Vi måste prata om klimakteriet

Du vaknar tidigt varje morgon och kan inte somna om. På jobbmötet får du vallningar och svettas så mycket att du får svettringar under armarna. Du tappar ord, glömmer bort vad du just var på väg att göra och är trött på ett sätt som gör att du har svårt att fokusera. Samtidigt ska du sköta jobb och vardag, och har kanske barn som fortfarande bor hemma.

Sju av tio kvinnor drabbas av klimakteriebesvär som värmevallningar, svettningar, sömnproblem, men även symtom som trötthet, humörsvängningar, oro och ångest är vanligt. En tredjedel får så stora problem att de behöver söka vård för sina besvär.

Men trots att antalet kvinnor som drabbas är stort, vittnar många om att det är svårt att få hjälp och kunskapen om klimakteriet är ofta låg. Inte bara hos omgivningen utan även bland vårdpersonal.

Att det är svårt att få information om klimakteriet och dess olika faser vittnar Facebookgruppen Klimakteriekärringar om. Gruppen bildades för sex år sedan och har i dag över 13 000 medlemmar. Många av kvinnorna i gruppen beskriver att de inte längre känner igen sig själva, att de är arga, känslomässigt ur balans och inte sällan desperata och maktlösa över att inte veta hur de kan få hjälp. De vanligaste frågorna handlar om olika symtom, vilka hormoner som är bäst, hur man får tag på bioidentiskt progesteron och vart man ska vända sig.

– Ofta blir kvinnor skickade fram och tillbaka till olika mottagningar och läkare för att ingen vill ta emot klimakterieproblem. Det skiljer sig dessutom åt i olika delar av landet – en del ska gå via sin vårdcentral och andra till gyn- eller kvinnoklinik, säger Annika Mowits, som är en av kvinnorna bakom gruppen.

Hon tror att en del av orsaken till att kvinnor slussas runt är att klimakteriet inte är en sjukdom, utan tillhör kvinnors normala åldrande.

– För att kvinnor i klimakteriet ska kunna må bättre behövs tydligare riktlinjer och en jämlik vård över landet. Och det behövs ett ställe – inte flera olika – som vi kan vända oss till.

Angelica Lindén Hirschberg är professor i obstetrik och gynekologi vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa på Karolinska institutet och överläkare på Karolinska universitetssjukhuset. Hon håller med Annika Mowits om att vården är ojämlik för de många kvinnor med besvär i övergångsåldern.

– Tillgången på gynekologer norr om Uppsala är väldigt liten. Allmänläkarna gör ett viktigt jobb i norra delen av Sverige, men att det är jätte-stor skillnad när det gäller tillgång till gynekologisk vård i landet går inte att komma ifrån. Möjligheterna att kunna ta upp de här frågorna och diskutera dem med gynekolog ser olika ut, konstaterar hon.

I början av förra året presenterade Socialstyrelsen en kartläggning av vård och behandling vid klimakteriebesvär ur ett nationellt jämlikhetsperspektiv, som visade att skillnaderna är så stora att myndigheten fick i uppdrag av regeringen att göra en ytterligare mer fördjupad analys över hur tillgången till vård och behandling ser ut. Utredningen kommer även att bedöma vad kvinnor i klimakteriet behöver när det gäller råd, stöd och behandling.

De allra första tecknen på klimakteriet är ofta mensrubbningar – mensen blir oregelbunden och ofta riklig – på grund av att ägglossningen blir störd. När äggreserven börjar ta slut produceras mindre mängder av könshormonet östrogen i äggstockarna. Då kommer de klassiska symtomen med svettningar, värmevallningar och sömnstörningar.

– Man vet inte exakt vad som händer, men det vi vet är att det blir en obalans i den kroppstermostat som sitter i hypotalamus i hjärnan och reglerar vår kroppstemperatur. Något händer som gör att termostaten misstolkar signaler och helt plötsligt reagerar som om det vore jättevarmt, förklarar Marie Bixo. Hon är professor och överläkare på Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet, där hon bland annat forskar om hur olika typer av hormonpreparat påverkar kvinnor.

En liten temperaturförändring kan alltså göra att man plötsligt svettas enormt, för att sedan börjar frysa jättemycket när temperaturen blir något lägre. Regleringen ser olika ut hos olika personer. En viss ärftlighet verkar finnas, men det är fortfarande ett mysterium att alla kvinnor inte reagerar på samma sätt.

Det normala spannet för när mensen upphör bland svenska kvinnor är mellan 45 och 55 år. Enligt Marie Bixo är det förutbestämt när det sker, och har att göra med antalet äggceller i äggstockarna.

– En kvinna föds med alla sina äggceller, och det bildas inga nya. Alla har inte lika många, även om det finns ett normalspann, förklarar hon.

