delvis bygger sin verksamhet på och här kan man läsa om allt från hur cellminnen gör att vi bär med oss smärta från tidigare liv, till att plötslig spädbarnsdöd många gånger beror på föräldrarnas bristande ”självmedvetenhet” och att en viss kroppshållning antyder att individen utsatts för sexuella övergrepp. Allt detta saknar vetenskapligt stöd.

Att mindfulness genom en mängd kliniska studier i dag tagit sig in i den etablerade medicinens finrum är något som kommer väl till pass. Ofta framställs mindfulness som en metod genom vilken alla kan uppnå sina drömmar om framgång och lycka.

Som en coach skriver på sin hemsida: ”Mindfulness (medveten närvaro) börjar etableras som en avgörande faktor för framgång och välbefinnande inom fler och fler samhällsområden.” Det verkar finnas en föreställning om att det på något vis går att meditera sig till karriär och pengar.

Exempel på hur kliniskt utvecklade begrepp tas ur sitt sammanhang är coachen som erbjuder ”ACT boot camp” med hänvisning till den acceptans­fokuserade acceptance and commitment therapy, eller kursgården som arrangerar ”Extreme mindfulness boot camp”. En annan ”utbildare” bedriver enligt egen utsago ”hard core mindfulness”.

Lars Knutsson på Baravara säger till Modern Psykologi att deras verksamhet ska vara till hjälp för människor som behöver komma bort från vardagssnurr och prestationshets för att möta kärlek och värme. Men han berättar också att kurserna har blivit populära bland chefer inom näringslivet som tycker att de fungerar utmärkt som management­utbildningar.

Eller med Ann-Christine Hornborgs ord:
– I dag är new age en medkultur till business- och managementkulturen.
Men den mest graverande kritiken mot alternativa behandlingar kommer från den etablerade medicinen och går ut på att den sällan bygger på någon systematiserad kunskap och att det saknas kunskap om hur man ställer diagnoser, det vill säga tolkar symtom.

Länge ansåg man inom vården att det värsta som kunde hända vid psykologiska interventioner och terapier var att effekten uteblev. Men sedan 1990-talet har forskningen kring biverkningar ökat och i dag vet man att negativa effekter kan handla om allt från fysiska skador till psykisk ohälsa eller att patienten fabricerar falska minnen.

På Mullingstorp och Baravara, liksom hos många andra lekmannaterapeuter, menar man att traumatiska minnen och känslor kan lagras på ett väldigt konkret sätt i kroppen. Många terapier och övningar syftar därför till att dels återuppleva och dels uttrycka bortträngda känslor via kroppen, exempelvis genom olika andningsövningar.

Genom att andas djupt och kontrollerat antas personen lättare komma i kontakt med sina känslor.

Forskning visar att långsam djup andning kan leda till sänkt puls och blodtryck. Men att på ett onaturligt sätt styra sin andning så som förespråkas av många alternativ­terapeuter kan leda till komplikationer. Om man djupandas fortare än vad som dikteras av syrebehovet får man ett rustillstånd som beror på koldioxidbrist i kroppen. Om man i stället djupandas så långsamt att man inte möter sitt syrebehov får man syrebrist och ångest, förklarar Töres Theorell.
– Och att hyperventilera är inte ofarligt, säger han. Det kan skapa skräckupplevelser och i värsta fall utlösa en psykos.

Exempel på fysiskt orienterade terapier är den så kallade födelseövningen som används på Mullingstorp. Klienten hålls fast av flera personer och ska sedan ta sig loss för att på så vis återuppleva ”traumat av den egna förlossningen”.

Andra exempel är primalterapier eller skrikterapier där utövaren ska skrika ut oförlöst smärta.

Effekterna av terapier som går ut på att frammana starka känslotillstånd är dåligt kartlagda (om man jämför med exempelvis kognitiv beteendeterapi, kbt). Men den forskning som finns visar att det finns en risk för att klienten mår psykiskt sämre efteråt.

Adrienne Levy Berg är legitimerad fysionom, legitimerad psykoterapeut och har skrivit en doktorsavhandling om affektfokuserad kroppspsykoterapi.
– Det stämmer att känslorna påverkar kroppen, säger hon. När vi exempelvis blir rädda så påverkar det kroppen och det parasympatiska nervsystemet. Kroppsbaserade terapier kan vara ett sätt att lära sig uppmärksamma, tolerera och uttrycka sina känslor, säger hon innan hon påpekar att den här typen av terapier ska användas med stor försiktighet och att det är helt uteslutet att pressa på en klient.
– Det är viktigt att man har en riktig utbildning, eftersom behandlingen kan framkalla känslor och reaktioner som inte alltid är önskvärda. I värsta fall kan en person som har varit med om svåra saker bli återtraumatiserad. En känslig person riskerar att hamna i psykos eller till och med suicid, säger hon.

