”Fokus ligger sällan på sexdelen” AI-forskaren Kate Devlin utmanar fördomar om sexrobotar.
Bild: Steve Cross
Idén om att ha relationer med artificiell intelligens har genom populärkulturen presenterats för oss som en framtidsdystopi. En som ser frågan från ett annat perspektiv är Kate Devlin, professor i artificiell intelligens vid Department of Digital Humanities på King’s College i London. Nu har hennes bok Turned on: Science, Sex and Robots, kommit ut på svenska. I boken utforskar hon utan skygglappar frågan om hur mänskligheten idag – och historiskt – förhållit sig till artificiell intelligens kopplat till relationer och sex.
– Redan i myter och tidig litteratur återkommer idén om att skapa en varelse som kan ge kärlek och sällskap. Idag tar den formen av sociala robotar och konversations-AI. Men frågan kvarstår: vad händer med oss människor när vi utvecklar känslor för något som inte är mänskligt? säger Kate Devlin.
Hennes intresse för ämnet väcktes 2015, innan den stora AI-boomen. Hon började läsa dystopiska nyhetsartiklar med rubriker som: ”sexrobotarna är på väg”. Hon blev nyfiken, och med ambition att avslöja myterna och ta reda på hur det faktiskt ser ut i verkligheten träffade hon entreprenörer i branschen, människor som utvecklade sexrobotar – och de som använde sexrobotar själva.
– Jag förstod rätt så tidigt i min forskning att de som ägde sexrobotar inte nödvändigtvis fokuserade på sexdelen. För många människor handlar det i grunden om behovet av närhet och att bli lyssnad på.
Sedan 2015 har utvecklingen av AI accelererat; blivit snabbare, mer trovärdig och exaktare. Idag är det en naturlig del av många människors vardag.
– När jag började min forskning var det lätt att avslöja en chatbot – samtalen tappade snabbt trovärdighet och språket var bristfälligt. Sedan accelererade utvecklingen rejält. I dag, med utvecklad AI som Chat GPT kan konversationen upplevas som nästan sömlös.
Kate Devlins forskning visar att ett samtal med en AI-robot ofta kan minska oro på ett sätt som kan jämföras med VR-terapi vid social fobi. För vissa fungerar det som en trygg träningsarena för mänsklig interaktion.
Men risker finns och lagstiftningen släpar efter. Sårbara användare kan hamna i farliga situationer, och det har rapporterats om fall av både psykos och självmord. Även om det bara gäller en liten grupp, menar Kate att det är viktigt att teknikföretagen tar ansvar och har lämpliga säkerhetsåtgärder.
– Jag tror inte att AI kommer att ersätta riktiga relationer. Snarare handlar det om en ny kategori av intimitet. Många som har AI-kompanjoner lever också i nära relationer med människor i det verkliga livet. Det är alltså inte ett val mellan människa och maskin – utan ett komplement.
***
Läs även: Hur fungerar DBS vid tvångssyndrom?