Bort från perfektionen

Hon blev forskare för att undvika sårbarhet och osäkerhet. Att just dessa fenomen visade sig vara nyckeln till att leva helhjärtat var jobbigt att inse för någon som levde för att kontrollera – sig själv, sin forskning och sin omvärld.

Brené Brown, professor och doktor i sociologi vid University of Houston, USA, ville mäta allt, ordna upp i tabeller och siffror – få rätsida på världen. I stället blev hon motbevisad av sin egen forskning, som visade att vägen till ett lyckligt liv och bra relationer handlar om precis motsatsen – att släppa taget och öppna upp för det oväntade och operfekta.

De tusentals historier, hundratals intervjuer och alla insamlade data som hon samlat på sig gav vid handen att det finns två typer av människor: de som är förlåtande inför sina egna brister, och anser sig själva vara värda den gemenskap de känner med andra människor, och de som inte gör det.

Brené Brown insåg snopet att hon själv tillhörde den senare kategorin, som också verkade mer benägen att vara perfektionistisk till sin läggning. Hon gjorde allt det som hennes egen forskning visade att man inte skulle göra för att må bra. Insikten ledde till ett sammanbrott och hon sökte hjälp hos en psykolog. Hon har berättat att det första hon sa till sin terapeut var att hon hade sex veckor på sig att lösa sin situation. Hon ville helt enkelt ha mer av vad den andra sortens människor hade, och inte gå in på en massa barndomstjafs. Det visade sig inte vara så enkelt, utan blev ett intensivt år av psykoterapi och självrannsakan, där hon var tvungen att släppa taget om idén att allt skulle vara perfekt och i stället tillåta sig själv att vara sårbar.

Genom att väva ihop sina personliga erfarenheter med sin forskning har Brené Brown blivit en populär föredragshållare. Hennes föredrag på TED-talks har visats över 20 miljoner gånger och boken Mod att vara sårbar (Libris 2014) har översatts till flera språk.

I Våga vara operfekt (Libris 2015), fokuserar hon på problemet med perfektionism som ett sätt att hålla ifrån sig sårbarhet och undvika skam, precis som hon själv gjort. Bland annat hävdar hon att perfektionism inte är samma sak som att hälsosamt sträva efter att bli den bästa versionen av oss själva. I en intervju med BBC har hon till exempel förklarat perfektionism som en försvarsmekanism, en rustning vi bär för att stå emot sårbarhet.

– Vi tror att vi kan undvika granskning och smärtsamma känslor genom att på olika sätt leva perfekta liv. Men i själva verket hindrar det oss från att bli sedda på riktigt.

Enligt Brené Brown lever vi i en kultur som håller på att förlora toleransen mot sårbarhet och vi har därför en mängd olika strategier för att undvika den. Vi dövar känslor av otillräcklighet med allt från mat, shopping, träning och droger till perfektionism. Bakom perfektionismen finns skammen, som är en allmängiltig mänsklig känsla, men tar sig olika könskodade uttryck, menar Brené Brown. För män är skam i stor utsträckning kopplat till att uppfattas som svag och omanlig, medan den hos kvinnor tydligare verkar hänga samman med just perfektionism, speciellt i förhållande till den egna kroppen.

Brené Brown kallar perfektionism ett destruktivt tankesystem som aldrig kan vara samma sak som att på ett hälsosamt sätt sträva efter sina mål, utan i stället står i vägen för kreativitet. Ett av råden hon utifrån egen erfarenhet ger i sin bok är att värna just kreativiteten – i sång, lek och dans. Men det går att göra först när man släppt idén om att vara kontrollerad och perfekt. Som hon sa till BBC:

– Vi måste öva på att våga vara operfekta och omfamna vår sårbarhet. Annars tillbringar vi hela våra liv med att på olika sätt försöka fly från den. Samma sak med den underliggande skammen – alla vet hur skam känns och ändå vågar ingen prata om den, men det är när vi inte pratar om den som vi tillåter den att växa.

4 steg från perfektion 

1) Ta reda på vilka perfektionsstrategier du använder. Att syna dem är första steget till att göra sig av med dem.

2) Du behöver inte vänta med att leva tills du är perfekt. Försök släppa kraven på att ständigt ha kontroll, tillåt dig själv att vara precis som du är just nu.

3) Sträva efter äkta självmedkänsla. När vi blir mer kärleksfulla och medkännande med oss själva, blir vi också mer skamtåliga och mindre perfektionistiska.

4) Tänk på att gemenskap inte handlar om att anpassa sig, vara perfekt eller ändra på den du är. Äkta gemenskap och tillhörighet kräver tvärt om att vi presenterar våra äkta, operfekta jag.

Källor: Våga vara operfekt av Brené Brown 
(Libris 2015) och När perfekt inte duger av Richard P. Swinson och Martin M. Antony (Natur & Kultur 2014).