Otto Runmark, som i dag driver Mullingstorp, säger att man infört medicinska formulär och screeningverktyg för att sålla bort personer som inte klarar av kurserna. Dessutom har man tillgång till läkare. Men på frågan om synen på biverkningar svarar han:
– Vi använder varken några mediciner eller psyko­farmaka i processen så biverkningar förekommer självklart inte.

Lars Knutsson på Baravara säger till Modern Psykologi att de som mår allra sämst inte söker sig till dem och att Baravara aldrig stött på problem som är värre än de kunnat hantera.

Många terapeuter på Baravara och Mullingstorp är, liksom i övrigt inom den alternativa vården, utbildade på Osho RISK, ett meditations- och healingcentrum i Danmark. Osho var en indisk mystiker som även var utbildad i västerländsk filosofi och startade sekten Bhagwan, dit bland andra artisten Ted Gärdestad anslöt sig.

Tanken på att vi alla har ett inre sårat barn som måste få läka är central inom Osho, Mullingstorp och Baravara, liksom bland många livscoacher och alternativa terapeuter.

Bengt Stern skrev till exempel i sin bok Att må dåligt är en bra början att vi alla har bortträngda, förintellektuella minnen lagrade i våra celler. Minnena som är orsaken till vårt lidande kan härröra från så tidigt som befruktningsögonblicket eller till och med tidigare liv.

Därför handlar många övningar också om att söka efter undanträngda minnen.

Men ibland går det snett. Annsofie (fingerat namn) som bland annat gått kurser på Osho RISK och hos enskilda ”terapeuter” säger:
– Innan jag gick kurserna trodde jag att jag haft en bra barndom. Men alla problem sägs komma från mamma och pappa, och kurserna har inte heller erbjudit någon läkning eller några lösningar.

Nathalie (fingerat namn) som var på Baravara säger:
– Jag trodde att det var något fel på mig eftersom jag inte hittade hemskheter från min barndom som jag behövde göra upp med.

Nyare forskning visar att tanken på bortträngda minnen av exempelvis övergrepp i barndomen kan handla om suggestion, som framkallar minnen som egentligen är fantasier. Falska minnen är en mycket allvarlig biverkning av en terapi, eftersom det kan leda till att oskyldiga anklagas, att familjer splittras och i värsta fall till suicid, något som bland andra den amerikanske psykologiforskaren Scott O. Lilienfeld uppmärksammat och som aktualiserats  i samband med Thomas Quick-fallet i Sverige.

När kursverksamheterna på Baravara och Mullingstorp, liksom andra mindre men liknande verksamheter, granskas av andra medier så dyker ordet terapisekt upp emellanåt.

Både Mullingstorp eller Baravara bygger på frivillighet, på Mullingstorp har man till och med möjlighet att lämna och få pengarna tillbaka om man inte är nöjd. Men Annsofie, som hamnade i händerna på en fristående ”terapeut”, som tidigare varit verksam på Mullingstorp och gått kurser på Baravara, menar att hon blev indragen i en sektliknande verksamhet kring mannen.
– Han hade ett antal kvinnor som bodde hos honom och som hjälpte honom på hans gård gratis som en sorts terapi. Jag hade periodvis ett sexuellt förhållande med honom och jag tror att de andra tjejerna också hade det.

Att många terapeuter är utbildade på olika Oshocenter runt om i världen väcker en hel del frågor. Psykologen Håkan Järvå, redaktör för boken Sektsjuka: Bakgrund, uppbrott och behandling (Studentlitteratur 2009) och som arbetar med sektavhoppare, menar att det finns inslag som man bör vara vaksam på.
– Många dras in i rörelserna genom att de går från att vara klient till att vara terapeut. I vissa fall förekommer det att människor lämnar sina familjerelationer, bryter med sin bakgrund och kanske byter namn. Man ägnar sig åt love bombing, att överösa någon med kärlek för att skapa förtroende och få tillvaron utanför att framstå som hård och kärlekslös. Man skapar en miljö där människor blir väldigt påverkbara för manipulation.

Detta stämmer delvis in på Baravara.
– På slutet uppmanade man deltagarna att åka hem, men inte att göra några radikala förändringar i sina liv, inte bryta upp eller ta några drastiska beslut, säger Nathalie om Baravara.
– Däremot uppmanades vi att hålla kontakten inom gruppen. Men många var helt desperata när de kom hem, kände att ingen förstod dem och kunde inte tänka på något annat än hur de skulle kunna åka tillbaka, säger hon.

