Dela dina fantasier

Skådespelaren Gillian Anderson gav år 2024 ut en bok om sexuella fantasier. I boken, som har titeln Want, har hon samlat en mängd fantasier som anonymt skickats in av kvinnor från hela världen.

Det är inte första gången något liknande görs. 1973 publicerade den amerikanska författaren Nancy Friday boken My Secret Garden, som väckte häftig debatt när den kom ut och som i dag betraktas som en viktig milstolpe inom den sexpositiva rörelsen. Båda böckerna ger en fascinerande inblick i kvinnors relation till sin egen sexualitet – i två olika tider.

Även om attityder, språkbruk och fantasiernas specifika innehåll utan tvekan har förändrats under det halvsekel som gått, finns det slående likheter mellan böckerna. Det gäller inte bara själva innehållet – kärleksaffärer på arbetsplatsen och gruppsex verkar ha en tidlös dragningskraft – utan också hur människor förhåller sig till sina fantasier. Framför allt tycks skam fortfarande spela en framträdande roll i många kvinnors tankar kring sina egna erotiska fantasier.

Tidigare forskning visar att de flesta vuxna, oavsett kön, har sexuella fantasier. Det antyder också att många av oss någon gång har brottats med frågan om vi ska berätta om dem för en partner. Under de senaste fyra åren har vi bedrivit forskning kring just denna fråga: Hur fattar människor beslutet att avslöja sina sexuella fantasier – och vad händer när de gör det?

De olika kvinnorna som skildras i både My Secret Garden och Want skiljer sig markant åt när det gäller hur mycket de valt att dela med sig av till en partner. Vissa beskriver passionerade relationer som har fördjupats genom att fantasierna avslöjats och ibland också omsatts i praktiken, medan andra säger sig vara fast beslutna att ta sina favoritfantasier med sig i graven.

Vi ville förstå den psykologi som ligger bakom dessa radikalt olika förhållningssätt. I en studie som publicerades förra året i The Journal of Sex Research, bad vi 287 personer att reflektera över en aktuell eller särskilt betydelsefull sexuell fantasi de haft. Resultatet visade att över 69 procent av deltagarna tidigare hade berättat om fantasin för en partner. Bland dem som gjort det uppgav mer än 80 procent att det hade varit en positiv upplevelse.

Föga förvånande angav deltagarna ofta sexuell lust som det främsta skälet till att öppna sig. Många berättade exempelvis att de hade delat sin fantasi i hopp om att kunna förverkliga den tillsammans med sin partner. Andra uppgav att de upplevde samtal om sexuella fantasier som upphetsande eller att diskussioner om hemliga begär gav dem möjlighet att lära känna sin partner bättre.

Flera deltagare förklarade också att de värdesatte ärlighet och öppenhet, och att graden av tillit och engagemang i relationen gjorde att de kände sig trygga nog att dela sin fantasi med sin partner.

Alla skäl till att avslöja fantasier var dock inte positiva. Vissa uppgav att de berättade om sin fantasi som ett sista försök att ge nytt liv åt ett otillfredsställande sexliv.

Bland dem som valt att inte dela sin fantasi med en partner var fantasins innehåll ofta det främsta skälet. I likhet med berättelserna i både My Secret Garden och Want beskrev flera deltagare att de skämdes över sin fantasi eller upplevde den som alltför extrem eller tabubelagd för att kunna delas med partnern.

Andra – särskilt personer vars partner tidigare hade reagerat negativt på liknande samtal – oroade sig för att få ett negativt bemötande som skulle kunna skapa problem i relationen. Vi mötte också flera personer som förklarade att deras fantasier helt enkelt var privata glädjeämnen som de varken hade någon önskan eller avsikt att diskutera med någon annan.

I en serie uppföljande studier undersökte vi några av dessa frågor mer ingående. Ett viktigt resultat var att hur relationen såg ut spelade stor roll för om en person valde att avslöja sin fantasi. Exempelvis var sannolikheten större att fantasier delades i relationer som redan präglades av hög grad av sexuell variation och utforskande.

Vi kunde också bekräfta att fantasins innehåll är avgörande för beslutet att berätta. Fantasier som sannolikt skulle uppfattas som oacceptabla av partnern eller på annat sätt kunna upplevas som ett hot mot relationen – exempelvis fantasier som innebär ett avsteg från monogami – tenderade att förbli outtalade. Faktum är att fler än hälften av de deltagare som tidigare hade delat en fantasi med sin partner, även bar på minst en annan fantasi som de inte ville avslöja.

Våra resultat tyder på att personer som väljer att berätta om sina erotiska fantasier oftast möts av en positiv reaktion. Samtidigt visar de också att processen fram till beslutet att berätta kan vara komplex. För vissa finns det goda skäl att behålla sina fantasier för sig själva.

Förhoppningsvis kan böcker som Want bidra till att minska en del av den skam som fortfarande omger sexuella fantasier. Men likheterna med den bok som publicerades för 50 år sedan antyder samtidigt att en del arbete återstår på just den punkten.

Matt Kimberley är universitetslektor i psykologi vid Birmingham City University, Jade Elliott är universitetslektor i psykologi vid Liverpool John Moores University och Samuel Jones är universitetslektor i tillämpad kognitiv psykologi vid The Open University. Artikeln har tidigare publicerats på theconversation.com.

Översättning: Karin Skagerberg.

***

Läs även: Är BDSM-relationer ovanligt uppriktiga?

Läs även: ”Fokus ligger sällan på sexdelen” AI-forskaren Kate Devlin utmanar fördomar om sexrobotar.