Han säger nej till fler barn

Jag och min man har två barn under sex år, och båda förlossningarna var ganska krävande. Under sista förlossningen fastnade barnet och efter att barnet kom ut opererades jag. Min man blev skrämd av den här händelsen. Så skrämd att han inte vill ha fler barn. Medan jag känner att vår familj skulle bli komplett med ett tredje barn. Vi har pratat om detta, även tillsammans med en terapeut.

Jag förstår min mans rädsla, men jag anser att det är dumt att fatta beslut på grund av rädsla. Jag känner sorg över att vi inte vill samma sak och upplever att mitt liv ”saknar mening”. Jag vet att jag har massor att vara tacksam över, men är ledsen över att livet inte blev som jag önskade.

Hur ska jag komma vidare?

Många kvinnor vittnar om en kroppslig och känslomässig längtan efter barn. Vissa beskriver det som en stark biologisk nedärvd drivkraft, som förnuft och logik inte rår på. Bland dem som fått barn känner sig en del efter en tid ”färdiga med barn”, medan andra beskriver att de aldrig når den punkten. Det verkar som att du försöker förklara din känslomässiga längtan efter ett tredje barn för din man med logiska argument. Han bemöter det också med logiska motargument. Om så är fallet råder jag dig att beskriva mer om hur du känner. Du skriver att ditt liv känns meningslöst om du inte får ett tredje barn. Du är inte ensam om att måla upp bilder av hur livet ”borde vara”. Det kanske låter konstigt, men att måla upp en bild så som att ”när vi får vårt tredje barn blir livet komplett!” kan vara en villfarelse. Jag vill på inget sätt förringa din längtan, men det kan vara så att livet inte alls blir så komplett som du tänker.

Denna upptagenhet riskerar också att minska närvaron i det liv du faktiskt har och leda dig bort från att reda ut det du behöver. Men framför allt kan det stjäla livskraft och minska möjligheten att se, uppskatta och njuta av det liv du har nu! Försöka växla fokus till att uppskatta det du har.

Det kanske kan hjälpa dig att reflektera över hur du tänker dig att livet med tre barn skulle se ut. Vad är det du ser framför dig att livet skulle innebära då? Kan du arbeta mot att öka dessa ingredienser/denna riktning i ditt liv redan nu och utan ett tredje barn? Genom att göra så kan dina beteenden påverkas i en riktning mot det du värdesätter i ditt liv.

Jag tror också att det är viktigt för dig att försonas med tanken på att det inte blir fler barn, och tillåta sorgen det skulle innebära.

Jag tycker du ska överväga att ta hjälp av legitimerad psykolog eller psykoterapeut för detta sorgearbete och fokusskifte i ditt liv. Även meditation och övningar i medveten närvaro kan hjälpa dig att förankra dig mer i nuet och skifta fokus mer mot glädje och tacksamhet över livets villkor.

Angående din mans reaktioner efter er senaste förlossning, är det så att skrämmande upplevelser som aktiverat en stark stressrespons kan lämna en bestående rädsla. Visst har du rätt i att det är dumt att låta sig styras av sina rädslor. Bara din man vet svaret på frågan om han säger nej för att han är rädd eller för att han faktiskt inte vill ha fler barn.

Anledningen till att jag undrar över skälen till din mans ”nej” är att om din önskan är så stark finns ju en risk att han inte vågar vara fullt ärlig med hur han känner. Han kanske är rädd att det får negativa konsekvenser för er relation om han är helt ärlig, och då känns det lättare att tillskriva sitt nej till sin rädsla. Det kan också vara av omsorg för dig han säger nej. Han kanske inte vill utsätta din hälsa för risken som en förlossning alltid kan innebära.

Om det är rädslan som styr ditt mans nej till ett till barn tycker jag definitivt ni ska göra ett omtag med en professionell kontakt. Det kan vara bra om din man får gå i enskilda samtal först. Om minnet av förlossningen fortfarande plågar honom kan det vara bra att få en bedömning på detta av en legitimerad psykolog.

Men viktigast är att du kan försonas med att livet blir bra oavsett ett barn till eller ej, och att du kan träna på att skifta fokus till att uppskatta det du redan har i livet.

/ Maria Nordström Lindhe, legitimerad psykolog/ Psykologiguiden.se