Hur fungerar DBS vid tvångssyndrom?
– DBS fungerar i princip som en pacemaker för hjärnan, säger Diana Pascal.
Bild: Micke Sandström
Deep Brain Stimulation (DBS) är en neurokirurgisk minimalt invasiv metod där tunna elektroder opereras in i specifika djupa strukturer i hjärnan och kopplas till en stimulator. Metoden används sedan flera decennier rutinmässigt vid rörelsestörningar såsom Parkinsons sjukdom.
Diana Pascal är psykiater och docent vid Karolinska institutet och arbetar med DBS vid tvångssyndrom.
Tekniken är således beprövad inom neurologin. Nu testas den i forskningsprojekt för patienter med svårbehandlat tvångssyndrom. För att bli aktuell för DBS inom psykiatrin krävs det att patienten har ett kroniskt, svårt, behandlingsresistent tvångssyndrom – ett tillstånd som påverkar vardagen kraftigt trots upprepade behandlingsförsök med läkemedel och kbt.
– DBS fungerar i princip som en pacemaker men för hjärnan. Vi opererar in två elektroder som kopplas till en stimulator, ett slags batteri, som oftast placeras under nyckelbenet. Målet är olika specifika kärnor, i aktuella projektet ett område långt ner i hjärnan som heter nucleus subthalamicus, kopplat till tankar, känslor och beteenden. Elektriska impulser i denna kärna påverkar nätverk i hjärnan av relevans för tvångssymtomen, förklarar Diana Pascal.
Effekten kommer ofta gradvis.
– Till skillnad från exempelvis Parkinson, där man lättare kan se direkt hur skakningar påverkas av stimulering, så förändras tvångssymtomen stegvis över tid, menar hon.
För vissa kan det ta allt från veckor till månader efter ingreppet innan patienten märker tydlig förbättring, men det intressanta är att patienter med DBS även kan ha effekt av ytterligare kbt trots tidigare svårigheter att tillgodogöra sig exponering med responsprevention. Effekten verkar stadigt öka även efter flera års behandling.
– De flesta upplever inte att de blir helt fria från sina symptom, men många beskriver att de kan göra saker som tidigare varit helt otänkbara. Livet blir mer hanterbart. I studier ser vi att ungefär 60–70 procent av patienterna svarar på behandlingen.
DBS är om än minimalt, ändå ett kirurgiskt invasivt ingrepp med tillhörande risker. Metoden används rutinmässigt inom neurologin och många steg tas för patientens säkerhet och för att förhindra komplikationer och negativa bieffekter. Trots minimala risker krävs en noggrann bedömning, både psykiatrisk men också somatisk. Efter implantation sker stimuleringsjusteringen i nära samverkan med oftast täta kontroller och flera testar av olika inställningar, anledning till att Diana Pascal fortfarande tror att DBS främst kommer att finnas som en sista utväg.
– Batteriet kan behöva bytas efter ett par år, även uppladdningsbara system kräver batteribyten med jämna mellanrum. De uppladdningsbara systemen har lång livslängd, (minst 15 år) men då måste patienten själv ladda det regelbundet, ofta dagligen. Men för de patienter som prövat allt och där inget fungerat kan DBS vara ett alternativ som gör skillnad, med brasklappen att DBS inte innebär garanti för att få effekt mot ocd.
***
Deep Brain Stimulation
Deep Brain Stimulation (DBS) innebär att elektroder opereras in i specifika områden i hjärnan och kopplas till en pulsgenerator som ger en lokal elektrisk stimulering.
● För vem? Kan användas för patienter med extremt svår och behandlingsresistent ocd – där läkemedel och kbt inte hjälpt, trots flera års behandling.
● Hur fungerar det? Stimuleringen påverkar djupt liggande hjärnkretsar kopplade till tvångstankar och ritualer. Det kan minska symtom och göra beteendeterapi möjlig igen.
