Bläckan och bläckfisken

När jag jobbade som servitris på spanska solkusten i mitten av 1990-talet vaknade jag en förmiddag efter ännu en kväll bestående av blå fisk-shots, hot shots och tequila shots och kände mig allmänt sliten (90-talet var verkligen shotsens decennium).

Jag lånade min chef Rudys snorkelutrustning och begav mig till stranden, för att känna mig mindre dekadent.

När jag efter några försök lyckades dyka ner utan att få in vatten i cyklopet fick jag omedelbart ögonkontakt med en sandfärgad bläckfisk. Bläckfiskens armar böljade i det klara vattnet medan den stirrade på mig med sina märkliga svarta ögon. Vi såg på varandra en lång stund och jag tänkte: det här är en intelligent individ!

Bläckfisken tänkte förmodligen inte detsamma, eftersom jag sekunden efteråt råkade slå till både mig själv och snorkeln så att munnen fylldes av saltvatten.

Bläckfisken tillhörde familjen sepialiknande bläckfiskar. Och de är rätt fantastiska djur! De kan inte bara ändra både färg och textur på sin hud för att matcha omgivningen, utan faktum är att de – precis som jag misstänkte – också är rätt smarta. En vetenskaplig studie från i våras visar att de numera kan sälla sig till den elitklubb av djur som klarat marshmallowtestet. Ni vet, det psykologiska experimentet som går ut på att man erbjuder ett barn att få en marshmallow nu, eller att vänta en stund och då få två.

Att klara av att senarelägga sin belöning har tolkats som ett mått på goda exekutiva funktioner och självkontroll, och korrelerar med alla möjliga variabler, som akademisk och ekonomisk framgång.

I bläckfiskens fall var marshmallowen utbytt mot en räka och om bläckfisken lät bli att äta upp denna, öppnades en lucka med en ännu godare kräfta. Forskarna märkte att bläckfiskarna klarade av att senarelägga belöningen upp till 130 sekunder, vilket man annars endast har sett hos mer socialt avancerade djur som schimpanser och papegojor. Bläckfiskarna har även klarat av andra komplexa kognitiva uppgifter samt visat sig ha gott minne.

Vi människor har länge ansett att vi är betydligt intelligentare än djur. Att vi har extraordinära förmågor som ger oss rätten att bete oss som megalomana tyranner gentemot andra arter.

Förutom att många djur uppenbarligen klarar av saker som vi har trott varit unikt mänskliga, har många insett att vi faktiskt inte heller kan utgå ifrån vår snäva uppfattning om vad intelligens är när vi studerar djurs kognitiva kapacitet.

Blicken från den där sepialiknande bläckfisken blev inte bara skälet till att jag tackade nej till paellan senare den kvällen, utan bidrog också till att jag blev vegetarian samt sökte till en kurs i djuretik.

Men. Den hindrade mig inte från att beställa in ytterligare en bricka med blå fisk-shots. Att senarelägga en belöning (som att vakna utan att vara bakis) var en färdighet jag till skillnad från bläckfiskarna ännu inte lärt mig att bemästra.