Enligt Gerhard Andersson, professor i klinisk psykologi vid Linköpings universitet, som forskat på effekterna av olika terapiformer, är ett uttalat mål med många alternativa terapier, framför allt de kropps- och upplevelsebaserade, att bryta ner murar. Men det här kan också bli ett integritetsövergrepp.
– I händerna på en person som inte kan upprätthålla gränser kan en kroppspsyko­terapi eller en terapi som handlar om att leva ut sina känslor, skrika eller gråta bli ett övergrepp.
– Många gånger vet man inte i förväg vad man ger sig in på och efteråt skäms man, säger Gerhard Andersson.

Det är något som stämmer överens med Nathalies erfarenhet av Baravara.
– När jag träffade kursmedlemmar efteråt kunde jag skämmas för att de sett mig gråta och bete mig. Det här var ju personer som jag senare kunde stöta på i mitt arbetsliv eller på gatan, säger hon.

Johanna (fingerat namn), som gick en kurs på Mullingstorp under den tid Bengt Stern drev verksamheten, berättar om den första övningen hon gjorde på kursen.
– Man skulle stå bakåtlutad och trycka in händerna mot skinkorna och vråla rakt ut. Då kom kursledaren och nöp mig i underlivet och sa att jag hade utstående blygdläppar, och att det tydde på att jag blivit utsatt för incest. Det kändes som ett övergrepp, samtidigt som jag trodde att jag var en dålig människa för att jag tyckte att det var äckligt, det han gjorde.

Modern Psykologi har gått igenom åtskilligt material som rör alternativ terapi, och bristen på ett kritiskt förhållningssätt till den egna verksamheten är påtaglig.

”Eventuella psykiska och kroppsliga symptom minskar i betydande omfattning under kurserna. Ofta försvinner besvären helt”, skriver Mullingstorp på sin hemsida. ”Jag kan rädda liv”, berättar en livscoach ogenerat på sin hemsida.

Att det är bedrägligt och oetiskt att utge sig för att kunna bota utan att det finns verkliga belägg, anser alla från den etablerade vården som Modern Psykologi varit i kontakt med inför den här artikeln. Att terapeuterna och kursarrangörerna själva upplever att ”så gott som alla” eller ”de flesta” blir hjälpta och att det ”aldrig förekommit problem” leder heller inget i bevis.
– Vårt mående går i vågor. Människor som mår dåligt kommer i de allra flesta fall att må bättre med tiden, med eller utan terapi eller en kurs, påpekar Dan Katz.

Han får medhåll av Knut Sandell, chef på Socialstyrelsens enhet för kunskapsutveckling.
– Den som söker sig till någon form av utbildning eller kurs och som är i behov av personlig utveckling har rimligtvis ett behov av att må bättre. Inom den etablerade, evidensbaserade medicinen använder man sig av kontrollgrupper, som inte får behandling, för att ta reda på vilken effekt en intervention har.

Han är kritisk till att de alternativa instituten erbjuder kurser som sällan är varudeklarerade och där organisatörerna inte kan berätta hur och varför en terapi eller kurs är verksam. Men Lars Knutsson på Baravara tycker inte att det gäller för Baravara.
– Det är ingen poäng med att berätta vad kurserna innehåller eftersom det handlar om upplevelser. Våra kurser handlar om att förflytta sin uppmärksamhet från hjärnan till hjärtat och att låta kroppen vara med.

Åsa Nilsonne är professor i medicinsk psykologi och påpekar vikten av att i förväg informera om vad man kan förvänta sig som klient eller patient.
– Jag tror på upplysning, så som vi försöker arbeta inom den moderna psykiatrin. Får man inte i förväg reda på vad kursen innehåller och hur kursledaren arbetar ska man inte gå den, säger Åsa Nilsonne, som är kritisk till att många inom den alternativa vården utger sig för att ge behandling.
– Alternativ terapi kan du gå i om du är fullt frisk, men en olegitimerad terapeut varken kan eller får lov att ställa diagnos. Inom det här fältet kör man som regel en metod rakt över, och risken finns att klienten får en felaktig behandling med negativa biverkningar som följd, säger hon.

Samtidigt kan det vara svårt att bortse från alla de vittnesmål som finns, inte minst på nätet, från personer som lovordar olika behandlingar på varierande avstånd från skolmedicinen och den etablerade vården.

Professor Gerhard Andersson tycker inte heller att man utan vidare kan avfärda alla alternativa terapiformer som enbart av ondo. Men marknaden måste granskas hårdare, menar han.
– Det behövs tydligare varudeklarationer för konsumenterna, och man måste ta reda på vad det finns för risker.
Lotten Wiklund är frilansjournalist. En längre version av den här artikeln finns i Modern Psykologi 4/2014: Pappersutgåva | För dator/läsplatta/smartphone.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: