Den mänskliga sexualitetens historia

En mänskliga sexualitetens historia är lång, fascinerande och samtidigt skrämmande, med allt från överjordiskt skira kärleksmöten till krigets systematiska våldtäkter. När vi blickar tillbaka på de 300 000 år då biologiskt moderna människor har existerat gör vi det från en unik utsiktspunkt. Vi lever i ett samhälle som är mer fredligt och jämlikt än någonsin, där alla former av sexualitet accepteras, så länge de inte innebär utnyttjande eller skadande av människor i beroendeställning.

Största skillnaden mot förr är att kvinnan sedan ett halvsekel själv har makten över sin sexualitet, tack vare effektiva preventivmedel. All heterosexualitet dessförinnan har präglats av att hon riskerade att bli gravid. Ett enda samlag kunde försätta kvinnan i en extremt utsatt situation, både socialt och praktiskt och förändra resten av hennes liv, medan mannen kunde vandra därifrån som om ingenting hade hänt.

Det är alltså inte förvånande att många av världens myter och ritualer handlar om relationen mellan män och kvinnor och om sexuella möten, både förebildligt och som varnande exempel. Genom att kombinera äldre arkeologiska fynd med antropologiska studier av historiskt kända jägarfolk har forskarna försökt rekonstruera grunddragen i myterna under den äldre stenåldern. Särskilt intressant är att se närmare på de khoisantalande folken i södra Afrika, av vilka en del har levt som jägare på savannen sedan urminnes tider. Folken har mycket tidigt gått skilda vägar. Trots detta uppvisar de likheter i sina myter, som antropologerna menar bör ha mycket hög ålder och i sina väsentligheter går tillbaka mer än 50 000 år i tiden. Den modell de har lagt fram har inte accepterats överallt, men det evolutionsbiologiska grundantagandet, att främst kvinnor som kollektiv utvecklade myter och ritualer för att säkra barnens överlevnad genom att tvinga män att ta ansvar, är rimlig.

Förenklat uttryckt var det män som var storviltsjägare och skaffade kött till hushållet och kvinnor som födde barn. Män kunde omöjligen ta över reproduktionen, det vill säga föda barn, medan kvinnorna naturligtvis kunde ägna sig åt storviltsjakt när de inte var uppbundna av graviditet eller småbarn. Nya övergripande studier av arkeologiskt material visar att en strikt uppdelning av arbetsuppgifter efter kön inte verkar ha funnits under förhistorien. Mäns och kvinnors roller kunde däremot framställas som mer separerade i myterna, samtidigt som de jämställdes metaforiskt. Att menstruera var att skjuta en giftpil, att föda var att döda storvilt. Män fick självkänsla och status av att sköta produktionen, kvinnorna av att sköta reproduktionen. Könsrollerna var därmed inte helt och hållet grundade i den biologiska verkligheten, utan reglerades med myter och ritualer.

Det finns många exempel på hur män och kvinnor i myterna förhandlar och förklarar sin inbördes relation, där en urschaman och hans hustru brukar spela huvudrollerna. Historierna kan vara mycket drastiska och absurda och ha inslag av våldtäktsförsök, incest och beskrivningar av hur kvinnor lurar män att jaga och äta avföring i antilopgestalt. Urschamanen är visserligen en manlig huvudperson, men han står i princip på den förtrycktas sida, och historierna om honom bidrar till att skapa jämlikhet genom att lyfta fram de olyckliga och ofta absurda följderna av asocialt och själviskt beteende. Varnande exempel verkar ha varit minst lika viktiga som goda föredömen.

Även ritualerna främjade samarbetet mellan män och kvinnor. Helande och andedanser skedde till flerstämmig sång, främst av kvinnor som sjöng tillsammans, och ledde till euforiska upplevelser och transtillstånd genom rytmisk upprepning av ljud och rörelser där de dödas andar och skogens andar deltog. Kraften hos schamaner och andedansare och hos menstruerande unga kvinnor var en och densamma, med förmågan att föra gemenskapen in i ett tillstånd av den första skapelsen, den mytiska urtiden. Mäns och kvinnors initiationsgrupper återskapade ursprunget genom omkastandet av sexuella attribut och förvandling till djur. Spelet med omkastade roller gav båda könen möjlighet att befästa jämlika relationer och det ömsesidiga beroendet.

Småbarnsmamman var extremt utsatt och sårbar, en kvinna var därmed angelägen om att den man vars gener hon förde vidare tog ansvar för att ge henne kött och annan föda. När en flicka fick sin första menstruation var det därför viktigt att skydda henne från män som ville ha sex men inte var beredda att ta ett familjeansvar. Andra kvinnor samlades beskyddande kring henne och genomförde ritualer där hon signalerade ej sex. Det kunde exempelvis ske genom att hon under den rituella perioden uppträdde som elandantilop eller med ambivalent kön, och därmed signalerade att hon var av fel art eller kön att ha sex med. Man kunde också ha tabun mot sex med en menstruerande kvinna eller att en man inte fick ha sex inför en jakt. På olika sätt bidrog detta till att kvinnan kunde förlita sig på en man som förde hem tillräckligt med kött och tog sitt ansvar för familjen.

Dessa mytteman med antiloper och andra roller kan framstå som exotiska, men de kretsar kring relationen mellan könen som i sin mix av biologi och kulturella normer dyker upp i alla tider och sammanhang. Ett spännande exempel kan hämtas från den fornnordiska traditionen. Då har vi lämnat de egalitära jägarna långt bakom oss. Istället befinner vi oss i den vikingatida överklassens patriarkala klansamhälle, där kvinnans sexualitet kontrolleras av hennes manliga släktingar.

I Skirnersmal berättas om hur guden Frej från en himmelsk tron blickar ut över världen och får syn på den lysande vackra jättedottern Gerd. Han sänder sin tjänare Skirne till henne och erbjuder henne elva guldäpplen om hon vill möta guden i en lund och ligga med honom. Gerd avböjer detta bud och även att hon ska få Odens guldring Draupne, alltså den ring som dryper åtta jämntunga nya guldringar var nionde natt. Gerd och hennes jättefar har tillräckligt med rikedom.

Nu inser Skirne att det inte går att köpa Gerd, och går genast över till ett fysiskt hot. Han säger:

”Ser du detta svärd, flicka? … Huvudet hugger jag av halsen på dig om du inte raskt tar reson.”

Här kontrar Gerd med repliken:

”Tvång vill jag aldrig nånsin tåla från kåta karlar.”

Och så hotar hon honom tillbaka med sin jättefar.

Men nu höjer Skirne hotnivån ytterligare. Han lovar att slå ihjäl Gerds far och så läser han en elva verser lång trollformel och förbannelse som nog är det grövsta och otäckaste som den fornnordiska poesin har presterat.

”Med trollkvist slår jag dig och den ska tämja dig, mö, efter min vilja!”

Hon ska få sitta vänd från världen och stirra in i dödsriket Hel. Den mat hon får kommer hon att avsky mer än människor hatar Midgårdsormen. Hon kommer att stå och gapa vid grinden och bli till åtlöje för alla och jättarna kommer att blåstirra på henne. Hon blir galen och korkad, yrslig och förgrämd och kommer att gråta, när Skirne ger henne jämmer och elände. Varje dag får hon stryk av trollen, så att hon haltar och staplar och stultar hjälplöst i ett trist och tårfyllt liv, och ett trehövdat troll, möjligen tursen, ska tvinga sig på henne. Alla gudar kommer att vara förbannade på henne och hon blir Frejs fiende.

”Uslaste slyna, nu får du uthärda alla asarnas ilska … Hör mig förbanna, hör mig förbjuda denna mö all glädje av män. Rimgrimne heter trollet som ska ta dig nere vid Hels grindar. Där ska hans trälar under en trädrot ge dig getpiss att dricka. Ädlare dryck ska du aldrig få, mö, efter din vilja.

Avslutningsvis erbjuder han sig att häva förbannelsen om Gerd går med på att ligga med Frej, och Gerd ger med sig. I populära framställningar brukar Frejs och Gerds sexuella möte beskrivas som ett kärleksmöte, bland annat av ungdomsförfattaren Neil Gaiman, men det är uppenbart att det rör sig om ett övergrepp, ett tilltvingat samlag.

Myten – om himmelsguden som våldtar en jordisk kvinna, ibland sin egen dotter gryningsgudinnan – finns spridd i hela det indoeuropeiska området. Vanligen uppträder då guden och offret i hjortgestalt. Så finns motivet återgivet i bildberättelser från Norden, som på de danska Gallehushornen från järnåldern och den bohuslänska Fossumristningen från bronsåldern.

Kronhjortstjurarna har ett brutalt brunstbeteende där de brölar och slåss mot varandra och hindarna bildar harem, som skyddar dem från närmanden från andra hannar, mot att de underkastar sig en dominant hanne. Detta beteende i kombination med tjurens ståtliga utseende kan vara orsaken till att gudomarna tar gestalt som just dessa djur.

Men varför berättades en så brutal historia? Troligen var det som en varning, hur det absolut inte skulle gå till när en man närmade sig en kvinna, långt ifrån den tidens ideal för hur man inledde ett äktenskap. Då skulle friaren uppsöka kvinnans manliga släktingar för att förhandla om giftermålet, öppet och vänskapligt. Fortfarande långt ifrån vår tids jämställdhetskrav, men man fick absolut inte hota med våld eller magi. Än mindre hota henne med trehövdade troll och getpiss!

Kanske framfördes övergreppshistorien som ett rituellt skådespel vid någon av det fornnordiska årets högtider, och kanske har det bevarats i folkliga traditioner som sällskapslekar in i historisk tid. I den västskandinaviska Hjartarleikur, hjortleken, kläddes en man ut till en hjort. Han fick böja sig fram och använda två käppar som framben och så täcktes han med ett rött täcke och fick på toppen ett träkors med tända ljus, fast tidigare använde man riktiga hjorthorn. Leken började med att hjorten leddes in i rummet i en halsduk och sen fick den ränna runt och jaga ihop kvinnorna som fanns i rummet till en grupp, medan alla sjöng en hjortsång. Man anar att historien ursprungligen har handlat om ett ganska våldsamt sexuellt närmande, särskilt om man har sett hur hjortdjur beter sig i verkligheten.

Nutidens sexologer och ungdomsrådgivare har sina särskilda utmaningar, där forna tiders befogade oro för oönskad graviditet bara är en liten del. Ändå finns det lätt trådar som sträcker sig hela vägen ner till den mänskliga historiens början. Jägarnas kvinnokollektiv skapade myter och ritualer med ett tidlöst budskap om jämlikt, ansvarstagande sex utan tvång för ömsesidig njutning.

Jonathan Lindström är arkeolog och författare

***

Läs även: Hur ska jag prata med dottern om sex?

Läs även: Så uppstod det mänskliga språket