Vår åttaåring har ångest

 Vår dotter beskrev i går kväll hur hon helt plötsligt börjat oroa sig för allt. Att det sved i huvudet för att allt var så skrämmande. En bra beskrivning på ångest tyvärr. Vi myste, pratade, gjorde tankeövningar och hon lugnade sig och somnade. På morgonen vaknade hon tidigt och det hade tagit ny fart, nu starkare. Hon grät nästan oavbrutet i en halvtimme. Satt i mitt knä och var otroligt rädd. Vi har försökt ta reda på om något har hänt, vad det är hon tänker på. Hon vet inte alls, säger hon och jag tror henne. 

Det är inget stort som har hänt. Däremot finns det som alltid i livet motgångar och upplevelser som hon kanske inte har hunnit hantera. Hur behandlar man ångest hos barn? Vad kan vi som föräldrar göra? 

Behandlingen inleds med en noggrann kartläggning där man både vill veta lite om barn­ets livssituation, om det finns händelser som kan förklara ångesten och hur ångesten tar sig uttryck. Utifrån den kunskapen plan­erar terapeuten sedan själva behandlingen.

Vid ångest har kbt, kognitiv beteende­terapi, visat sig vara en effektiv behandlingsmetod ­– både för barn och vuxna. Den stora skillnaden är att när klienten är ett barn har man ett tätt samarbete med barnets föräldrar, i synnerhet med så små barn som en åttaåring.

Behandling vid ångestproblem handlar inledningsvis om att få en ökad kunskap om vad ångest är och att den, även om den är plågsam, är helt ofarlig. Därefter ägnas huvuddelen av behandlingen åt det som kallas exponering och som innebär att man utsätter sig för det man är rädd för. Exponeringen sker på ett planerat, kontrollerat och systematiskt sätt och som ett samarbete mellan barnet, terapeuten och föräldrarna. Mycket av jobbet gör familjen på egen hand mellan sessionerna då man sett att det är ett bra sätt att effektivisera behandlingen och snabbt få resultat.

När det gäller oro, som du beskriver att din dotter lider av, kan man också få jobba en del med att lära sig hantera skrämmande tankar och käns­lor. Den som oroar sig mycket blir ofta starkt påverkad och styrd av sina tankar och be­höver då lära sig både att genomskåda tankarna som just tankar och att man kan göra saker fast tankarna skrämmer.

Genomgående i behand­lingen får föräldern kunskap om hur hen på bästa sätt stöttar barnet. Den som är orolig vill ofta ha många svar och lugnande försäkringar från sin omgivning om att det man oroar sig för inte kommer att ske eller är ofarligt. Tyvärr ser man ofta att de lugnande svaren har en ganska kort verkan; snart är oron där igen och ju mer tid man ägnar åt den desto större tenderar den att bli. Det kan vara svårt att veta hur man ska bemöta sitt barns oro och alla frågor som följer, så även kun­skap om och strategier för det, är en viktig del i en behandling.

Behandlingen brukar avslu­tas med att man planerar för hur barnet och familjen kan jobba vidare på egen hand med den kunskap de fått och hur de gör i framtiden om de stöter på svårigheter eller bakslag.

Du frågar vad ni som föräldrar kan göra i den situation där ni nu befinner er och jag tänker då att en bra start är det ni redan har gjort, nämligen att lugna er dotter och att förklara att det hon har är just ångest. Tala gärna med henne mer om det och om att ångest kan vara väldigt jobbigt men trots det är helt ofarligt. Sedan är det bra om er dotter fortsätter med de aktiviteter hon har för dagen, det vill säga att hon går till skolan som vanligt och även gör andra saker som hon brukar tycka är roliga. Att röra på sig och vara fysiskt aktiv är ofta väldigt bra vid ångest så lägg gärna lite tid på det. En god kost och en god sömn är andra sätt att ta hand om kroppen på och som är viktiga för all form av välmående.

Om oron håller i sig tycker jag att ni ska söka professionell hjälp. Ångest kan som sagt vara plågsamt och det finns ingen anledning att vänta med behandling, utan ju förr dess bättre. Behandlingen fungerar även om den sätts in sent, men det lidande ångesten medför vill man ju helst se så kort tid som möjligt.

⁄ Liv Svirsky, legitimerad psykolog/Psykologiguiden.se