Ett undantag från normalspannet är PCOS (polycystiskt ovarialsyndrom) – ett hormonellt tillstånd där kvinnan har en extra stor äggreserv och därför kommer senare i klimakteriet. PCOS är också en av de vanligaste orsakerna till mensrubbning hos kvinnor i barnafödande ålder.

Att spara på sina ägg genom att äta p-piller fungerar inte eftersom äggen åldras och tillbakabildas. Man kan inte heller skjuta upp klimakteriet genom hormonbehandling, vilket Marie Bixo ibland får frågor om.

Om stress eller traumatiska händelser skulle kunna påskynda klimakteriet är en annan vanlig fråga, men enligt Marie Bixo finns det inga belägg för det.

– Det är den biologiska klockan som bestämmer när man går in i klimakteriet och det som avgör är äggstockarnas funktion. Det har därför inget med hjärnan och eventuell stress att göra. Stress kan däremot försvåra klimakteriebesvären.

Vissa symtom som sömnstörningar, oro och humörsvängningar är inte fastlagda som primära symtom på klimakteriet.

Ändå är det just humörförändringar som framför allt förknippas med kvinnor i klimakteriet. Karin Lövgren, lektor på Högskolan i Gävle, har i sin forskning intresserat sig för hur man framställer klimakteriet inom populär-kulturen.

– Kvinnors åldrande skildras som något främmande och skrämmande. Kvinnor i klimakteriet framställs ofta som bittra, arga och galna, konstaterar hon.

Klimakteriekärring som en nedvärderande term tror hon relaterar till ett tabu mot att kvinnor får vara arga.

– Man tar ifrån kvinnor rätten att säga ifrån genom att skylla på klimakteriet. Hos yngre kvinnor förklaras ilskan med pms eller mens.

Även sömnstörning är delvis ett sekundärt symtom från att man har vallningar och svettningar, eftersom de framför allt kommer nattetid, enligt Angelica Lindén Hirschberg.

Men det kan också finnas andra orsaker till sömnsvårigheterna. Det vanligaste är inte att man har svårt att somna in, utan att man sover ytligare och är mer lättväckt.

Sömn regleras också, precis som temperaturregleringen, centralt från hjärnan, så många av de här symtomen har sin utgångspunkt i hjärnan, men ännu vet man inte riktigt hur mekanismerna hänger ihop.

– Dock vet man att man under klimakteriet blir mer känslig för dygnsrytmomställningar och man rekommenderar därför en regelbunden livsstil där man sover, men även äter vid regelbundna tider, säger Angelica Lindén Hirschberg

Inte heller depression är fastställt som en primär effekt av klimakteriet.

– Det kan vara så att kvinnor som från början är sårbara och löper en ökad risk för depression under sin livstid, har lättare att utveckla det i samband med klimakteriet. Oro och ångest kan dessutom hänga ihop med sömnstörningar.

Angelica Lindén Hirschberg menar att det finns ett stort behov av mer forskning om de basala mekanismerna runt klimakteriet – vilket skulle kunna bidra till nya behandlingar.

– I dag är hormonbehandling det absolut mest effektiva, men skulle man veta mer om hur allt hänger ihop så kan man tänka sig att det skulle kunna leda till en utveckling av andra behandlingsformer, säger hon.

Ett exempel är de signalsystem i hjärnan som är involverade i olika klimakteriebesvär.

– Med mer vetskap så skulle en väg till behandling kunna vara att påverka hjärnans signalsubstanser, även om det i grunden rör sig om brist på östrogen. Det pågår spännande forskning, men mer krävs för tydliga resultat, säger hon.

Även om klimakteriet kan innebära många påfrestningar så behöver inte allt vara negativt. Det menar träningsexperten Monika Björn, som själv hade svåra klimakteriesymtom, som trötthet, hjärndimma, sömnstörningar och nedstämdhet, för tre-fyra år sedan.

– Under lång tid förstod jag inte varför jag mådde som jag gjorde. Jag var 46 år och hade inte en tanke på att jag kunde vara i förklimakteriet, säger hon.

När hon förstod att många andra kvinnor var lika vilsna, skrev Monika Björn efter mycket efterforskningar boken Stark genom klimakteriet – om vad man kan göra för att själv påverka sitt välmående, genom bland annat träning, yoga och avslappningsövningar.

I dag mår hon, efter de livsstilsförändringar hon själv har gjort, mycket bättre. Och trots det negativa som klimakteriet för med sig för många kvinnor kan hon se menopausen som starten på något nytt.

– Jag ser den som födelsen av en mer mogen version av en själv – hon som har en erfarenhet och vishet som saknades när hon var 20. En person som inte är lika ängslig för vad folk ska tycka, som vet vad hon vill och vad hon absolut inte vill ödsla mer tid på, och som dessutom kan ha sex utan oron för att bli ofrivilligt gravid.