Jenny Jägerfeld: Jag såg Zlatans toupé i pannkakan

Häromdagen såg jag till min stora glädje plötsligt Zlatans ansikte träda fram i en pannkaka jag höll på att steka. Exalterat skrek jag till barnen att de bara måste komma.

– Ser ni?

Min dotter tittade skeptiskt på mig:

– Om jag ser … pannkakan?

– Nej, nej, Zlatan! sa jag och pekade otåligt mot det omisskännliga ansiktet.

Min son lutade sig fram.

– Honom ser jag inte. Men kanske att det är lite som en toupé här uppe.

Barnen brukar inte vara så imponerade av min vidlyftiga visuella perception. Faktum är att de brukar reta mig för att jag alltid ska peka ut något konstigt ansikte i träpanelen eller en molnformation som ser ut som en björn på skidor.

Jag är helt enkelt väldigt benägen att uppleva pareidoli – fenomenet att uppfatta mönster, figurer eller former i slumpmässiga eller oorganiserade stimuli. Man kan säga att det är en sorts feltolkning som gör att man tolkar meningslösa eller tvetydiga stimuli som meningsfulla. De absolut vanligaste är att man ser just mänskliga ansikten och gärna kända personer som Jesus, Elvis eller Marilyn Monroe. Deras ansiktsdrag är så ikoniska att de blir lättare för vår hjärna att tolka in och identifiera än, säg, Nisse Pettersson i huset mittemot. (Jag skulle dock älska om någon granne såg just mig i sin toast!)

Begreppet pareidoli myntades av den tyska psykiatrikern Karl Ludwig Kahlbaum i en artikel år 1866. Han studerade psykiska störningar och pareidoli ansågs ursprungligen vara kopplat till hallucinationer och bristande verklighetsuppfattning. Forskning har dock sedan länge visat att pareidoli är en väldigt vanlig perceptuell tendens som inte indikerar något patologiskt tillstånd.

Dessutom visar flera studier att kreativa människor upplever pareidoli i högre utsträckning än andra. Det verkar bero på att dessa bearbetar externa sensoriska stimuli på ett annorlunda sätt och lättare kopplar samman orelaterade element. Som barn fascinerades till exempel konstnären Paul Klee av de ansikten han såg i de virvlade ytorna på marmorborden i sin farbrors restaurang och när konstnären Salvador Dalí gick i skolan stirrade han upp i taket i sitt klassrum och uppfattade märkliga scener i den fläckiga putsen.

Så, var glad om Zlatan (eller för den delen, hans toupé) dyker upp i pannkakan!