Det farliga äcklet

Det finns en hel del man kan äcklas av här i världen. Bara den senaste veckan har jag blivit äcklad av en möglig matlåda, ett varigt sår och när min kompis hund började tugga på en halvrutten kråka.

Charles Darwin menade att förmågan att känna äckel är en medfödd, universell egenskap, vilken resulterar i undvikande som har ett överlevnadsvärde för människan. De som undvek möglig mat, variga sår och ruttna djur hade helt enkelt större chans att föra sina gener vidare. Vi vet numera även att vi påverkas av familj, kultur och erfarenheter. Vi kan känna äckel inför det okända, som att äta råtta, medan någon annan kan äcklas över skandinavernas förkärlek för kräftor.

Ibland används äckel som argument för en åsikt eller moralisk fråga. Donald Trump använde under sin tid som president ofta äckel i sin retorik om allt från kvinnors kroppar till byggandet av muren mot Mexiko. Och när komikern Kristoffer Appelquist i höstas talade om unga personer med könsdysfori i programmet Svenska nyheter beskrev han det som en ”tsunami av äckligt” när puberteten inleds efter att behandling med stopphormoner avslutats. Gruppen transpersoner verkade göra honom både illamående och förfärad – precis samma attityd som homosexuella möttes av för några decennier sedan.

Den logiska formeln för den här typen av argumentation kan formuleras så här:

Premiss: X är äckligt

Premiss: Äckliga saker är moraliskt fel

Konklusion: X är moraliskt fel

Med det här primitiva sättet att resonera blir äcklet något som legitimerar nedvärderandet av en sak, grupp eller handling. Det är viktigt att vara medveten om den inlärda aspekten av äckel. Olika matkulturer är ju en sak, men att känna äckel över någons sexuella läggning, identitet eller ursprung är värre eftersom det gör att människor som redan befinner sig utanför normen misstänkliggörs, nedvärderas och i förlängningen blir utsatta för ännu mer hot och hat.

Ofta handlar det om att personen som uttrycker äcklet brister i inlevelse då denna inte har den kognitiva förmågan (mentalisering) att föreställa sig att någon kan känna, tänka eller uppleva något på ett annat sätt än de själva. De har heller inte förmågan att tänka kring sitt tänkande (metakognition) för att fatta att det är denna brist som gör att de inte förstår. Då blir det svårt att ta in rationella argument, logik och vetenskap.