Är det någonsin okej att ljuga?

Fundera själv utifrån ett filosofiskt dilemma.

En grupp studenter fikar. Det är bara några veckor kvar till jul. Emma oroar sig för julklappsutdelningen. Hur ska hon göra? Läs och tyck till. Vem tycker du har de bästa argumenten?

Emma: Fy fan, snart är det jul.

Bo: Vad är problemet?

Emma: Då ska man sitta där med släkten och alla ler och nickar och låtsas vara så glada för sina julklappar.

Karin: Menar du att ni sitter där och ljuger?

Emma: Klart vi gör! Min svärmor är så känslig så minsta antydan till att något är fel – det blir total katastrof.

Aleksy: Men jag tycker inte att det där kallas för att ljuga eftersom din svärmor också vet att det inte är sant.

Bo: Hur menar du då?

Aleksy: Jo, för att något ska räknas som lögn så måste väl de andra tro att det är sant. Svärmor ljuger säkert själv. Det gör vi alla.

Emma: Nej, hon skulle aldrig ljuga, jag lovar.

Bo: Jag tycker att det är helt okej att ljuga ibland. Vad spelar det för roll med en liten vit lögn om det gör att det blir trevlig stämning på julafton?

Emma: Men det är så obehagligt när svärmor ler så nöjt, fast allt jag säger är falskt.

Aleksy: Men om alla ljuger, handlar det då inte mer om en outtalad överenskommelse? ”I dag är det julafton, då håller vi med varandra. Det blir bäst så.” Vad är problemet?

Karin: Jag tycker faktiskt att det alltid är fel att ljuga. Relationer som bygger på lögn kan aldrig vara sunda!

Aleksy: Men vi ljuger ju allihop ibland. Du också Karin.

Karin: Hm … någon gång kanske. Men vad skulle hända om hela samhället byggde på lögner? Om det inte fanns någon tillit? Om allt kunde vara falskt? Ett sådant samhälle vill jag inte leva i.

Bo: Jag tycker att det där obehaget du känner Emma är något du får stå ut med. Tänk så mycket glädje din lilla osanning åstadkommer. Svärmor blir glad och då blir hennes man glad och när han är glad blir din fru glad och när din fru är glad blir era barn glada …

Emma: Jag kanske kan ljuga smartare. Om jag till exempel säger att den fula tvålkoppen blir perfekt till mina tvålar fast jag inte har några, då kan det väl inte var en lögn?  

Så resonerar filosoferna

Vem håller du med i frågan om att ljuga?

Emma kan kan ta hjälp av den traditionella definitionen av en lögn inom filosofin – L1. Enligt L1 måste fyra förutsättningar finnas:

1. En person kommer med ett påstående. Emma: ”Jättefin tvålkopp svärmor.”

2. Personen måste anse att påståendet är falskt. ”Skitful är den!”

3. Påståendet måste vara ställt till en annan person.

4. Personen mot vilken påståendet är riktat måste tro att det är sant. ”Åh, vad glad jag blir!”

L1 tolkad på det här sättet håller med Emma: Hon ljuger.

Men som vanligt i filosofin kan man vrida och vända på allt och det gör Emma när hon säger: ”Tack, den blir jättebra till mina tvålar!” Påståendet vore sant om hon hade tvålar. Nu har hon inga så påståendet är varken sant eller falskt.

Karin kan luta sig mot den svensk-amerikanska filosofen Sissela Bok (1934–). Hon har en teori som hon kallar för sanningshaltsprincipen. Där hävdar hon att det är fel att ljuga därför att det vore förödande om vi utvecklade en kultur där vi inte kunde lita på någon. För det första skulle vi bli tvungna att ta reda på allting själva. Vi kunde varken lita på människor eller böcker. Vi skulle inte ens kunna skaffa oss utbildning. Vem kan lita på skolor? Vi skulle inte kunna vila i någon relation – allt kan vara på låtsas.

Aleksy kan luta sig mot Gerald Dworkin (1937–), som är seniorprofessor i filosofi vid University of California. Han tycker att ett förbud mot lögn är orealistiskt, kanske till och med dumt. Dels för att vi alla småljuger, dels för att det i vissa lägen kan vara värdefullt att inte tala sanning. Här är några av hans förslag: Du söker jobb och misstänker att du är med barn men säger ingenting för att det skulle kunna påverka rekryteringsprocessen. Din dotter ritar en konstig gubbe, pekar på den och säger: ”Pappa!” Du svarar: ”Så fin!”

Bo verkar vara konsekventialist och skulle kunna luta sig mot Peter Albert Railton (1950–), professor i filosofi vid University of Michigan. Konsekventialism är en gren av etiken som menar att man bara kan avgöra om en handling är rätt eller fel genom att se på resultatet. Ju fler goda konsekvenser som handlingen får, desto mer rätt är den.

Då kan man argumentera för att det är rätt att ljuga på julafton eftersom konsekvenserna är bättre. ”Fin tvålkopp!”, ger större lycka för de flesta i familjen denna kväll än påståendet ”Ful tvålkopp!”

             

Text:

Toppbild: Istockphoto